Flaggar för firande, flickan fyller fjorton - foundation fixar fjortisfenomenet finnigt fejs

Gott nytt år 2012!

Sista dagen på året, nyårsafton 1997 föddes vår första bäbis, vårt vackra lilla flickebarn med långa fingrar. Hon kom till världen som den näpnaste och mest perfekta lilla varelse vi någonsin sett (så som alla föräldrar förmodligen ser med sina ögon på sitt speciella nyfödda barn) När jag blundar återkommer minnet av pappan som står framför fönstret på sjukhusrummet den där nyårsnatten med sitt flickebarn ömt i famnen. Tillsammans blickar de ut över staden och beskådar fyrverkerierna vid tolvslaget som alla från den stunden förstås var för flickans skull.

14 år senare. Vi väcker tjejen med paket och sång i hennes tonårsrum på nyårsaftons morgon. Hon önskade sig allra helst en orm. Den önskan hade jag inte lust att tillgodose. Hon fick andra fina födelsedagspresenter och jag tror inte hon blev missnöjd. Hon hade jätteroligt med sin nya kamera hela resten av dagen och upptäckte att man kunde ha massor av roligt med den. Till och med roligare än vad man säkert kan ha med en orm.

Klockan fyra på eftermiddagen möttes gästerna av marschaller som flammade utanför vårt hus i trädet och på uppfarten. Sedan välkomnades de med varsin välkomstdrink. En läskande bål med frukt, flädersaft och cider. Till det egengjord smarrig jordgubbstryffel.
Tjejen serverade alla och jag hoppas de kände sig varmt välkomna.

När en så fin tjej i grön klänning med matchande nagellack fyller år måste hon ju få en tårta också och en Willimastårta med ananas istället för päron är helt i hennes smak. Stort grattis älskade dotter!

Efter fikastunden var det dags för det årliga nyårsquizet som tjejen förberett med stor entusiasm. Tipsrunda runt om i huset med skojiga 1 X 2 frågor och utslagsfrågor med tema om henne själv. Ett exempel: "om jag inte får prata på en vecka (ve och fasa), vad skulle mitt första ord bli efter tystheten? 1-bajjjs, X-häääj, 2-äntligen"
Ja, jag säjer då det! Den spontanta reaktionen är att det där måste vara en kuggfråga för vi tror att hon antagligen inte skulle kunna vara tyst en hel vecka..

Födeseldagskalaset övergick så sakta till nyårsfirande med gott att äta och dricka och menyn för i år såg ut enligt följande:
Förätt: Grillat rosepepparkryddat laxspett till en cheddargratinerad potatisskiva med cremefraiche och rom
Huvudrätt: Potatisgratäng, helstekt fläskfilé med rödvinssås, till det en supergod röra av kantareller, charlottenlök, persilja och lingon och så en fräsch sallad förstås.
Efterrätt: Glassbomb med chokladglass, fylld med mangosorbet och lite uppskurna färska frukter till.

Ett härligt avslut på 2011 tillsammans med gästerna. Tack för i år och ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla! Ps. Tomtebloss är fina fyrverkerier i miniatyr. Det smäller inte lika högt heller tycker hunden.

Fotograf: Alice

Läckbergs litteratur lite lagom läskigt, lämplig ledighetsläsning

Ninaninaninananinanananinaninananananinanananinanananina
Dagens boktips: "Änglamakerskan" av Camilla Läckberg.

Jag ryser under min läsning ända ner på smalbenen så att håret där som jag inte rakat på någon vecka reser sig av spänning. Sjukt bra julledighetssyssla och jag är så tacksam för min julklapp, och tack Camilla för en fängslande story! Jag har nästan inte tålamod att läsa färdigt sidan ordentligt för att nyfikenheten om fortsättningen gör att jag inte kan vända blad fort nog. Men samtidigt vill jag ju inte missa något. Jag slukas av handlingen i boken och om någon i familjen vill mej något när jag är så där rysligt upptagen av att läsa den så blir jag lätt stött. "Hallå, stör någon annan just nu, det händer väääldigt spännande grejer här..."

Jag kanske skulle tipsa fru Läckberg att hon skulle skicka med en skylt vid köp av hennes böcker. En liknande dassskylt med texten Upptaget skulle komma väl till pass, eller varför inte Obehöriga äga ej tillträde. Så länge det inte står vila i frid så har man nog läget under kontroll.

Jag läser inte så mycket nu längre som jag gjorde när jag var yngre. Då kunde jag sluka böcker på löpande band. Var stammis på områdets bibliotek och under tonårstiden var jag med i en bokklubb som jag tyvärr inte minns namnet på. Varje månad väntade jag på att en ny rafflande historia skulle ramla ner i brevlådan. Den dagen var julafton varje gång och jag slet upp bokpaketet i en grisblink. Boken läste jag oftast ut redan samma dag och väntan på nästa började direkt.

Ibland hittar jag tillbaka till känslan och försvinner in i någon annans handling. Så blev det den här julen och med just den här boken.  Av en händelse läser jag om en av bokens karaktärer Dagmar vid en tidpunkt då samtidigt stormen med samma namn börjar härja utanför mitt hus...

Dundrande Dagmar drog ditåt, dramatisk dragningskraft

Dagmar stormade förbi hos oss i går kväll och i natt. Hela huset knäppte och det knakade i fönstren. Men vi släppte inte in henne. Att sova till ljudet av de mest oerhörda vindar jag någonsin upplevt blev inte så lätt. Följderna av hennes framfart i staden blev omkullvälta skyltar och flera av de fina julgirlangerna som pyntat hela drottninggatan hängde och slängde. Omkullfallna träd som blockerar vägarna. Förödelse.

Jag vågar inte gå ut i skogen riktigt än. Minns att jag på morgonen direkt efter stormen Gudruns värsta natt (för nästan sju år sedan nu) tog en motionsrunda över nedvälta tallar i den skogen jag bodde vid då. Förstår inte hur jag tänkte. En snubbe framför mej i spåret erkände att han aldrig sprungit så snabbt som den morgonen eftersom även han blev rädd för hur det knakade i träden runt om oss och över våra huvuden.

Dagmar var tuffare än Gudrun och den här gången tänker jag inte ta risken att hamna under en stor tung stam i skogen eller få något i huvudet så man däckar. Jag håller mej inne och läser en bok och på gatorna runt villakvarteret under hundpromenaderna.

Ps. Min mosters namn var Gudrun och min mormor hette Dagmar, inte utan att man undrar varför stormarna blir uppkallade efter mina släktingar på mors sida. Heter nästa storm Britt eller Barbro då blir jag nästan rädd...

Orkade otroligt opp i ottan

Det blev ganska sent igår på självaste julaftonen. Man vill ju liksom ta tillvara på hela dagen in i det sista. Det stod ett jättepaket bakom granen hela dagen. Det var tydligen till mej och tålmodigt sög jag på den karamellen länge. Öppnade det sent på kvällen och fann att nu ska här bli ordning på fläsket! Tanken är att komma i form, annan än den nuvarande runda formen.

Så ljöd mobilen tidigt i morse och först hann jag tänka att jag måste glömt att stänga av den dagliga vardagsväckningen. Tills det slog mej att vi faktiskt bestämt att kliva upp på julotta tillsammans. Hoppa i kläderna och ut i mörkret och tystheten. De flesta andra sover. Den stora pampiga stadskyrkan väntar.

