Fick fem fina ferieveckor i följd.

Med hela fem veckors sammanhängande semester som jag aldrig någonsin haft tidigare i hela mitt arbetande liv har jag mycket att ta igen här. Trots att sommaren var en aning trögstartad med höstlikt kyliga vindar så kom ändå medelhavsvärmen med besked. Jag är nöjd och utvilad och även om jag nu börjat jobba så är sommaren faktiskt inte riktigt slut ännu.
Den andra parten är ny på jobbet och plockade därför bara ut två veckor denna sommar, vilket var mer än vi trodde skulle bli aktuellt. Så helgen före midsommar gjorde vi familjegrejen och packade bilen knökafull som vanligt och körde mot den lilla torpstugan i Dalsland. Vi fyllde vistelsen med utelivet, bad i sjöarna och allt det där somriga som hör barnens sommarlov till. Allt det där som gör att de faktiskt vill återvända till samma plats varje år.

Ett måste är en tur till godisfabriken i Bengtsfors för att bunkra upp med några kilo sötsaker att smaska på under tiden vi spelar sällskapspel i stugan om kvällarna. Ett par fisketurer på Svärdlången hann vi också med och jag drog förstås upp den största abborren. Men det mysigaste, knasigaste är när vi fyller vår lilla eka med tält, sovsäckar, campingbord, hängmatta, mat, oss själva och allt möjligt mer och åker långt ut på sjön för att övernatta. Förbipasserande (oftast tyska) kanotister ler och vinkar åt oss. Vi vinkar såklart glatt tillbaka men undviker att ropa något av de få fraser vi kan på deras språk.

Vi hoppar iland vid stranden till den lilla halvön och gör oss hemmastadda. Slår upp tältet med en magnifik utsikt precis vid vattnet, hänger upp hängmattan i kvällssolen och sedan fixar vi lite mat på Trangia.
Vi stannar ute till solnedgången, pratar, fnissar och fiskar lite. Sedan gömmer vi oss i förtältet för knott och mygg och spelar kort i skenet från ficklampan och några värmeljus. Ingen femstjärnig camping i världen kan leva upp till detta och alla gånger väljer jag tystheten och naturens närhet. Jag vaknar upp mitt i vildmarken, kliver direkt ut från tältet och tar ett morgondopp och tvättar håret i det friska, klara sjövattnet.
Efter frukosten packar vi ihop våra saker och puttrar vidare längs Svärdlången till Skåpafors där vi kliver iland till civilisationen och unnar oss varsin glass från kiosken.

Stora släkten samlas, serverar smaskiga saker ställer sedan sängarna smockat.

När både herr och fru i detta hem har fyllt fyrtio år och ingen ännu blivit ordentligt firad, ja då är det lika bra att slå på stort och göra ett jättekalas av alltihop. Det blev i sanning en stor fest i dagarna tre och en fest vi sent ska glömma. Tackar alla hjärtligt som var med och gjorde den så minnesrik.

Med mycket förberedelser i form av matlagning, planering, plock och städning flera dagar i förväg flöt det mesta på bra trots att vi hade huset fullt och diskmaskinen likaså.
Långväga resande från Storsjö, Härjedalen med barnens kusiner som de inte sett på flera år, anlände dagen innan och där och då började festligheterna. De fann varandra snabbt och skulle nu få ett par dagar att umgås på tillsammans. Dalslänningarna slöt även de upp den kvällen och ståhejet var ett faktum. Kvällen bjöd på våldsamma poolbad med välta palmer, badmintonmatcher, kubb och beachvolleyboll för alla som ville. Överallt sov vi för att få plats och det påminde om gamla lägertider. Mysigt faktiskt och jag tycker vi har gäster alltför sällan. Man måste ju inte ha 40 personer på besök samtidigt riktigt varje gång.

Tonårstjejens största bekymmer i allt detta var hur hon skulle komma åt en dusch och att få möjlighet att fixa sig. Sitt eget rum hade hon ju lånat ut till kusinerna och det var lång kö till morgontoaletterna. Välkomna till hotell Tallbacka.. frukosten serveras mellan 8.00-10.30. Sedan fick den som inte riktigt vaknat än skylla sig lite själv för därefter behövde jag ockupera köket för att fortsätta förberedelserna inför den stora bjudningen. Resten av gästerna skulle nämligen dyka upp vid tvåtiden och då skulle lunchbuffén stå framdukad.
I fantastiskt bra present fick vi kallskuret kött vackert upplagt och dekorerat på stora träbrickor, makalöst goda potatisgratänger, oliver och en fräsch grönsallad. Jag kompletterade med ett par olika kalla såser till köttet, rökt fisk, räkpajer, honungsmarinerade färska rödbetor med fetaost, bröd, ostbricka, ett dignande fruktfat och gott att dricka av valfri sort. Alla lät sig väl smaka av allt det goda och ändå blev det typ tolv korgar över. Ovanpå hallontårtan stod det förstås "Annelie och Andreas 80 år"

