Strålande sol i säsongens slutskede, sista sommarsucken symptomen som sannerligen ska stanna i sinnet.

Sköna ljumma vindar och värmande sol från klarblå himmel. Sommaren är tillbaka på besök för att tränga undan höstluften nu och några dagar framöver (om man vågar tro på prognosen). Bäst att försöka ta in så mycket man kan och samla i en burk. Så att man kan skruva av locket och släppa ut en dos om man behöver sedan, längre fram när dagarna är så mycket kortare och ljuset knappt existerar. 

Jag är lite svag för burkar men någon solburk har jag inte än. Teburkar, pastaburkar, kakburkar oboyburkar..köper gärna ett extra paket knäckebröd för att få den där plåtburken på köpet.
Det är något magiskt med burkar. Det har jag tyckt ända sedan jag var liten och tittade på Martin Ljungs burksamling i det där gamla barnprogrammet "Frippes Skafferi". Barnprogram av modern produktion kan sällan eller nästan aldrig mäta sig med sådana klassiker och vi som är uppväxta då är djupt tacksamma för att detta har hjälpt till att forma oss till de vi är. Ja, det var bättre förr!
Men nu i slutet på september 2011 skiner solen några sista sommardagar och jag har börjat gagga på ålderns höst.

Trött, tog tidiga tåget två timmar till tunnelbanan tillsynes trevlig tur

Mobilen startade med sin sömniga melodi som hade för avsikt att väcka mig redan klockan 05.00 den här morgonen. Ögonlocken ville stängas igen. Storstaden väntar idag, men inte tåget. Undrar varför allting tar mycket längre tid så här dags på morgonen. Segt som sirap som stått i kylskåpet, stegen mellan köket och badrummet är tunga. Vaknar sakta till liv efter en varm kopp te och hinner i tid med tåget från spår 3. I Köping spårar resan ur. Inte för oss utan för ett godståg längre fram så vi blir stillastående en längre stund och en inte så ovanlig försening följde. Konduktören höll humöret uppe på alla passagerare trots den tidiga timmen. En arbetande människa på rätt tåg som skämtsamt lättade upp för eventuella småbistra medresenärer. Och faktiskt så kom vi ju i tid till ett soligt Stockholm, med två minuters marginal innan mötet men ändå.

Mysig måndag, middag med mina matglada morsgrisar

Äkta kvalitetstid med barnen idag. Studiedag för lärarna = ingen skola.
Vi planerade att vara riktgt lata, ta bussen ner på stan och lyxa till det med en lunchbuffe på asiatisk restaurang. Sedan lite småshopping på det. Det sistnämnda krävde en del kompromissande med en tjej som ville kolla kläder och smink och en kille som ville in på tv-spelsbutiker och teknikmagasinet. Mamman själv hänger med på allt och får till slut belöningen på Soleo med färskpressad apelsinjuice och gudomligt god kladdkaka. Vi kopplade av och dröjde kvar där på fiket ungefär en minut för länge och missade så på håret vår länsbuss. Blir återigen påminda om nackdelen med att bo lite utanför staden när det dröjer en och en halv timme till nästa... Valde att hoppa på en stadsbuss efter en halvtimme och gå en tjugo minuters promenad från sista hållplatsen. Latheten kom ikapp oss och en cykel i det läget hade inte varit så dumt.

Hopande hushållsysslor hela helgen, huvudvärken hägrar

Söndag morgon. Jag vaknar, blundar en liten stund till och somnar om direkt. Skönt med varmt täcke och långsamt uppvaknande. Förskjuten helg men det spelar ingen roll vad dagarna heter. Söndag och måndag heter min helg.

Mannen som hade haft sjå att bestämma sig om han skulle åka ett par dagar till stugan eller ej hade tydligen vaknat före mej och var nu uppe och i full färd med att packa. En bilresa som dödar 6 timmar av denna helg och fiske lockar inte mig så särskilt just nu. Han får allt sakna oss lite istället. Fast det är nog bara som vi tror här hemma, för där borta med fokus på utelivet, kaffekokande och fiskfångst från båten finns bara det.

Här hemma finns tvätt, städ, disk och plock och tvätt och lite mer tvätt. Får huvudvärk bara jag tänker på det, eller så hade jag det redan innan.. Men det finns gott om tid för vila däremellan och när jag vill. Tar dagen som den kommer. Myser och umgås med barnen och bara är. En riktigt skön söndag.