Vacker solosång i mäktig akustik följt av klockorna som ringer in julen. Texter om födelsen av det där speciella barnet som kom till världen för vår skull.
Mysig tradition som man för det mesta känner att det är bekvämast att strunta i, men när man så kommer upp och iväg är det sällan något man ångrar.
Slumra kan man ju göra sedan efter frukosten på några kuddar framför brasan och vakna av en hundkyss.

Resten av dagen leker vi med våra juklappar. Jag invigde min nya snygga svarta tekopp med guldkant jag fick av dottern, har kommit en bra bit in i deckaren "Änglamakerskan" (Camilla Läckberg) och planerar att snart tappa upp ett varmt bad med jordgubbsdoftande badskum som jag fick av sonen.

Härliga juletid.

Ursäkta utskällningen under utdelningen

 God Jul!

Önskar jag som skriver till alla som eventuellt läser.
Hoppas du har en fridfull julhelg med allt vad det innebär för just dej.

För mej betyder det att få vakna upp på julaftons morgon och beskåda barnens nyfikenhet över att det hänger julstrumpor med lite smått och gott på dörrhandtaget. Tända granen i morgonmörkret och smygtitta på julklapparna som ligger därunder. Hela vardagsrummet fylls av dofterna från granen och hyacinterna. Julfrukost med levande ljus och mandel i gröten för den som äter sådant. Ta en julpromenad på förmiddagen, så att man får lite luft och rörelse innan julmiddagen. Även om stämningen enligt min åsikt uteblir en smula i och med avsaknaden av snön. Julbada och klä sig julfin. Samlas med släktingar och äta god julmat, fika och svulla hemmagjorda julgodisar.
Tissla och tassla. Hemlisar som ska uppdagas. Spännade väntan och det roliga i att se reaktionerna från den som får öppna det man omsorgsfullt slagit in.

Men först Kalle Anka klockan tre.

Tomten kom på besök även i år, men jag är hemskt ledsen herr tomte att du blev utskälld i dörröppningen av vårt nytillskott i familjen sedan sist vi sågs.. Det blev bättre när även han fick julklapp.

Ja jäsingen jämrar jag, jul jul jäktande jul!

December

Tvätta, städa, stryka, baka lussebullar, ha födelsedagskalas, pynta, hitta på julklappar, irra i vimlet på stan, handla julklappar,  slå in julklappar, skriva matlista, handla julmat, greja julgran, klä julgranen, bli osams om glittret, koka bränd knäck, plantera hyacinter, bygga pepparkakshus, dricka glögg, digga julmusik, dags för julavslutningar, tvätta igen, städa lite mer, griljera skinkan, skriva julklappsrim, julbada, rulla köttbullar, knäcka nötter, missa skicka julkort, hinna finna julfrid..
och sen tog luften slut.

Den där dopparedagen drabbar dumburken

Första födelsedagsfirandet i december är över och julen kan få komma.

Inte pynta för mycket för tidigt så att det känns som att vi firar jul istället för grabben.
En del tar fram hela julpyntsrasket samtidigt som IKEA. De tror kanske att varuhuset firar jul så tidigt, men de firar bara att vi handlar massa. Det är inte jul redan i oktober/ november, det är oftast inte ens advent då. Det är sådant som förstör julstämningen, att man hinner tröttna innan den ens har börjat.

Jag som ändå gillar julen, särskilt om snön får stanna några dagar till. Det luktar hyacinter inne och granen (årets modell den tjocka och frodiga) fick på sig glitter och ljus i går kväll till tonerna av julmusik. Lite glögg och pepparkaka framför julkalendern.

Mycket jul på tv nu. Får inte missa uppesittarkväll med Lotta Engberg. Eller jo förresten, det går bra att missa. Men att herr Weise inte sitter i sin fåtölj i julaftonsstudion längre, det är en katastrof för traditionen. Vem kan någonsin ta hans plats på tronen?

Dan före dan före dan före dopparedan. NU kan julen komma.

Tjacka telefon & tårta till taggad tolvåring

"Ja må han leva, ja må han leva..."
Den här fjärde advent är också killens födelsedag. Han föddes för tidigt. Han var beräknad till den nittonde men kom fram tjugo minuter före midnatt den artonde. Så egentligen vore det mer rätt i tiden att uppvakta med paket och morgonsång dagen efter, men det går inte killen med på.

Idag är det i alla fall den artonde och vi kliver upp med flaggan och munspelet i högsta hugg och sjunger och spelar så gott vi kan så där tidigt. Men jag tror inte killen bryr sig om hur vi sätter tonerna, för honom låter det nog som ljuv musik oavsett. Han ligger där och låtsas sova tror jag. Det är svårt att sova länge på sin tolvårsdag. Han vaknade säkert med en känsla av pirrigt i magen betydligt tidigare än så. Väntan kan kännas väldigt lång då.

Grattis härligaste killen på födelsedagen önskar mamma, pappa och syrran!

Att öppna paket i sängen hör till. En bok till bokmalen ifrån syrran och en mobil från föräldrarna.

Från det ögonblicket separerade han inte långa stunder från den nya telefonen. Inte förrän gästerna kom vid lunchtid. Hela bordet fullt med släktingar som kommit för att uppvakta och killen sitter vid högsätet och lyssnar glatt på sången till hans ära. Han valde en tårta som såg ut som en snögubbe. Den smälte i munnen.

Det är inte utan att man blir nostalgisk på barnens födelsedagar. Tänker så där som alla tänker ju äldre man blir att tiden går så rysligt snabbt. Minns den där dagen för födelsen, när pojken kom ut tjock och blåaktig och så känner man nästan bäbisdoften i näsan igen. Mammas pojke kommer han alltid att vara och när han var tre så lovade han att han aldrig skulle sluta att pussa och krama på sin mamma. Tyvärr fick jag inte skriftligt på det...

Lyssnarna levereras lusselåtar, lite längre Lucia lättad.. linnet lagom långt, luggen lyckad, läppglans, levande ljus.

Lucialinnet inköptes ifjol och var lite för långt då. Vi fick bylsa upp det lite med hjälp av det röda bandet i midjan men ändå nuddade det golvet när hon gick. Nu exakt tolv månader senare har hon växt så det knakat och Lucialinnet sitter som det ska utan åtgärder. För ett ögonblick övervägde vi till och med om det var på gränsen till för kort nu men bestämde oss för att det fick duga.

Elva nätter före jul. Upp tidigt för att förbereda det sista och hjälpa tjejen att få med sig allt och komma iväg i tid. Snygga till frisyren, lite mascara på de långa fransarna och lite glans på den söta munnen. 

-Glöm inte glittret.. 

-Jaja mamma, hejdå!

Klassen har själva kontaktat företag att få lussa på. Det blev flera framträdanden på olika ställen under dagen. Ett par äldreboenden, arbetsförmedlingen och en restaurang. 

Tjejen var både tärna och Lucia fast inte samtidigt förstås. Sångerna noga inövade och krona och ljus fixade.

Efter att min egen Lucia gått hemifrån på morgonen så hamnade vi andra i soffan framför Tv:n med Luciafirandet från Göteborgs Domkyrka, tända ljus omkring oss för rätt stämning och lussebullar till frukost. 

Bländande bedårande brud blommar bredvid beundrande brudgum, berör bänkade betraktare

Hon lyser fullkomligt upp den gråa vinterdagen när dörrarna öppnas och hon kliver in i kyrkan.