Att så många ville komma och festa med oss den här dagen var riktigt roligt och även om vi var ganska trötta efter helgen så var det värt alltihop. Det var så mysigt att få chansen att träffa så många släktingar på en och samma gång. Prata med än den ena än den andra som man inte sett på länge och när båda släkterna kommer tillsammans kan det lätt bli lite lustigt. Vi uppvaktades med presenter från alla håll, lite födelsedagssång, en komisk tipsrunda och nedanstående fotocollage sammansatt av svägerskan. Underbart!

På kvällen fick den som ville stanna och se fotbolls-VM. Bland våra nattgäster inför sista natten var det bara tre-fyra stycken som visade intresse för matchen, vi andra spelade kubb tills det började skymma och sedan gick vi in och umgicks över lite olika sällskapsspel. Ingen behövde gå hungrig för mat och frukt fanns det som sagt så det räckte i flera dagar framöver. Till sist kröp vi till kojs med ett jättestort nyskapat minne för alla inblandade.. och röjandet efter festen det tog vi flera dagar senare när alla gäster åkt hem till sitt och när tomhetens kontrast nästan ekade i huset.

                                

Tanten tar tonåringarna till terassen - tårtdags!

Så var dagen kommen, den stora dagen som många människor har stora kriser inför. 

Jag fyller fyrtio år idag!

Kan man fatta att man har levt i hela fyrtio år och orkar man filosofera över hur mycket eller lite man fyllt dessa år med? Dagar som kommer och dagar som går, vad har man gjort för vettigt eller ovettigt egentligen? Inte undra på att man får stora skälvan, prestationsångest och mer eller mindre livskris...

Villa, Volvo, vovve och allt det där ni vet. 

Hundslyngeln finns faktiskt  här i sjuttiotalsvillan men på uppfarten står en sönderrostad Ford som förhoppningsvis men inte säkert går i genom besiktningen i höst. Däremot har jag presterat två fantastiska tonåringar, det är sannerligen inte fy skam. I övrigt vet jag inte om jag är så bra på något. Mest halvbra på flera saker möjligen. Jag kan inte spela något instrument, mer än lite trummor på skoj och kazoo. Det måste betyda att jag är ganska taktisk. Jag vågar inte göra massa farliga saker som annars är populära att ha på sin checklista innan man fyllt fyrtio, som t.ex. att hoppa fallskärm eller ta dykarcertifikat. Jag är bättre på att nätt och jämnt hålla mig flytande och att bada skumbad i mitt badkar.

Jag har inte på alla dessa fyrtio år tagit ett endaste bloss på en endaste cigarett, det är jag ganska stolt över men jag funderar lite på att börja om det nu är så att man borde ta tag i saker man aldrig upplevt hittills.. Fast kaffe har jag upplevt och det tänker jag inte börja dricka hur pass mogen ålder jag nu än har uppnått.   

                                               

Familjefadern jobbar denna  annars vanliga vardag så jag och mina ungdomar beslutar oss för att ta oss in till city för lite stadsmys med gofika. Men först blev jag uppvaktad med blombud och choklad från mitt företag och trots att jag glömde chokladen framme på köksbordet medan vi var borta så den låg som en enda utsmetad massa i sin ask, så ska de veta att det var en mycket fin gest som jag uppskattade mycket!

Staden är livfull och somrig med alla uteserveringar så här års. Mysiga soffor under stora parasoll står uppställda på gatorna för lite avkoppling mitt i folkvimlet. Strax bredvid Våghustorget på Köpmangatan ligger Bara Vara Coffeeshop dit vi styr vår kosa. De har världens godaste milkshakes med hur många smaker som helst att välja på bedyrar ungdomarna. Själv väljer jag en stor potta te trots att de enligt namnet på fiket verkar priotera kaffet. Någon födelsedagstårta tog vi däremot inte för vi hittade mumsigare saker att tjocka oss med och vi gosade in oss bland kuddarna i soffan och hade det riktigt trevligt en stund tills det började regna så det skvätte in under parasollet. Vi förflyttade oss in och kurade på fikets övervåning en stund under det värsta regnet och sedan passade vi på att shoppa lite inför det stundande stora släktkalaset. På kvicka ben sprang vi mellan butikerna för att hålla oss någorlunda torra, men killen ville inte utsätta sig för shopping någon längre stund så han åkte hem före oss. Jag förstår honom så väl, tror han brås på mig.

Tack för idag härliga barn, tänk att ni har en sådan mogen mamma nu!