alltså.. anteckningar angående allting av alldaglig art - antagligen alldeles aktuella annars aningen avdankade. Avspeglar allvarsam alternativt avreagerande attityd. Alltid angelägen att använda alfabetet aktningsfullt.
Jag tänkte den här sköna söndagen bjuda på lite musik och få presentera en underbar snubbe som bodde på Bahamas. Under mina efterforskningar här på morgonen blir jag lätt förvånad när jag ser att han faktiskt gick bort just idag den 18:e mars för 28 år sedan..
Till minne av Joseph Spence
Spontaniteten själv som med sitt unika framförande bjuder på underbart gitarrspel och sång (hummande) som inte går att mätas med något annat!
Håll till godo! "When the saints go marching in" (4:35)
Ps. Jag fick lite problem när jag tänkte inkludera sångtexten i inlägget eftersom den i denna version frångår en smula från originalet... men å andra sidan, här snackar vi original!
Sjuklingar eller ej, till slut vill man hitta på något även om man inte orkar. Så när tolvåringen och jag blev själva hemma nästan hela dagen bestämde vi oss för att ha en speldag tillsammans. Spelskåpet i vardagsrummet är fullt med spel och bland alla dessa valde vi att plocka fram det som tar längst tid att spela.
Monopol!
...för hela slanten, från förmiddagen tills vi knappt hade tid för lunch och sedan långt in på eftermiddagen.
Jag satsade allt på Centrum och Norrmalmstorg, byggde hotell tidigt men hade ingenting för det. Sådan lite turkille han är min pojke, för hur han än kastade tärningarna så lyckades han antingen precis passera till Gå eller så hamnade han mitt emellan på att betala lyxskatt. Han betalade gärna hellre 2.000:- till banken istället för 40.000:- till mig. Jag å andra sidan klev rakt på hans Västerlånggatan och Horngatan om och om igen.. Många mindre summor ruinerade mig till slut och vinnaren barskrapade banken på samtliga sedlar
Vi konstaterade också tillsammans att det lönar sig mer att vara smart än snygg eftersom man vinner högre priser i korsordstävlingar än andra priset i skönhetstävlingen. Det framgår däremot inte hur mycket vinnaren får i samma skönhetstävling...
Spel är kul! Och nu blir det nostalgi med King's Quest på datorn.
För några dagar sedan kom hyresgästen ut med kökskranen löst i handen, hur han lyckades med det är en historia för sig..
För att få ordning på det tillkallades rörmokare och i telefonen klargjordes tydligt att det INTE är in i vårt hus de ska utan till den ombyggda lägenheten i en separat ingång. Hyresgästen följer sedan in i huset för att vägleda att stänga av vattnet. Visst inga problem, allt glasklart.
Ytterligare ett samtal går ändå ut för att verkligen klargöra att informationen gått fram var någonstans kranen som ska lagas befinner sig...
Ändå måste jag förvånas över hur dessa gossar tänker... för när jag kommer hem från jobbet den dagen något stressad för att snabbt hinna fixa iordning kvällsmat till mej själv och två hungriga barn
inser jag att jag inte känner igen min kökskran! Det var inget som helst fel på våran kökskran. Rörmokaren tyckte tydligen det för den byttes, och den trasiga ute i lägenheten den förblev trasig.
Herr arbetsledare tyckte då att vi borde göra en juste deal? Att vi på grund av deras misstag skulle flytta runt rotavdraget och lägga merparten av kostnaden på arbetet så att de indirekt kunde få betalt för den kran de felaktigt bytt. Ehh, oerhört förtroendeingivande diskussion där man verkligen känner att man vill anlita och rekommendera dessa hantverkare igen. Eller nä, inte direkt. Den andra kranen (som jag förresten saknar) hade de redan kasserat och gick inte att sätta tillbaka.
Vilka stjärnor.
När både jag och sonen ligger däckade i soffan, ont i kroppen, huvudvärk, febrigt då har vi sån tur att vi har en film ligger och väntar vid tv:n. En film som passar alldeles utmärkt för oss att slöa till. Poppers pingviner - charmig, småkul och gullig med Jim Carrey i huvudrollen. I vårt tillstånd orkar man inte se en actionfilm för då blir man yr i huvudet av alla snabba klipp och allt oväsen. En alltför rolig film går inte heller för man orkar inte skratta för mycket, då gör det ont överallt. Den här var helt perfekt.
Jag blev glatt överraskad att rara damen Angela Lansbury var med på ett hörn (jag som är ett fan av mordgåtor och sett henne många gånger i "mord och inga visor")
Till sist vill jag bara tillägga att Mr Poppers assistent Pippi hade en märklig egenhet att tala i meningar där de flesta av orden började på en och samma bokstav. Konstig tjej...
Svenska språket är inte så lätt att lära.
Semester med familjen, hura styga i en stygbu.