Strålande lycklig och vacker som en vinterdrottning. Med sin blivande man tryggt bredvid sig vandrar de tillsammans hand i hand. Jag ser i hennes blick hur hon trivs precis så här och njuter av dagen som hon längtat efter så länge. Jag kan inte hindra tårarna från att rulla nerför mina kinder just i det ögonblicket.

Så vacker stunden är.

Kärlekens lov... Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den..

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Första Korinthierbrevet 13

Första flingorna faller fridfullt

Så kommer den där första snön som jag faktiskt gått och längtat lite efter, och vad gör jag då? Sover!

Den där magiska Narniainspirerade känslan som infinner sig och får en att bli ett barn på nytt. När de första stora tunga flingorna yr i luften, gärna i mörkret en stjärnklar kväll. Gå ut på en sen kvällspromenad för att uppleva stämningen och den friska luften. Kanske bygga en snögubbe medsamma, med morotsnäsa och halsduk. Jag älskar det, ända till den dagen då våren nästan är här och snön legat meterdjup och vintern varit bister och vägrat släppa taget i flera månader.

Men det är då och inte nu. Nu är snön magisk och välkomnar julen. Den är som bomull för själen, där den landar mjukt och bryter mörkret med sin vita renhet. Ändå så märker jag inte när den faller. Den har kommit som en tjuv om natten och jag upptäcker det först när jag vaknar och tittar ut genom köksfönstret. Då blir jag både glad och ledsen. Mysigt att det ser så fint ut på den vita marken och de pudertäckta träden. Besviken över att jag inte fick vara med när det hände..

Minska mulligt magmått med maffigt morgonmål menar metoden

Jag måste medge att jag har blivit lite mulligare än jag är van vid. Sommarens goda liv har satt sina spår och jag har inte direkt ansträngt mig fysiskt för att återgå till min vanliga storlek. Gym är inte min grej, det är jag för lat för och att cykla till och från jobbet känns väl visserligen hälsosamt men ger inget särskilt resultat på figuren.
Att det ständigt dyker upp nya och bättre sätt att gå ner i vikt på har väl ingen missat.
Börja dagen med en rejäl frukost säger de ska vara bra för formen.

När jag var yngre åt jag sällan frukost. Hade svårt att få i mig något när jag var trött och stressad att hinna till skolan. Jag var smalare då. Nu för tiden äter jag en standardfrukost i lugn och ro som ingen får störa. En skål med mellanfil och havrefras toppad med några hallon, en kopp te och ett alldeles lagom kokt ägg med lite salt på. Kanske kan det slinka ned en knäckemacka därutöver. Tycker det låter som att jag borde tappa massa kilon på det jag också, men har inte märkt någon skillnad. Å andra sidan verkar inte min frukost hålla sötsuget borta riktigt hela dagen, för på kvällen hemma i soffan låter det väldigt gott med chokladpudding och pringles. Förstår inte varför frukostvarianten inte hjälper på mig?

Tradition, tusentals tittare täcker torget till tjusiga toner.

Oh helga natt!

En något mildare andra advent är tacksamt en kväll som denna. Fyra plusgrader och inte så blåsigt. Det gällde ändå att klä sig med några lager så att man kan stå stilla ett par timmar. Årets julkonsert vid Nikolaikyrkan på Stortorget bevittnades nämligen på plats och ni andra som inte var där får titta på Tv 4 kl 20.00 på självaste julafton.

Tittar ni noga kanske ni får se en skymt av mig i min svarta mössa. Jag vet med säkerhet att det filmades på jäntan som satt på ett par axlar precis framför mig, (tänk om en ändå hade fått suttit på någons axlar) men eftersom jag kan konstatera att hon och hennes bärare inte var transparenta så syns jag nog inte ändå. Lika så bra.
Spelevinken inledningsvis tyckte nämligen att de som kände med sig att inte ha ett fördelaktigt yttre skulle backa längre bak i folksamlingen alternativt höja allsångshäftet för ansiktet när kamerorna svepte förbi...

Facklorna var tända och ljussättningen på kyrkan magisk. Ingen snö i sikte men julstämningen infann sig absolut en stund ikväll.

Peter Flack, Lars Cleveman, Shirley Clamp och Thomas Di Leva intog scenen med kören och bandet bakom sig och ett folkhav av Örebroare framför sig. Mer tänker jag inte avslöja, resten får den som vill höra om en sisådär 20 dagar.

Fotograf: Andreas

Finn fem fel, frisören förändrar ful frilla

Ledig dag mitt i veckan. Bästa lyxen med egentid, och rekreation för eget välbefinnande. Sova länge.

Barnen är stora och sköter sitt morgonbestyr själva. De behöver inte mamma till att göra frukost längre, knyta skorna eller påminna om gympapåsen just den här dagen. De kommer iväg för egen maskin numera. Ibland tycker jag nästan att de kliver upp för tidigt innan skoldagen börjar. Trodde alla tonåringar skulle bli halvdöda på morgonen som man som förälder får skaka liv i och försöka väcka med trumpet. När det händer att jag kommer upp tidigt så möts jag av att dottern sitter vid köksbordet tillsammans med sin lillebror och de småpratar och har tänt ett ljus. Sådant får en mamma att le både inombords och med hela ansiktet.

Men just idag vaknade jag inte ens av att de gick till skolan. Sov så skönt att jag nästan fick stressa till frisörtiden. Men jag hann. Min frisörska vet hur hon ska göra mig tjusig. Snygg klippning för volym och färgat med mörkare under och ljusa slingor gör underverk på ett hösttrött, platt och råttfärgat hår med fler och fler gråa slingor. Stunden i schamponeringsstolen får mig nästan att somna igen. Tack Malin för att du gör en åldrande kvinna lite yngre och fräschare igen. Redo för vintern och till att börja med en middagsdejt med mannen framåt eftermiddagen. Tacksam för detta avbrott i vardagsveckan.

Obeskrivligt ohälsosamt och onyttigt

Den här killen dansade med världens snits.
Han stod ute i foajen och tryckte.

Just hemkommen från ett dignande julbord på Karslunds herrgård. Jättemätt, proppmätt och knökamätt. Tillsammans med kollegorna på stadens kontor hade vi en trevlig kväll med god mat, men åh så mycket mat. Uppdukat i långa rader: sillar, lax, ägg och ål, skinka, ren och lamm, köttbullar, revbensspjäll och Janssons. Jag kan fortsätta i lika många rader och sedan avsluta med ris á la malta, fruktsallad, chokladpudding och godis i en gris. Här gäller att äta fort och länge.

På fredag vankas ytterligare ett julbord med stora gänget i huvudstaden. På Tyrols vilda julbord. Vi kommer att mötas upp med lite glögg vid eldarna i kåtor utanför. Låter hur mysigt som helst! Imorgon blir en mellandag som dessutom blev en ledig klämdag och jag inser att jag kanske borde hålla igen en smula.

Annelie avser att avsätta adventstid

Det första ljuset i adventsljusstaken på frukostbordet får brinna idag.

Om det är det vänstra eller högra ljuset det får dottern och jag som sitter mitt emot varandra tvista om i evighet. Mitt emellan bregottpaketet och juiceförpackningen får den plats och mitt bland alla tekoppar och oboymuggar. Så mysig känsla att tända ett ljus varje söndag och så praktiskt att vi är fyra i familjen så vi får tända ett var det närmsta söndagarma. Själv fick jag den äran att bli först ut.

