Obeskrivligt ohälsosamt och onyttigt

Den här killen dansade med världens snits.
Han stod ute i foajen och tryckte.

Just hemkommen från ett dignande julbord på Karslunds herrgård. Jättemätt, proppmätt och knökamätt. Tillsammans med kollegorna på stadens kontor hade vi en trevlig kväll med god mat, men åh så mycket mat. Uppdukat i långa rader: sillar, lax, ägg och ål, skinka, ren och lamm, köttbullar, revbensspjäll och Janssons. Jag kan fortsätta i lika många rader och sedan avsluta med ris á la malta, fruktsallad, chokladpudding och godis i en gris. Här gäller att äta fort och länge.

På fredag vankas ytterligare ett julbord med stora gänget i huvudstaden. På Tyrols vilda julbord. Vi kommer att mötas upp med lite glögg vid eldarna i kåtor utanför. Låter hur mysigt som helst! Imorgon blir en mellandag som dessutom blev en ledig klämdag och jag inser att jag kanske borde hålla igen en smula.

Annelie avser att avsätta adventstid

Det första ljuset i adventsljusstaken på frukostbordet får brinna idag.

Om det är det vänstra eller högra ljuset det får dottern och jag som sitter mitt emot varandra tvista om i evighet. Mitt emellan bregottpaketet och juiceförpackningen får den plats och mitt bland alla tekoppar och oboymuggar. Så mysig känsla att tända ett ljus varje söndag och så praktiskt att vi är fyra i familjen så vi får tända ett var det närmsta söndagarma. Själv fick jag den äran att bli först ut.

Regnet piskar utanför och vinden viner något otroligt.

Idag ska vi bara adventsmysa. Baka lussebullar tillsammans som vi traditionsenligt gjort varje år med barnen sedan de var riktigt små. Minnen från hur de med knubbiga fingrar stoppat saffransdeg i sina små munnar och stått på pallar för att nå upp till bänken får en att dra lite på mungiporna.

advent 2005

Det brukar oftast bli en del överraskande formationer i skapandets stund ooch vissa bullar blir till flätor, en del blir sniglar men  förhoppningsvis har de växt ifrån bajskluttebullarna i år. Vi får se....

Ett är säkert, att det blir till ljudet av julmusik i stereon och med en kopp värmande glögg nära till hands.

En riktigt trevlig första advent önskar jag alla!

       

                                           

Barrbeklädd bock brinner bra, blåsten Berit bedarrar brasan bäst

Vi väntar på advent. Advent betyder ankomst. Snart så..

Staden har pyntats i många avseenden redan och girlangerna med belysning över alla gator har hängt med några jular. Adventskalendern i rådhusfönstren tycker jag om. Medan jag går över stan med slottet i periferin ser jag det största pyntet på långt håll. Jag talar förstås om bocken. Årets gröna bock levererades till järntorget idag. Men platsen blev visst inte riktigt rätt. Traditionen med en bock i full brand har nog inte kommit till vår stad heller..

Det är flera plusgrader och det regnar på allt julpynt. Dessutom stormar Berit. Liknelsen med kraftigt oväder och ett kvinnonamn av kärringkaliber är ju tacksamt. Tycker inte det känns riktigt lika julstämningsfullt som det skulle kunna göra. De där första magiska snöflingorna väntar jag på faktiskt.

Rysligt rara Robin rultar runt -rätt rörlig rackarunge roar, raderar regn o rusk.

Den här helgen fick valpen träffa en bäbis för första gången i sitt liv på hemmaplan. Jag var lite bekymrad innan över hur han skulle sköta sig men det gick rätt bra. Min bror, hans fru och deras kille på snart ett och ett halvt år kom över på en eftermiddagsfika i höstmörkret. Klassisk äppelpaj med kanel och vaniljsås är aldrig fel och passar bra att bjuda på en ruggig höstdag. November är faktiskt en höstmånad trots att det är första advent redan nästa helg och trots att snötäcket legat djupt så här års ifjol.

Så gosigt med en liten kille som springer runt. Bäst att ställa stolar för trappen så han inte ramlar ner.  Han har full koll på alla sina kroppsdelar när vi frågar ut honom och han skrattar till när vi frågar vart hans lilla manliga kroppsdel är. Som om han inte skulle veta det liksom. Eller så tyckte han att vi var pinsamma som frågade.