Att oroa mig för att sova ensam nere hos mig är ingen risk. Jag får två mysiga övernattare från övervåningen och jag har inte för avsikt att neka dem!

Sörplar soppa som smakar sommar, sol samt semester

Kvällsmaten har en tendens att bli ganska enkel en kväll när man kommer hem efter sju och alla är för hungriga för att vänta på mer avancerad mat. Men en ruggig mörk höstkväll passar det rätt bra med en varm tomatsoppa, med basilika från utomhuskrukan och tunnbrödrulle.
En sked för pappa. Han jobbar sent ikväll och får inte vara med familjen vid köksbordet.

Soppan värmer inombords och i kvällsmörket i slutet av september  sitter vi och minns ljuset och sommaren och Grekland. En balkong på ett hotell vid stranden på Rhodos förra året, en skål med tomatsoppa till lunch och utsikt över havet.

Så många olika delar av världens alla hörn har vi inte sett tillsammans och skapade många härliga minnen av alla upplevelser från den här majresan. Just ikväll sörplar vi soppa, blundar och känner ljumma vindar vid lunchtíd i utkanten av Faliraki.

Förinta förstklassig förkylning fort för farao

Vart man än i världen vänder, nyser nån på dina händer. Hösten är här och hostan med den och alla bacillerna på en och samma gång. Själv låter jag som en blandning mellan en smurf och en storrökare på rösten just nu. Passade ju på att bli sjuk redan i slutet av förra veckan under vår höstsemester i Härjedalen. Ingen slipper undan..snorpartiklarna yr runt överallt och smittar nästa, som smittar nästa, som smittar..ja ni fattar. Med förkylningstunga huvuden och sprängda näsor kliver vi upp på morgonen och går ut i regnrusket för att möta dagen. Ögonen rinner ikapp med regnet. Sällan att solen skiner när man mår så här.
Aaaattttjjoooo!! Nyser så det skvätter, som lastbilen som just åkte förbi i en vattenpöl. Hösten är blöt, kall och färgsprakande med rödmosiga feberkinder. Löven har redan fallit till marken. Att ligga där på marken är nog inge skönt, men inget går upp mot en soffa. Sjunka ner i en mjuk och skön favoritsoffa med en filt över sig, några kuddar runt sig och en varm mugg te i handen. Kanske till och med en brasa som sprakar. Så kan man njuta av hösten länge. Somna en stund och sova bort förkylningen för att sedan vakna pigg och kry som en solstråle på våren...

Besynnerligt barn bromsar barnbidrag, bjuder betalningsfritt barnarbete

Idag är det den 20:e dagen i månaden. Då vet ju alla som har avkommor att barnbidraget blir insatt på kontot. De slantarna är säkert ett omdiskuterat ämne i många barn- och ungdomsfamiljer.
"Varför får inte vi när de får".. eller.. "Hon får så mycket mer än jag"
I några fall får kanske andra barn mindre eller rent av inget alls men det nämns sällan i förhandlingarna...
Jag önskar jag hade facit för vad som är en rimlig månadspeng för de olika åldrarna och i förhållande till hur andra föräldrar resonerar med sina barn.
Mina barn får inte hela barnbidraget rakt av att förvalta. Vi ser också att vi alla hjälps åt hemma med hushållsysslorna och det kan också löna sig extra om man är riktig huslig. Viktigt att lära sig pengars värde och att det inte går att tillverka nya i skrivaren om de man har tar slut för fort på grund av slöseri.

Så står man så framför sin tonårsdotter på månadspengsdagen och beredd på en förhandling om påökt för att hon får mycket mindre än nästan alla i hennes klass. Föreställer mig en lång utläggning om alla grejer en tonårstjej behöver för att kunna överleva...
Men den uteblir till min förvåning. Vad har hänt egentligen?
Hon har varit till enorm hjälp den senaste månaden och bland annat dammsugit hela huset flertalet gånger utan påtryckningar av någon. Det är guld värt när man kommer hem från jobbet och fasar över att hemmet är i kaos efter en stressig morgon, men öppnar dörren och möts av ordning och reda.
Jag tycker att jag har varit lite snål och vill erbjuda henne några hundralappar extra som konkret uppmuntran utöver muntliga tacksamhetsuttryck. Visa att jag uppskattar hennes initiativ.
Det blir en strid åt fel håll, och jag förstår absolut ingenting. Tjejen vill inte ha!
För mig som för många andra som närmar sig fyrtio egentligen inte blir en dag äldre än tjugofem, var ju tonårstiden inte alls så länge sedan.. ändå förstår man sig inte alltid på de där barnen som är nästan vuxna men ändå inte. Kram!