Regnet piskar utanför och vinden viner något otroligt.

Idag ska vi bara adventsmysa. Baka lussebullar tillsammans som vi traditionsenligt gjort varje år med barnen sedan de var riktigt små. Minnen från hur de med knubbiga fingrar stoppat saffransdeg i sina små munnar och stått på pallar för att nå upp till bänken får en att dra lite på mungiporna.

advent 2005

Det brukar oftast bli en del överraskande formationer i skapandets stund ooch vissa bullar blir till flätor, en del blir sniglar men  förhoppningsvis har de växt ifrån bajskluttebullarna i år. Vi får se....

Ett är säkert, att det blir till ljudet av julmusik i stereon och med en kopp värmande glögg nära till hands.

En riktigt trevlig första advent önskar jag alla!

       

                                           

Barrbeklädd bock brinner bra, blåsten Berit bedarrar brasan bäst

Vi väntar på advent. Advent betyder ankomst. Snart så..

Staden har pyntats i många avseenden redan och girlangerna med belysning över alla gator har hängt med några jular. Adventskalendern i rådhusfönstren tycker jag om. Medan jag går över stan med slottet i periferin ser jag det största pyntet på långt håll. Jag talar förstås om bocken. Årets gröna bock levererades till järntorget idag. Men platsen blev visst inte riktigt rätt. Traditionen med en bock i full brand har nog inte kommit till vår stad heller..

Det är flera plusgrader och det regnar på allt julpynt. Dessutom stormar Berit. Liknelsen med kraftigt oväder och ett kvinnonamn av kärringkaliber är ju tacksamt. Tycker inte det känns riktigt lika julstämningsfullt som det skulle kunna göra. De där första magiska snöflingorna väntar jag på faktiskt.

Rysligt rara Robin rultar runt -rätt rörlig rackarunge roar, raderar regn o rusk.

Den här helgen fick valpen träffa en bäbis för första gången i sitt liv på hemmaplan. Jag var lite bekymrad innan över hur han skulle sköta sig men det gick rätt bra. Min bror, hans fru och deras kille på snart ett och ett halvt år kom över på en eftermiddagsfika i höstmörkret. Klassisk äppelpaj med kanel och vaniljsås är aldrig fel och passar bra att bjuda på en ruggig höstdag. November är faktiskt en höstmånad trots att det är första advent redan nästa helg och trots att snötäcket legat djupt så här års ifjol.

Så gosigt med en liten kille som springer runt. Bäst att ställa stolar för trappen så han inte ramlar ner.  Han har full koll på alla sina kroppsdelar när vi frågar ut honom och han skrattar till när vi frågar vart hans lilla manliga kroppsdel är. Som om han inte skulle veta det liksom. Eller så tyckte han att vi var pinsamma som frågade.

Söta lilla pojken, sätter sig framför en tecknad film på en kudde på golvet. Tv:n ser otroligt stor ut framför honom. Allt är stort i hans värld. Hunden hamnar i samma ögonhöjd som honom när de möts. Skräckinjagande storlek skulle jag tycka. Men de verkar förstå varandra. Lillkillen puttar undan valpen på nosen när han har fått nog av hund. Och Aslan fattar vinken. De leker med bollar tillsammans en stund och Aslan som nästan aldrig vill släppa ifrån sig sina saker han hämtar, släpper snällt ner bollen framför den lilla människan.

Sedan vill killen spela gitarr. Det står en i varje hörn på långsidan av vardagsrummet. Skoj att springa emellan och spela lite på båda. Fint och försiktigt med sina små fingrar spelar han. Kanske blir det en stor musiker av den killen. Fasters snygging!

Varför valde vi väldigt virrig voffande valp!? Våran var värst.

Fjärde avsnittet på valpkursen ute i Karlslund ikväll.

Nu ansåg sig kursledaren vara färdig med oss människor i klassrummet och allas valpar fick också vara med på utbildning. Ute i kylan på planen stod vi i en och halv timme och de ivriga djuren med päls höll sig iallafall varma. Lära gå i koppel och möta andra hundar utan att få tokspel. Strukturerat i cirkel och bra träning för oss och valp. Spännande att se hur hundarna skulle uppföra sig tillsammans.

Jag bävade redan i bilen på väg dit att våran valp skulle vara värst. Ja, nästan värst var han nog. Men vi tyckte att han var duktig ändå och vi är ju där för att lära oss faktiskt. Det blir nog bra till slut, och förhoppningsvis hamnar han inte som en Blocketannons och säljes pga allergi*

*allergi= Psykisk allergi, vanligt förekommande åkomma när ägaren blir allmänt less på hundens beteende och bångstyrighet.

Hela huset hyllar halvårshunden, hipp hurra

"shaken- not störd"

Idag, femtonde november, fyller Aslan ett halvt år. Han har inte fått någon present, inte idag.

Han fick en häromveckan utan anledning eller bara för att han är söt. En platt mjuk räv i strumpform med pipljud i båda ändarna. Otippat hängde sådana i mataffären, och hamnade i samma kasse som purjon och juicen.

Den blev direkt favvogrejen som ingen får ta ifrån honom och att pipa med den under bordet när vi sitter och äter måste man göra för att störa middagsfriden.

Idag fick han kärlek och uppmärksamhet istället för presenter. Han växer så fort, har tappat tänder och börjat träningsjucka på grabbens gröna urväxta grodtoffla.

Fira fenomenala farsor, familjär fika förstås

Söndag och alla fäders dag. Så därför ville vi uppmärksamma barnens pappa den här morgonen, men han hann kliva upp och gå ut och morgonkissa hunden innan oss. Han hade glömt bort vad det var för dag idag.

Medan han sedan tog en morgondusch på nedre plan smög vi in i rummet innanför och satte oss på rad och väntade i soffan som står där. Hunden ville förstås också vara med och överraska, men han kunde inte vara lika tyst som vi. När han tassade runt och nyfiket nosade i påsen med paket prasslade det till så att vi närapå blev avslöjade. Dessutom blev vi så fulla i fniss när pappan där inne i duschrummet muttrade högljutt för sig själv angående något att vi nästan sprack ut i skratt allihopa. Kalsongbeklädd klev han sedan ut genom dörren och förvånades att vi satt där. Han fick slå sig ner i soffan mellan oss och öppna några paket: Ett örngott med texten "Pappa the one and only", toarullar med texten: "Shit happens" och en grej från Clas Ohlsson som han önskat sig ett tag. En riktig manlig värstingficklampa. Han vinner lätt om han ska tävla i ljusstyrka hädanefter.. 



Glad och nöjd i pappas famn (år 2000)

 

Vid lunchtid åkte vi hem till mina föräldrar på gott käk och för att uppvakta nästa pappa. Min pappa. Det serverades panerad kyckling med stekt potatis och egeninlagda gurkskivor. Mmmmmm så gottt! Farmor lagade alltid det när hon levde och vi mindes henne och farfar en smula. Hela familjen med familjer samlade runt bordet. Brorsans lillkille, charmigaste pysen i gänget har börjat gå och bubbla för fullt. Stal all uppmarksamhet från fäderna,  men jag tror inte de tog illa upp.