Söta lilla pojken, sätter sig framför en tecknad film på en kudde på golvet. Tv:n ser otroligt stor ut framför honom. Allt är stort i hans värld. Hunden hamnar i samma ögonhöjd som honom när de möts. Skräckinjagande storlek skulle jag tycka. Men de verkar förstå varandra. Lillkillen puttar undan valpen på nosen när han har fått nog av hund. Och Aslan fattar vinken. De leker med bollar tillsammans en stund och Aslan som nästan aldrig vill släppa ifrån sig sina saker han hämtar, släpper snällt ner bollen framför den lilla människan.

Sedan vill killen spela gitarr. Det står en i varje hörn på långsidan av vardagsrummet. Skoj att springa emellan och spela lite på båda. Fint och försiktigt med sina små fingrar spelar han. Kanske blir det en stor musiker av den killen. Fasters snygging!

Varför valde vi väldigt virrig voffande valp!? Våran var värst.

Fjärde avsnittet på valpkursen ute i Karlslund ikväll.

Nu ansåg sig kursledaren vara färdig med oss människor i klassrummet och allas valpar fick också vara med på utbildning. Ute i kylan på planen stod vi i en och halv timme och de ivriga djuren med päls höll sig iallafall varma. Lära gå i koppel och möta andra hundar utan att få tokspel. Strukturerat i cirkel och bra träning för oss och valp. Spännande att se hur hundarna skulle uppföra sig tillsammans.

Jag bävade redan i bilen på väg dit att våran valp skulle vara värst. Ja, nästan värst var han nog. Men vi tyckte att han var duktig ändå och vi är ju där för att lära oss faktiskt. Det blir nog bra till slut, och förhoppningsvis hamnar han inte som en Blocketannons och säljes pga allergi*

*allergi= Psykisk allergi, vanligt förekommande åkomma när ägaren blir allmänt less på hundens beteende och bångstyrighet.

Hela huset hyllar halvårshunden, hipp hurra

"shaken- not störd"

Idag, femtonde november, fyller Aslan ett halvt år. Han har inte fått någon present, inte idag.

Han fick en häromveckan utan anledning eller bara för att han är söt. En platt mjuk räv i strumpform med pipljud i båda ändarna. Otippat hängde sådana i mataffären, och hamnade i samma kasse som purjon och juicen.

Den blev direkt favvogrejen som ingen får ta ifrån honom och att pipa med den under bordet när vi sitter och äter måste man göra för att störa middagsfriden.

Idag fick han kärlek och uppmärksamhet istället för presenter. Han växer så fort, har tappat tänder och börjat träningsjucka på grabbens gröna urväxta grodtoffla.

Fira fenomenala farsor, familjär fika förstås

Söndag och alla fäders dag. Så därför ville vi uppmärksamma barnens pappa den här morgonen, men han hann kliva upp och gå ut och morgonkissa hunden innan oss. Han hade glömt bort vad det var för dag idag.

Medan han sedan tog en morgondusch på nedre plan smög vi in i rummet innanför och satte oss på rad och väntade i soffan som står där. Hunden ville förstås också vara med och överraska, men han kunde inte vara lika tyst som vi. När han tassade runt och nyfiket nosade i påsen med paket prasslade det till så att vi närapå blev avslöjade. Dessutom blev vi så fulla i fniss när pappan där inne i duschrummet muttrade högljutt för sig själv angående något att vi nästan sprack ut i skratt allihopa. Kalsongbeklädd klev han sedan ut genom dörren och förvånades att vi satt där. Han fick slå sig ner i soffan mellan oss och öppna några paket: Ett örngott med texten "Pappa the one and only", toarullar med texten: "Shit happens" och en grej från Clas Ohlsson som han önskat sig ett tag. En riktig manlig värstingficklampa. Han vinner lätt om han ska tävla i ljusstyrka hädanefter.. 



Glad och nöjd i pappas famn (år 2000)

 

Vid lunchtid åkte vi hem till mina föräldrar på gott käk och för att uppvakta nästa pappa. Min pappa. Det serverades panerad kyckling med stekt potatis och egeninlagda gurkskivor. Mmmmmm så gottt! Farmor lagade alltid det när hon levde och vi mindes henne och farfar en smula. Hela familjen med familjer samlade runt bordet. Brorsans lillkille, charmigaste pysen i gänget har börjat gå och bubbla för fullt. Stal all uppmarksamhet från fäderna,  men jag tror inte de tog illa upp.