Första frostnatten, fruktansvärt feberfrusen

Dag 6

Minus tre grader i natt och fel tillfälle att bli kissnödig. Biter ihop och försöker somna om i min varma sovsäck. Men då hör jag något, ett skrapande ljud som inte ens valpen reagerar på. Han har annars varit mycket på sin vakt den här veckan eftersom han säkert vädrat djurlivet runtomkring. Men det här ljudet bekom honom inte. Jag kunde omöjligt somna om och till slut började jag peta på mannen för att höra om han hade hört något. Han sov. Petade lite till på honom och viskade försiktigt om han visste vad det var ett ljud. Han sov fortfarande. Nöp honom  lite försiktigt i stortån och pratade aningen  högre den här gången. Ut kom då till slut ett sömnigt svar från den andra sovsäcken: "det är bara en mus"  Men min sluga baktanke gick enligt planerna för nu låg den andra sovsäcken också och lyssnade på ljudet och kunde inte heller somna om. Han fick nog och gjorde till sist det som inte jag vågade. Min räddare, min hjälte klev upp och lokaliserade var djuret befann sig. Traskade ut och letade upp en lagrad bit ost, gillrade en fälla och gick sedan och kröp ner i värmen igen. Smäll!...Tystnad.. somnar om.

Medan jag sedan roade mig med att försöka bli frisk från denna dåligt tajmade feberförkylning gick de andra på maskjakt. De ville göra ett försök att följa bäcken och meta bäcköring i höljorna som ett sista äventyr innan det snart är dags att tänka på hemfärd. Veckan har gått fort och vi vill tacka för oss för den här gången. Vi har alla trivts och haft en underbar tid blandat med avkoppling och äventyr. Valpen har älskat att få springa i den här naturen och har sett ut som en liten fjällräv med vinden i pälsen. När vandringen blivit för tung för honom har han förstås fått åka färdtjänst i någon av hussarnas eller mattarnas famn.

Ett sista bad i östra Kvarnbäckens tvättinrättning måste hinnas med och sedan ska vi ta med oss alla upplevelser hem och leva på länge... Det är inte många plusgrader men solen skiner från en klarblå himmel denna sista dag. Lägger ut lite mer bröd på fönsterbläcket till våra vänner lavskrikorna och säger hejdå.

Nära naturen nedanför Nordsätern

Dag 5

Vägen till Nordsätern är gammal. Det sägs att Karl XI skulle ha färdats där år 1686 för att bese Härjedalen och Jämtland och vägen ansågs gammal redan då. Men kungens män avrådde honom då vädret var för osäkert för att kunna passera genom Lunndörren.

Det går att åka bil på den gamla vägen om än så sakta nästan ända upp till vallen på Nordsätern.
Den ligger vid foten av Storåkläppen och Storån forsar intill. Att vandra ända in i Storådörren och få stå där i mitten av bergspasset har knäppt nog lockat mig sedan jag första gången satte min fot i fjällvärlden. Men som sagt, vädret är lynnigt och det blåser upp kvickt genom passagen. På nolltid kan ett oväder vara över en. Idag blev inte heller den dagen då min dröm besannades. Milavandringen mot renvaktarstugan, halvvägs mot Storådörren kan vara en utmaning för en normalt pigg människa, men råkar man få feber mitt ute på fjället så bör man nog inte vandra hela vägen.  Hur envis man än må vara, och även utan rekommendationer från kungens män. Jag har lovat mig själv att stå där en dag innan jag dör, och får väl se det som att det inte är dags för mig att dö riktigt än.

Vandringen börjar med några km genom skogen, sedan ändras karaktären på naturen till fjällbjörk och lågväxande buskar av olika slag. Storån forsar bredvid oss som trogen följeslagare hela vägen och på några ställen måste vi vada över den. Framför oss ser vi fjällen och Storådörren komma närmre och närmre. Men allt är förstås mycket längre bort än det verkar. Mitt ute på kalfjället börjar det storma så hårt att vi nästan blåser omkull allihop. En keps flyger plötsligt av och får jagas en stund. Solen skiner just nu och det är runt 8 plusgrader, men rätt som det är kommer en överaskande skur från bakom bergspasset. Regnbågen uppenbarar sig så lågt att hela berget färgas och miljön runtomkring oss i den stunden är så vacker att man kan gråta. Eller så tåras ögonen för att det blåser så vansinnigt?