Elva elva elva (111111), extraordinärt enligt extremister - eller eventuellt enbart enhetliga enstaka ettor

111111. Den här dagen är snart slut. Den här speciella dagen som bara återkommer en gång per sekel. Just den här specifika dagen kan förstås  inte komma tillbaka, jag menar datumet med alla dessa ettor. Undrar om den var så där extra magisk runt om i världen, om det hände en massa riktigt speciella saker idag bara för att?

Men det måste vara lite speciellt häftigt för alla barn som föds idag. Visserligen alltid magiskt med det lilla livet som landar skrynklig och blodig ovanpå mammans bröst oavsett dag.
Men vilket snyggt personnummer de får. Jag tyckte det var tillräckligt fräckt att få föda mitt lilla flickebarn på nyårsaftonen...

Jag invigde mitt nya badkar den här dagen till ära! Blev riktigt överraskad när jag kom hem att det redan stod på plats i badrummet. Hade inte förväntat leverans förrän nästa vecka. Och vad snyggt det blev i sin helhet. Svart och vitt med kromfärgade lejontassar. Varmt vatten och massa skum. Ett glas rött i handen och tända ljus i kandelabern på golvet bredvid är vardagslyx på högsta nivå.



Mitt badkar med oldstyle från Bygghemma.se



Pigga pinniga pensionärer på powerpromenad, puttar passerande

Trafikfaror.

Man råkar ut för dem lite här och där och det gäller att se upp! Mitt i vägen går de i flock om tre eller fler i bredd. De täcker helst hela vägbanan. Pigga, raska och ärtigt klädda i cerise fleece och med stavar i händerna. Jag plingar på min ringklocka för att få till en öppning i ledet så jag kan komma förbi med min cykel, men ingen hör mig när jag plingar. Ingen bryr sig om att vända sig om. Hela gänget vevar med sina gåstavar åt alla håll och jag riskerar att få in en rakt i hjulet. Livsfarligt! Jag måste vika av från cykelvägen och åka ut på gräsmattan för att komma förbi.

Dessa motionärer är av det gråsprängda kortklippta håret att döma med all säkerhet daglediga, men väljer att blockera vägarna i rusningstrafiken. De här väninnorna vill förvalta sin dag precis som de vill. Hela världen är deras eller iallafall cykelbanan.  De hör inget och ser inget i sin egen värld, precis som om de vore sexton igen. Hopplösa ungdomar!

Tomma tandkrämstuber till tusen

Bekvämlighet är ett otyg i vardagspysslet. Visserligen helt perfekt för stunden när man har bråttom. Man hinner inte stå och kämpa för att försöka klämma ut den sista klutten ur tandkrämstuben, det tar för lång tid och stressen hindrar i morgonruschen. Lat och bekvämt öppnar man en ny tub. Till slut har man en hel hög med nästan tomma tandkrämstuber som alla blivit lagda åt sidan för att tas om hand senare.
Senare blir det visst aldrig. Nu svämmar lådan över. Undrar hur mycket tandkräm det egentligen är kvar i varje? Om man samlar ihop de halvtorkade resterna kanske det kan bli en hel tub totalt. Vilken förlust för hushållskassan!

I kylskåpet samlar vi också på nästan tomma glasburkar. De har varit fulla med sylt, mos eller marmelad. Nu är det en liten klick kvar i varje och många glasburkar är det. Jag behöver ett nytt kylskåp så att alla burkar får plats. Det kanske jag får råd med.. på sikt...om jag klämmer ut all tandkräm hädanefter...

Hiskeliga hänsynslösa Halloweenhulliganer hånar hågkomna helgons helg.

Jag börjar kanske låta som en pensionär i och med detta inlägg. Redo för ättestupa och därmed till slut hamna på den där sista hållplatsen vi kallar kyrkogård. Kyrkogården som den här helgen har strålat lite extra i mörkret av tända ljus. Många minnen och känslor och en stilla stund vid graven. En helg där vi ägnar en extra tanke åt de som lämnat livet före oss. Livet är skört och vi vet aldrig hur morgondagen ser ut för dig själv eller för någon av dina närmsta.

Jag vill föra de äldres talan och rösten av kärringen i mig. Den risken tar jag. För jag håller med. Det var bättre förr. Stackars äldre människa som sitter ensam och har tänt ett ljus till minnet av sin livskamrat. Hennes älskade hälft som inte finns hos henne mer. Det knackar på dörren, och hon går för att öppna. Stilla i sinnet och med tankarna långt tillbaka blir hon så rädd när det där ute i mörkret står hemska varelser utklädda med dödsmasker. Eftersom hon inte har något godis hemma till dessa småväxta så får hon sina nytvättade fönster nedkletade med en näve ägg.

Vi tar till oss en tradition med skrämmande väsen och onda andar (oskyldig kan tyckas). Och trots att det står i almanackan att Halloween är flyttad bort från allhelgonahelgen så blandas dessa helger och firandet ihop. Kommersen trycker på att man ska handla godis till helgen för att barnen kommer och knackar dörr.. Kan de inte läsa?

Strike, spärr, split. Segraren spelade stiligt, snitsen satt som smäcken.

Jag har jobbat några lördagar och på det sättet samlat på mig lite komp som inte gör någon nytta på hög. Passade på att plocka ut ett par dagar nu inför helgen samtidigt som barnen har sitt efterlängtade höstlov. Sova länge, äta långsam frukost med ägg och hotellkänsla. Ta en mild skogspromenad tillsammans med vovven och mannen en helt vanlig torsdag förmiddag. Sånt är livet.

Aslan gjorde små avstickare och vi tränade inkallning med honom. Han kutar som skjuten ur en kanon med öronen bakåt. Plötsligt skäller han till lite kort samtidigt som vi känner hur det dundrar i marken. Valpen fick upp ett spår men blev sedan rädd för mötet med den stora älgen.

På eftermiddagen hade vi bokat en bana på Strike & Co för lite bowling. Jag kan inte skryta med någon större talang på det området, men det är en kul grej. Man kan skylla på att de lånade bowlingskorna är klumpiga som clownskor, eller att kloten är halkiga och glider en hur händerna ut i rännan. Men jag satte en (!) strike ändå, och det utan staket eller andra hjälpmedel för klotets rätta väg mot käglorna. Killarna briljerade.

Kvällen bjöd på kebab och sedan mysig film i soffan. Med andra ord en heldag med kvalitetstid.

Kvinnliga kursledaren kul karaktär, kontrollerad kloklippning ikväll.

Ikväll var det valpkurs. Del två.
Hela flocken deltog den här gången (dvs alla i familjen). Hunden själv fick stanna hemmavid. Han får gå på kurs sedan. Först ska vi människor lära oss hundspråket. Ganska roligt vad den kvinnan kan öppna ögonen på en nybörjarfamilj med hundslyngel. Så festlig, och så många skratt och igenkännande nickar. Hennes beskrivande vardagssituationer och minspel av olika slag är obetalbara. Ståuppkomedi en vanlig onsdag på ett ställe där man inte förväntat sig det.
Första intrycket av henne var ganska grått, en lite äldre kvinna med en med  all säkerhet självklippt frisyr och instoppad bomullskjorta med jaktväst över. Men vad spelar väl utseendet för roll när hon besitter en fantastisk kunskap och erfarenhet av hunduppfostran. Och den delar hon med oss nu. Hoppas vi kan ta till oss det hon försöker förmedla och att vi får det att fungera praktiskt i vardagen sedan.