Under min uppväxt har elaka jag och mina två äldre bröder ofta skrattat hjärtligt åt vår käre fars felsägningar. Han kom till Sverige från Ungern under revolutionen och kastades direkt in i det svenska samhället och arbetslivet. Språkkurser med SFI (svenska för invandrare) var inte tal om på den tiden.
Han upptäckte däremot att kroppspråket kunde vara till nytta i början när ingen förstod vad han menade exempelvis i affären. Han tänkte köpa ägg till sin ungkarlsmatlagning och visade butiksbiträdet med en hönliknande charad vad han ville köpa. Så gick det till när pappa skulle göra omelett. Det blev inte pannkaka av det inte. (också ett konstigt svensk uttryck som kan va märkligt att förstå när man tänker efter).
Det där var innan jag fanns, och jag hade heller inte funnits om pappa inte hade träffat den mörkhåriga sju år yngre svenska jäntan. De fattade tycke för varandra och det var uppstarten till vår blandrasfamilj. Men eftersom mamma var svensk och pappa behövde lära sig svenska så pratade vi inget annat än svenska hemma. Det kan jag för egen del tycka är lite synd idag, när jag lätt hade kunnat få ett språk på köpet. Mina bröder borde kunna mer anser jag eftersom de föddes som ungerska medborgare. Det gjorde inte jag och så blev jag också blondast av oss syskon.
Ungerskans viktigaste fraser, sådana som rör mat och ätande har jag snappat upp några stycken under släktmiddagar på min ungerska sida. Det kommer man ganska långt med.
Pannkaka = Palascinta
Hos faster Rakel i Ungern -76 (jag bjuder katten på kaffe)
..och idag såg jag första fjärilen dansa över ängen.. en alldeles underbart livfull citronfjäril.
Strax därpå fladdrade ytterligare en förbi. Den var av den arten de flesta skulle kalla Nässelfjäril men för mig är det en Nassefjäril sedan den dagen min son i unga år döpte om den till det. Att han var förtjust i Puh och gänget kan ni tro...
Att behöva vara inne hela helgen på grund av min elaka nack- och ryggåkomma vill jag inte ställa upp på. Tänker inte låta det besegra mig, inte den här helgen som bjuder på så underbar vårsol. Jag orkar nog, klarar nog av några steg. Vi behöver ju inte gå så snabbt. Min egen övertalningsförmåga vinner och jag tar med mig vovven och sonen ut. Vill känna solen värma och klär på mig vinterjackan bara för att jag ska tycka att det är jättevarmt..
Flera tecken tyder på att värmen kommer allt närmre. Igår kväll höll jag på att krocka med en vinglig mygga i tvättstugan och grannen mittemot har redan friserat äppelträden.
När jag idag på förmiddagen satte mig en stund ute mot husväggen landade en sömnig fluga på min tröja och i hallen har några förvirrade myror börjat leta sig in. Tar sig friheter, visserligen är dörrklockan trasig men vi har en portklapp. De blir inte ens avskräckta av vår dörrmatta utanför med texten "Varning för barnen".
Jag välkomnar deras intåg lika mycket som jag uppskattar en silverfisk i sängen ungefär.
Trots det är de ett säkert vårtecken. Snart får vi gå utan strumpor och skor...
Med hemsk nackspärr som inte ger sig ligger jag däckad i soffan och har svårt att komma upp.
En fin lördag ute, vårsol och fågelkvitter. Snö som kom och gick igen.
En promenad med hunden hade inte alls varit dumt. Han får gå ut med lillmatte istället.
Vad vore lilla ynkliga jag då här utan musiken?
Sköna toner helar mig. Jag väljer lätt Laleh just nu.. Fantastiskt bra!
Hon är större här på jorden än hon ser ut den lilla späda. Hon har så mycket att ge och hon gör det med magi.
Ikväll ser jag fram emot att se slutstriden i melodifestivalen och hejar utan tvekan på Loreen.
Känner mej lite varm över att hon och flera andra sjunger till mej ikväll, att jag ska bli bättre i nacke och rygg.
"Going up, up, up" "Jag reser mej igen".. Så, "Why am I crying" det blir ett "Mirakel" "Amazing" !!
Väntar med spänning till ikväll...
Som den ordnörd (läs bokstavsbarn) ni känner mig som, är jag likadan även i trafiken.
Bokstäver överallt att leka med, och registreringsskyltarna kan inte passera mej obemärkt förbi. Bokstäverna blandas och bildar ord eller en mening i mitt huvud utan att jag ens tänker på det längre.
Har funderat lite över det där och jag börjar misstänka att det beror på de där AD/HD dropparna man blev matad med som liten, och som jag i min tur plikttroget sedan stoppade i mina barn. Ständigt nya rön och idag får barnen endast D-dropparna. Jag måste ha tagit skada av de gamla rönen. Måtte min barn överleva denna plåga.
Den gulligaste bilen som passerat mej måste ha varit en rostig liten Fiat med bucklor i baken. Det registreringsnumret talade för sig självt. Wannabe. BMW ***
.JPG)