Bra bantning blir brutalt brant bitvis besvärande bergsbestigning bland barrträden, bevittnar björnens bajsspår bredvid blåbärsriset

Dag 4

Tillät oss idag att sova lite längre efter en uppsittarkväll med bus men kände när jag kom till liv att jag hade en ganska kraftig förkylning i kroppen. Typiskt. Drack en C-vitaminbrus och hoppas på snabbt kurerande.
Blåsigt och kallt väder idag med risk för regnskurar. Längtar mot Storådörren men den turen får vänta till imorgon eftersom man måste starta betydligt tidigare hemifrån. Istället åkte vi 5 km från stugan för att till att börja med följa Hällbäcken uppåt. Så läckert den rinner ner över stora hällar och platåer. Vildforsen på Gustavsviks äventyrsbad är ingenting mot detta. Grabben ville jättegärna åka men jag tvingades hindra honom.

Ett samtal till närmsta grannen och hans jaktlag kändes nödvändigt för att veta var de befinner sig i älgjakten. Ett skott på någon av oss vill man ju försöka undvika i möjligaste mån.
Vidare siktade vi på att ta oss upp på Gumpen,  880 m.ö.h. Brant stigning uppför i orörd vildmark och blandad barrskog. Ryktet om björnmarker får mig lite knäsvag men i mannens sällskap så känner jag mig åtminstone ganska trygg. Under vandringen blåser det upp och väl uppe på toppen stormar det för fullt. Äta lunch där var inte att tänka på utan fick vänta tills vi vände tillbaka ner i lä. Utsikten däremot var väl värt sitt pris. Såg ut över Dalsjön, Storsjön och hela fjällkedjan. Regnbågen visade sig igen och magiskt färgade hela intrycket. Siktade vår bil som stod parkerad längs vägen långt, långt där nere och vi höll den som riktmärke hela vandringen nerför. Väl tillbaka i stugan somnade jag som en litet barn i soffan efter en kopp varm oboy. Förkylningen gjorde sig påmind. Måtte jag känna mig bättre imorgon...

Vansinningt vacker vildmark vid vallen västerut, varsågod varsin välbetald våffla

Dag 3

Plus åtta grader, isande vindar och kallt småregn. Inte roligaste vädret för fjällvandringar. Hade önskat något klarare väder så att man ser fjällen när man är här. Hoppas väderprognosen för slutet av veckan håller i sig. I väntat på bättre tider får man då göra andra saker som också kan bli roliga upplevelser.
En tur till en av byarna i närområdet, Funäsdalen får det bli. Med närområde i glesbygd räknas väl så där en 5-10 mil kan jag tippa. För att komma dit får vi återigen möjlighet att passera Flatruet, i dagsljus denna gång. Flockvis med renar dyker upp bland de vindpinade nakna fjällbjörkarna och alldeles invid bilen. Känns som om vi är på rensafari. Ganska exotiskt för oss söderifrån, men lokalbefolkningen ler nog åt oss och vårt fotograferande på ungefär samma sätt som vi kanske ler åt turistande Japaner.

I Funäsdalen passade vi på att handla lite och tänkte överge stormköket för en pizza. Men eftersom varken jag eller mannen behärskar flytande libanesiska så blev vi tvugna att backa från de tankarna. Pizzabagaren kunde inte ta emot beställningar på något annat språk och eftersom han var själv fanns det inte någon annan att ta hjälp av. Det han däremot kunde säga var "Har ni beställt?" Men det hade vi ju inte. Då förstod vi varför matstället var tomt på gäster.

Så hoppade vi in i bilen igen och åkte i riktning mot Mittåkläppen. Vägen dit var riktig vildmark. Att Sverige har sådana fantastiska skiftningar i landskapet är så häftigt. Vi bor i ett oerhört vackert land.
Längst ner i dalen alldeles vid foten av Mittåkläppen ligger Djupdalsvallen. Där stannade vi till vid våffelstugan från 1700-talet och gynnade istället turistnäringen med att köpa varsin frasvåffla med grädde och hjortronsylt.

Tiden började bli knapp att hinna tillbaka till Storsjö i tid till middagsbjudningen hos barnens kusiner. Tillbaka till stugan en snabb vända och sedan var det så dags för trevligt umgänge med släkten.
Vi anlände lite senare än vad vi hade sagt, men har hört att det är finare att komma för sent än för tidigt i alla fall...