Idag stod tips om att lugna hunden i stressade lägen på schemat. När man möter andra hundar till exempel kan ju bli ganska stressat för en valp, åtminstone vår valp. Vaff, vaff vaff, utfall! Stretar i kopplet tills han nästan spyr. Eller när man kommer hem från jobbet och hunden är som en studsboll. Att vänja sig vid att ignorera hunden. Vänta med att hälsa tills man hängt av sig och klivit in och hunden lugnat sig låter vettigt. Valpen blir ju faktiskt större, och små problem blir också större i takt med att han växer. Med tid och engagemang och tillsammans ska vi nog klara det här uppdraget...

Tredje timmen tickar, tar tillbaka tiden till två.

Det känns så skönt att få tillbaka den där timmen som har varit konstigt borta hela sommaren. Jag har letat när jag behövt några extra minuter ibland men inte hittat var tiden gömmer sig.
Jag ägnar en tanke åt de som jobbade natt just inatt, när klockan har blivit 03.00 och de har två timmar kvar av sitt skift så är det helt plötsligt ytterligare en timme kvar innan de får sluta för natten. Och hur räknar man lönen? Schemalagd mellan 23.00-05.00,  jobbar man då gratis den där timmen som inte syns och inte finns men som ändå är där någonstans mittemellan? Knivigt det där.
Precis lika knivigt och alltid samma tjafs med familjemedlemmar och kollegor om åt vilket håll man ska vrida klockan. Blir det ljusare eller mörkare på kvällen? Tyvärr kommer det mörkna ute väldigt tidigt nu.

Tur mobilen och datorn sköter sitt så den som inte orkar tänka själv slipper.. Lite sköna tips fick vi annars i senaste reklamfilmen från ICA.
Några mil härifrån, i Ryssland behöver de inte längre den här eviga tidsomställningen numera efter presidentens bestämmande. En skön söndag hoppas vi få hursomhelst med en extratimme att förvalta vare sig vi vill eller ej.

Inget "idol" - impoplulärt inititativ, innebär invärtes invaliditet.. Intressant internationell influens istället?

Va i...!!? Hela innebörden med fredagsmys försvinner!
Känner att jag lika gärna kan kasta ut teven på fredagarna inför nästa höst. Vad ska jag annars äta mina Pringles till? Jag behöver "idol"! Ingen tänker på den lilla människans saknad i det här beslutet. Jag kommer bli alldeles utmärglad och ledsen. Utan mina chips och utan idolerna att skratta åt och glädjas med. Min trivsel i soffan är helt förstörd för all framtid.

Jag och idoljuryn har många års förflutet och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera separationen i och med detta. Kära herr Bagge vad du ska fattas mej och vad ska du arbeta med nu? Julbock kanske men sedan då? Frågorna är många.. Kommer det att finnas någon jourtelefon för stöd? Någon likasinnad att få tala ut med om detta traumatiska. Alla de som sms-röstar på sina favoriters framgång vem ska de nu sms:a till?

Ett alternativ är på gång i X-factor. Men förstå detta en gång för alla: mänskligheten avskyr förändringar! Oavsett.
Bra skit det här...

November nalkas, nästan naken natur nu





Fotograf: Andreas


Så här års ifjol hade snön kommit och lagt sig som ett kallt bomullslager över staden och bygden. Länge stannade den och kylan gav sig inte. Frusna ända in i märgen skulle vintern överlevas med nöd och näppe.

I år är hösten längre och det trycker jag på gillaknappen för. Mild och vacker har den varit. Färger utöver det vanliga och med klarblå himmel som bakgrund i solens sken. Måttligt med höstregn och inte så farligt stormigt heller. Inte här hos mig iallafall.

Visst är det fint med snön, vitt och gnistrande absolut! Men den bitande, isiga kylan får gärna vänta en liten tid till med sin ankomst.
Trädkronorna, som jag passerar på min vanliga väg genom parken, börjar bli glesare nu och nästan alla löv ligger på marken. Som ett bäddat täcke på gräsmattan. Färgerna har gått från härligt gult till mörk eldig orange och nu tar snart brunt över.
På morgonen är luften fuktig och dimmig innan solen vinner kampen om dagen.

Snubben suttade snuset, susade snabbt söderom snoken

Härom morgonen nästan framme vid jobbet och arbetsdagens början, stannar jag vid rödljuset strax innan slottet. Någonting brunt (hinner förtsås knappt uppfatta färgen men så här i efterhand vet jag att det var brunt) kommer farande strax invid min näsa. Snubben som kastade snuset vände sig om förskräckt över att jag dök upp så plötsligt bakom. Men det var ingen snubbe, det var en tuff brud. Det finns en och annan tjej som snusar uppenbarligen. Hon utbrast sin ursäkt och skrattade nervöst åt min kommentar att hon  hade missat. Det slog om till grönt och vi cyklade vidare. Hon framför mig, utan snus under läppen, bestört över vad hon hade gjort utan att se sig för. Beklagade återigen och erkände att det nog hade känts ganska förnedrande om man fått en gammal snus i nyllet.. Men nu var den här tjejen inte så pricksäker så istället blev det ett härligt möte med en kul människa vid ett rödljus i rusningstrafiken en kylig morgon. Det är sådana saker man minns och kan le åt när man tänker på det i efterhand.

Underligt utan underbara ungdomar, ursprungligen ungar

Man märker att ens barn inte är barn längre när ingen av dem är hemma en lördagkväll, och vi sitter där på bara två av stolarna vid vårt stora middagsbord i vardagsrummet. 

Vi äter en riktigt god middag på tu man hand och de vet inte vad de går miste om... en smaksensation med fläskfilé, klyftpotatis och kantareller från Skifors, Dalsland.
Men inte ens det går att locka med?

Vi är inte vana vid tvåsamheten och saknar de där två som är en del i våran fyrsamhet.
Hela våran värld.
Från början var vi bara två, han och jag och det var livet. Sedan fick jag tjock mage och det som kom därav förändrade hela tillvaron. Allt vänds upp och ner med blöjbyten, barnskrik och nattvak. För att inte tala om det eviga dagispusslandet, vem lämnar och vem hinner hämta innan dagis stänger?

Öroninflammationer, maginfluensor, vård av barn. Lära gå, börja prata, äta själv med kladdiga fingrar. Ha barnkalas, börja skolan, lära sig simma. Ramla av cykeln, komma springande till mamma eller pappa och gråta en stund. Smeta av snoret på tröjan.
Den tiden är över och det känns konstigt att vi är där nu, vi som inte är gamla och inte åldras!

Ändå märks det på våra skitungar att det är så länge sedan de var sådana här busiga små skruttar..

De har haft mycket glädje av varandra under uppväxten de här syskonen. Mycket gnabb men lika mycket skoj och en stor portion kärlek. Ett är säkert, vi saknar dem mer än de saknar oss... Det är den tuffa sanningen för alla föräldrar och den förändringen som sker från liten hjälplös mjölktuttande bäbis till självständig människa på egna långa ben..

Skön soffsömn, svårt somna sedan

Ibland blir man så där rysligt avslappnad i soffan på kvällskvisten att man inte orkar ta sig upp ur sin soffpotatisposition. Ännu mindre orka gå några steg till badrummet för att sedan dessutom masa sig nerför trappen till sovrummet våningen nedanför.
Nej vad jobbigt. Huvudet blir tungt av att tänka på kraftansträngningen. Ögonlocken också. Blir klubbad av något och somnar visst med nacken lite konstigt på soffkanten.