Filosoferar friskt framför fantastiskt fritt forsande fall

Dag 2

Lång frukost och slappa i soffan halva förmiddagen var en skön start på dagen som inte minst uppskattades av barnen. Regnet hängde i luften. Vi skulle nog inte få samma tur med vädret som igår. Hur som helst så lockade den friska höstluften ändå ut oss fram på dagen. Det känns ganska bortkastat att åka så rysligt många mil norrut för att sitta och fisa inne i stugan. Hur mysig den än må vara. Det är det kvällarna finns till för.

Regnkläder på och sedan åka en sväng längs Storsjön. Korsa Henan och vidare bortöver till Bergvallen. De gamla fäbodvallarna är ofta ganska gömda, och glömda. Men efter liten testpromenad åt fel håll först blev det andra försöket rätt.
Lilljycken blev så blöt och kall av regnet efter den turen att han darrade som ett asplöv långt efter.
Medan min privata gourmetkock i vildmarken lagade vår mat i ett vindskydd i närheten av Väster-Rotsjön värmde jag valpen i en fleecetröja. Ganska näpet och han gillade omsorgen i den stunden.

Om (jag säger om) man skulle råka köra ner sig halvägs i diket mitt ute i nowhere så finns det otroligt hjälpsamma ortsbor i Storsjötrakten om de har vägarna förbi just där du är. Inget att frukta i så fall!

Framåt eftermiddagen lättade regnet och östra Kvarnbäcken med Kvarnbäcksfallet blev nästa fantastiska upplevelse. Fallet är öronbedövande och utsikten över Storsjö hisnande. Dröjde kvar där i den höga luftfuktigheten vid det forsande vattnet och den pampiga omgivningen. Satte mig ner precis vid kanten under fallet och lät vattnet skvätta på mig. Mäktigt.

Grilla korv  i öppna spisen framåt kvällen och sen legalt spel och mys och levande ljus i stugan.

Försöka fånga finurliga fjällemlar, femhundring fattigare

Dag 1

Skön nattsömn i stugan visade sig vara väl behövligt inför dagens strapatser.
Det av yr.no utlovade regnvädret hela veckan höll sig än så länge borta och vi passar på att ge oss ut i fjällvärlden. Efter en rejäl frukost, med ryggsäckar och stor upptäckariver började vi vår vandring uppför längs östra Kvarnbäcken. Vi har siktet inställt på Högrensvålen 1000 m.ö.h. Vid foten av fjället ligger Högrensvålsvallen som blir ett bra delmål för lunchpaus.

Men..skogen har förändrats och minnet är inte alltid så bra som man tror, därför blev turen en smula längre än planerat. En omväg på så där ett par timmar över tung myrmark kändes rätt bra i benen.
Att grabben fått extra ledigt från skolan började han i den stunden ångra. Han skulle dööööööö!
Men när en vadslagning blev ett spännande sätt att kanske tjäna extra pengar blev vandringen ganska rolig. Det var gott om lemlar i år. Snabba små rackare och jag trodde väl aldrig att grabben skulle klara av att fånga en sådan gynnare i kepsen. Han antog utmaningen och lyckades banne mig! 500 kronor fattigare...

Äntligen framme vid vårt delmål, och vi landade alla i högar i lä bakom stugorna. Fram med Trangia för lite proviant, hungriga magar behövde påfyllnad. En snabb diskussion följde om vi verkligen skulle orka ta oss upp på toppen. Vi var nästan alla eniga och den fjärde blev nerröstad. Självklart! Med ny kraft började vi gå brant uppför.



Storslagna vyer! Pampiga Härjedalsfjäll runtom oss. Hösten har hunnit längre här uppe och färgprakten på träden finns bara i dalen. Det är kargt och blåsigt på toppen och vädret kan växla i en handvändning.
Så också denna dag. Från ingenstans kom hastigt ett regnväder över oss, fast egentligen hade det lurat där bakom bergstoppen hela tiden. Snabbt på med regnjackor och kvickt skydda kamerautrustining undan vätan. Med piskande regn i ryggen klättrade vi neråt, tillbaka mot vallen och ner mot skogen igen.
Men lika snart sprack det upp igen. Regnbågen visade sina färger på mörk himmel och vi gick i riktning mot den som en vägvisare. Skatten vid regnbågens slut var det ingen av oss som orkade bry sig om, för nu var vi alla rejält trötta.

Ett ångande bad i karet under bar kvällshimmel, alldeles nere vid den forsande bäcken blev ett perfekt avslut på denna dag. Den stora kitteln med  vatten står en bit bort och brasan brinner för fullt under den. Röken puffar ut i mörkret och jag betraktar detta därifrån jag ligger nedsjunken i värmen med lite rött i ett saftglas. Frid.

Härliga Härjedalen hösten har hunnit hit

Avresedagen

En veckas höstsemester framför oss! Värdefull tid tillsammans hela familjen förutom katterna.
Packa bilen full med mat och annat gott, kläder efter väder och stugmysargrejor såsom sällskapsspel och böcker. Ladda inför den långa resan uppåt landet. Naturen som förändras genom bilrutorna ju högre upp vi kommer.
Resan började bra, hann inte längre än till första utfarten så blir den numera fyra månader gamla jycken åksjuk. Vi tog oss vidare ända fram till utkanten av staden så fick vi stanna på nytt av samma trevliga skäl. Vi övergav tron på buren i skuffen för den här gången och efter det gick det bättre resten av vägen.
Grängesberg, Borlänge, Mora, Särna, Tännäs. En del städer bra mycket charmigare än andra ensliga hålor. Vi passerade en Shellmack, ortens välbesökta pub och Fonus begravningsbyrå och tyckte att det var trevligt att vi bara var på genomresa där..

Högre och högre, lock för öronen. En välbehövd bensträckare och kvällsfika i blåsten på Sveriges högst belägna by Högvålen. Check! Prickar av på listan saker man gjort och platser man besökt.
Ganska snart börjar det skynmma och renarna dyker upp på sina kvällspromenader över vägen. Ögonen lyser som reflexer i heljuset. Stillastående mitt på vägen blänger de på oss. Hela flocken undrar vad vi gör på deras vägar. Oss har de inte sett på länge. Tre år sedan sist nu.
Bensinen börjar sina och tankning i Funäsdalen känns som ett klokt beslut. Tapparna står inte så tätt här uppe. Mörkret är här och vi ser ingenting av vidderna över Flatruet.
Nästa anhalt Storsjöstugan. Trötta och med sovande rumpor har vi nått vårt mål till slut. Med varsin ficklampa greppar vi så mycket packning vi orkar och går upp till stugan på höjden. Skönt att komma tillrätta och somna med fönstret lite på glänt för att höra den dånande bäcken utanför.

Flourtanten från förr

Längs min cykelväg hemåt ser jag henne på långt håll. Hennes ansikte glömmer man inte så lätt. Det var hon som kom med ett leende in i klassrummet men möttes alltid av en enda enhetlig suck från en hel klass och ett högt och ljudligt "Nääääääeeee!!"
Flourtanten. Hon kan nog inte ha känt sig så välkommen, men likväl log hon alltid. Hur kan en så rar kvinna ge en sådana rysningar i hela kroppen? Och fortfarande efter alla dessa år så infinner sig samma känsla vid blotta åsynen av henne. Hon har inte förändrats mycket. Visst några fler rynkor kanske jag kan urskilja nu så här många år senare, men annars är hon sig precis lik. Man kanske skulle ha sköljt det där flouret lite noggrannare? Hon visste säkert något som inte vi visste. Det var därför hon log. Hånlog i smyg. Det där flouret hon kom med, de där små muggarna med flytande vätska som de flesta av oss spottade ut fortare än kvickt, det hade en hemlig inverkan. Tji fick vi! Forever young, endast för de som sköljde noga i bänkraderna. Barn av idag har ingen aning om vem flourtanten är. Hon har börjat blekna. Men min går där, min flourtant från förr, lika pigg, fräsch och glad som då. Jag far förbi henne på min cykel - med en rysning.

Trött tjej tillbaka, turen tärde tydligen

Hemma igen, saknade henne igår kväll vid brasan.
Fast jag antar att det bara är nyttigt för mig, att "ensamträna" mer och mer. Innan jag vet ordet av är hon mer borta än hemma och strax har hon flyttat hemifrån. Nej vänta nu!! Nödbromsa! Ibland vill man hejda tiden en smula. Min lilla, lilla tjej är längre än vad jag är. Min lilla, lilla tjej har större skoskorlek än jag. Min lilla, lilla tjej väger iallfall inte mer än jag. Nu är hon hemma hos mig igen, riktigt trött efter överlevnadshajken. Ombytt till sin leopardmönstrade one-piece, ger mig trots allt minnen och känsla av henne som liten, liten tjej i sparkdräkt. Så länge hon inte rapar mig över axeln i sin nya storlek.