Så tyst och mörkt det blev, och  vad klockan är mycket plötsligt. Vägen ner till sängen känns lång. Under tiden jag borstar tänderna piggnar jag till och med huvudet på kudden blir jag klarvaken. Halvmånen lyser upp och jag kan inte sova...

Slöa söndag, sorterar snygg samling strumpor som separerats

Är det någon där ute som har kommit på var enstaka strumpor tar vägen i tvättmaskinen än?!
Roar mig i tvättstugan denna söndag och hittar hur många udda och omaka par som helst...
Några lyckas jag matcha ihop men får en diger hög över.
Jag sparar på hyllan ifall de andra dyker upp. Inte så troligt men har inget annat där på den hyllan ändå. De kan med ett par knappar bli snygga handdockor (a´la Staffan Westerbergs lillstrumpa) till sötaste brorsonen om inte annat..

När jag grubblat klart på det är höstpromenad i solen med valpen ett måste.
Roligast tycker han det är att få springa lös på ängen, eller jaga löv på vägen som blåser omkring i vinden. Sköna soliga söndag!

Hörru hunden - haffade hela huvudkudden

Om det har undgått någon så har jag en bäbis. Han är hårig och fyller fem månader just idag.

Hans namn är Aslan av rasen mittelspitz och föddes 15 maj i år. Vi valde honom som den för oss finaste valpen ur en kull med en tik och två andra hanar. Han hade karaktäristisk eyeliner invid ögonen, svansen som en knorr upprullad på ryggen och hans öron var gulligt vikta.

Flera gånger åkte vi ut till kenneln (och till andra kennlar) innan vi till sist bestämde oss. Allt skedde i somras och vi fick hem honom till familjen den där mysiga soliga söndagen i mitten av juli. Spåren av honom finns utspritt i hela vårt hem, leksaker och söndertuggade äggkartonger. Mattor är ingen idé att ha i början, medan grindar och skydd för spjälorna ner i trappen är ett måste. En bäbis, precis på samma sätt som när barnen var små.

Jag har alltid varit en kattmänniska och trodde aldrig jag skulle fastna för en hund. Men det här är liksom vår bäbishund. Han sover i sin sovplats på golvet invid min huvudända men på morgonen hoppar han upp till oss i sängen och det får han visst. Men ibland tar han hela kakan. Ibland vaknar jag av att valpen ligger på hela min kudde...

Mötet mellan katterna och hunden går bättre och bättre. Eftersom hunden blev minstingen i familjen (åtminstone första veckorna) så fick stora hankatten fortsätta vara kung. 

Aslan vill busa men coola katterna har lärt sig att ignorera och lunkar bara sakta och nonchalant därifrån. Han är rumsren, kan "sitt", "ligg", "rulla", "highfive" och lystrar till namnet när vi kallar på honom förutom när det är andra hundar i närheten. Gå i koppel går bättre och bättre men han är rysligt feg inför allt på hjul och skäller därför på cyklister, barnvagnar och bilar. Om en vecka börjar valpkursen, hoppas på lite tips och kunskap för vardagssituationer där.

Aslan är nyfiken och busig och vi är så glada att få ha honom som en i gänget.

Badar bubblande bikinibeklädd, blir bäbismjuk.

Torsdagslyx. Vi kallar det smyghelg. Att efter skola och jobb en helt vanlig vardag åka till upplevelsebadet är en toppenidé.
Tonårstjejen har andra planer och istället tar grabben gärna med sig kompisen mitt emot.
Med tre killar som sällskap får man klara sig ensam i damernas omklädningsrum.
Jag hoppar kvickt i bikinin och inser i det skarpa lysrörsljuset att sommarsolbrännan redan bleknat mer än jag trott. Går ut och letar rätt grabbarna och medan de roar sig med att åka rutschbanor och kastas runt i vildforsen, så planerar jag att relaxa. Jag hittar en ledig bubbelpool att krypa ner i. Sedan hittar jag en annan jag måste prova, och en till. Jag badar så länge att jag blir så där russinful på fingertopparna. Avkoppling utan dess like i värmen och bubblorna och jag kan tänka mej att det är så där det låter för bäbisen i mammans mage. Det är inget jag kan säga att jag minns men det måste vara så att vi alla alltså har badat jaccuzzi som foster. För när man kliver upp är man precis så där mjuk som en nyfödd bäbis.

Trevlig helg!

Bedrövlig bilist, blindstyre! Brummade besinningslöst bredvid.

Jag har ont i foten. Bättre efter nattens vila, men ont.
Skulle cykla över stan, ta mej från punkt A till punkt B. Jag åker runt hörnet vid grekiska kolgrillsbaren där en lastbil står parkerad, och på andra sidan står flera personbilar längs kanten. Ganska trång gata med andra ord. Halvvägs förbi lastbilen ser jag hur en mötande bil kommer mot mig och inser att han inte tänker vänta vid infarten tills jag hunnit passera utan kör rakt på. Kommer jag bli mosad nu? Gatan blev för mej i princip obefintlig att färdas på och jag måste cykla så nära lastbilen att jag skrapar armen mot. Det gör att jag tappar balansen, och måste försöka parera för att inte bli överkörd av bilens bakdäck när jag sätter ner foten. Det är då den vrickar till olyckligt. Skärrad och darrig på bena tar jag mig vidare till punkt B. Fruktansvärt ilsken på bilföraren. Nästan lika arg på mig själv att jag inte hade fokus nog att se och memorera registeringsnumret.
..och så undrar de varför stadens cyklister har minskat...!?

Ingen isglass idag, insidan immar igen

Clara bloggade igår ett kul inlägg om dålig syn och den där missvisande stunden innan man får på sig glasögonen på morgonen. Jag känner så väl igen det där och säkert fler halvblinda med oss.

En annat glasögonsyndrom är resultatet av kylan som kommer nu. Om du vill se något genom dina snygga bågar så rekommenderar jag (förutom nyputsade glas) att du håller andan, precis så där lagom länge. Inåt går bra att andas, men vad du gör pusta inte ut! För då är imman ett faktum och den halvblinda är lika halvblind med glasögon som utan. Det är heller ingen bra idé att kliva ombord i värmen på en buss...

Det var så där kallt imorse. Sedan blev det kylskåpskallt. Man blir inte jättesugen på glass.

Även älgflugor är äckliga

När man som vi är mycket ute i naturen, så förekommer att man kanske råkar på lite djurliv. Om man har tur...eller otur, beroende på art. Olika djur bor i olika landskap också.

Under vår vistelse i Härjedalen räknade vi till många fjällämlar, en hel del renar förstås men tack och lov inte lika många björnar!

(En kul parentes kring det var när vi för några år sedan bodde i Storsjöstugan en höst, kommer ut på morgonen och ser en blåfärgad kletig hög alldeles invid en tall. Vi började genast spekulera i om huruvuda det var en björn på tomten som ätit våra blåbär i slänten och sedan gjort det den behövde som resulterade i den där högen. När mannen sedan ivrigt berättar våra misstankar för fadern, får vi svaret:

 "Nej, det var faster som hade kokat för mycket blåbärsgröt och slängde ut resterna!"
Men det är riktiga björnmarker i vildmarken där uppe så det hade inte varit helt omöjligt...)

I Dalsland händer det att vi ser räv och en och annan älg, men inte alls lika många älgar som för några år sedan. Tidigare kunde vi ligga i hängmattan på torptomten och se älgarna passera på nära håll. Ståtliga varelser!

Våra skogsturer här i Närketrakten i helgen har också varit ganska djurrika. Åtminstone en räv i sikte, och dessutom hittade tre av oss fästingar på kroppen. Sådana kryp är inte trevliga, men mitt största obehag av insekter i skog och mark måste nog vara älgflugan. Om dem tycker jag inte!

Vilken värdefull weekend, vad väljer vi?

Det bitterljuva besväret med helgen och hur man väljer vad den ska fyllas med.
Fyra viljor och se hur det gick..

När ett par lediga dagar kommer som vi alla kan vara tillsammans, så har man så många tankar kring vad man vill göra. Saker man vill få gjort måste hinnas med, och den listan minskar visst aldrig. Dammråttorna skvallrar om att vi nog borde dammsuga, de fulla korgarna med smutstvätt måste vi ta tag i och fönstren har inte sett fönsterputs på bra länge.

Så här års är det dessutom hög tid att se över vintergarderoben åt barnen och åka och shoppa det som saknas. Kylan kan komma när som helst nu och då duger inte slitna jympadojjor och jeansjacka längre. Barnen har förstås också sina önskemål om vad de vill göra och det där sista ville de absolut inte höra talas om. Mycket hellre hänga med kompisar.

Vila och rekreation ska rymmas på schemat någonstans. Stressigt, hinner inte göra någonting av allt det som fanns i tanken från början. Men om någon frågar imorgon hur helgen har varit så har den varit toppen! Att strunta i alla måsten (eller åtminstone skjuta de lite på framtiden) det är den bästa helgen man kan ha.

Istället tog vi oss en lång skön söndagspromenad på skogsstigar i frisk höstluft. Vi hittade spår från sommaren som varit, i frostbitna klöver, prästkragar och blåklockor. Sommaren vill inte riktigt släppa taget. Men idag gav jag vika, idag hade jag strumpor i skorna.

Bästa stunden måste jag säga var när vi satt i soffan framför öppna brasan. Sonen halvlåg i min famn och så somnade vi tillsammans. Ett mammahjärta värmdes av både stunden och brasan.

Lite levande ljus lyser ljuvligt lugnande

Att få komma hem en fredagkväll efter en arbetsvecka och bara få rå om sin tonårsdotter känns fridfullt och mysigt. Mannen jobbar kväll och hinner inte komma i tid till kvällsmaten. Grabben är på disco "på gårn" med polaren som bor i huset mitt emot. Killfritt.

En enkel kvällsmat för henne och mig som går snabbt att få iordning men med fokus på detaljerna. Vi dukar fint på matsalsbordet i vardagsrummet och tänder levande ljus, på bordet, i ljusstakarna på väggen och på skänken som står på kortsidan av rummet. Det flammar harmoniskt från de små lågorna, höstens och mörkrets stora fördel. Bordet känns så stort när det bara är hon och jag. Vi sitter mitt emot varandra och pratar om veckan och allt möjligt och skrattar en hel del.

Valpen vill så klart vara med oss och försöker flera gånger att ta sig upp på skinnstolarna som vi numera tänker på att skjuta in ordentligt. Han har siktet på att ta sig vidare upp på bordet för att äta vår mat. Det får han inte för vi får inte äta hans..
Han är särskilt pockande på uppmärksamhet den här kvällen, full i hyss och rackartyg och friden uteblir en smula. Men ljusen lugnar och till slut finner sig valpen till ro med en tuggring på kofällen framför fönstret.

Det är inte så ofta Tv:n står på hemma hos oss men ikväll landar vi platt i soffan både tjejen och jag med norsk choklad och gröna druvor och får sedan sällskap av resten av familjen allteftersom de ämnar komma hem.

Medvind möter motvind, massor med mjölksyra minsann

Det blåser snålt.
Vad är det för ett korkat uttryck egentligen? Blåsten har inte snålat, inte de senaste dagarna iallafall. Otroliga kastvindar, yrande löv och plastpåsar och andra oidentifierade skräpobjekt i luften. Inte världens lättaste sak att cykla i det vädret.
Balansen måste vara på topp och det gäller att ha tungan i rätt mun som man säger.

Och frisyren som jag har gjort iordning så snyggt får ändå en bad-hair-day-look.
Jag gillar hösten annars, färgerna och friskheten. Cyklar varje dag en liten omväg genom parken, bara för att där är så fint. Där står de stora ekarna med trädkronorna i makalös färgprakt och marken under är täckt av ett orangerött eldhav. Har inte gjort det än, men innan alla löv ligger där och multnar så måste jag nästan ta ett varv i havet och höra prasslet av höst. Tar med mig valpen som ursäkt..

Den sista långa backen uppför innan jag kommer hem är inte att leka med i motvind.
En pustig dag säger nalle Puh.

Budskapet blir belåtna bukar, bagarna bjuder bakade bullar bara bitvis brända



Söta saker bakade av Tea

Det luktade fortfarande nybakta bullar uppe från köket när jag klev upp ur sängen i morse. Så där otroligt hemtrevligt. En påminnelse om att det var kanelbullens dag igår fick mannen och sonen att börja baka tillsammans på kvällen. Vid 23-tiden satt vi alla vid vardagsrumsbordet med levande ljus och fikade på resultatet. Varma, goda kanelbullar.
Att det var skoldag och barnen egentligen borde ha sovit vid den tiden struntade vi i just då. Oansvarigt jag vet.. men vi firade ju!

Grattis alla bullar!
Ja, ok jag medger att det är en fånig dag att fira. Men tonårstjejen ville hävda att det faktiskt var kanelbullarnas dag och då måste man äta minst två...

Konstigt kan kallas konst, knallgul kanin kraschas

På Stortorget med rumpan mot Nikolaikyrkan låg en jättelik gul kanin slängd på rygg. Ett konstverk som ingick i sommarens Open Art 2011. Men när sommaren är över så kommer till sist dagen då kaninens framtidsutsikter slås i spillror. Mästerverket måste sågas sönder med motorsåg. Ganska brutalt kan man tycka. Skönt att bli av med den anser andra. Flera samlades iallafall för att bevittna och kanske lyckas få med sig en träbit hem som minne. Ungefär som när Berlinmuren föll. Hejdå kaninen... hoppas vi inte ses igen.

Men konsten dör inte i första taget. Längs ån pågår för fullt utställning utomhus av länets konstnärer eftersom konstveckan har inletts. Temat för i år är "Delad yta". Vi får väl hoppas att innebörden inte blir att ytan delar sig i ån när alla konstverk blåser i. För idag stormar det kring konsten.

Fin färg för feminin forskning, förutspår fler friska

Dagarna, månaderna och åren går fort förbi oss och det är redan oktober igen. Snart är det till och med jul. Vi planerar för kommande högtider och framtida semestrar tillsammans. Men för några av de tjugotal kvinnor som dagligen får diagnosen bröstcancer tar framtiden slut. Den här månaden färgas hela Sverige rosa (till och med min blogg) för att påminna oss att vi kan alla göra något litet.. exempelvis stödja Rosa Bandet...

Cancerfondens rosa band 2011,

design Per Holknekt och Lena Philipsson. Foto Melker Dahlstrand.