Elva elva elva (111111), extraordinärt enligt extremister - eller eventuellt enbart enhetliga enstaka ettor

111111. Den här dagen är snart slut. Den här speciella dagen som bara återkommer en gång per sekel. Just den här specifika dagen kan förstås  inte komma tillbaka, jag menar datumet med alla dessa ettor. Undrar om den var så där extra magisk runt om i världen, om det hände en massa riktigt speciella saker idag bara för att?

Men det måste vara lite speciellt häftigt för alla barn som föds idag. Visserligen alltid magiskt med det lilla livet som landar skrynklig och blodig ovanpå mammans bröst oavsett dag.
Men vilket snyggt personnummer de får. Jag tyckte det var tillräckligt fräckt att få föda mitt lilla flickebarn på nyårsaftonen...

Jag invigde mitt nya badkar den här dagen till ära! Blev riktigt överraskad när jag kom hem att det redan stod på plats i badrummet. Hade inte förväntat leverans förrän nästa vecka. Och vad snyggt det blev i sin helhet. Svart och vitt med kromfärgade lejontassar. Varmt vatten och massa skum. Ett glas rött i handen och tända ljus i kandelabern på golvet bredvid är vardagslyx på högsta nivå.



Mitt badkar med oldstyle från Bygghemma.se



Pigga pinniga pensionärer på powerpromenad, puttar passerande

Trafikfaror.

Man råkar ut för dem lite här och där och det gäller att se upp! Mitt i vägen går de i flock om tre eller fler i bredd. De täcker helst hela vägbanan. Pigga, raska och ärtigt klädda i cerise fleece och med stavar i händerna. Jag plingar på min ringklocka för att få till en öppning i ledet så jag kan komma förbi med min cykel, men ingen hör mig när jag plingar. Ingen bryr sig om att vända sig om. Hela gänget vevar med sina gåstavar åt alla håll och jag riskerar att få in en rakt i hjulet. Livsfarligt! Jag måste vika av från cykelvägen och åka ut på gräsmattan för att komma förbi.

Dessa motionärer är av det gråsprängda kortklippta håret att döma med all säkerhet daglediga, men väljer att blockera vägarna i rusningstrafiken. De här väninnorna vill förvalta sin dag precis som de vill. Hela världen är deras eller iallafall cykelbanan.  De hör inget och ser inget i sin egen värld, precis som om de vore sexton igen. Hopplösa ungdomar!

Tomma tandkrämstuber till tusen

Bekvämlighet är ett otyg i vardagspysslet. Visserligen helt perfekt för stunden när man har bråttom. Man hinner inte stå och kämpa för att försöka klämma ut den sista klutten ur tandkrämstuben, det tar för lång tid och stressen hindrar i morgonruschen. Lat och bekvämt öppnar man en ny tub. Till slut har man en hel hög med nästan tomma tandkrämstuber som alla blivit lagda åt sidan för att tas om hand senare.
Senare blir det visst aldrig. Nu svämmar lådan över. Undrar hur mycket tandkräm det egentligen är kvar i varje? Om man samlar ihop de halvtorkade resterna kanske det kan bli en hel tub totalt. Vilken förlust för hushållskassan!

I kylskåpet samlar vi också på nästan tomma glasburkar. De har varit fulla med sylt, mos eller marmelad. Nu är det en liten klick kvar i varje och många glasburkar är det. Jag behöver ett nytt kylskåp så att alla burkar får plats. Det kanske jag får råd med.. på sikt...om jag klämmer ut all tandkräm hädanefter...

Hiskeliga hänsynslösa Halloweenhulliganer hånar hågkomna helgons helg.

Jag börjar kanske låta som en pensionär i och med detta inlägg. Redo för ättestupa och därmed till slut hamna på den där sista hållplatsen vi kallar kyrkogård. Kyrkogården som den här helgen har strålat lite extra i mörkret av tända ljus. Många minnen och känslor och en stilla stund vid graven. En helg där vi ägnar en extra tanke åt de som lämnat livet före oss. Livet är skört och vi vet aldrig hur morgondagen ser ut för dig själv eller för någon av dina närmsta.

Jag vill föra de äldres talan och rösten av kärringen i mig. Den risken tar jag. För jag håller med. Det var bättre förr. Stackars äldre människa som sitter ensam och har tänt ett ljus till minnet av sin livskamrat. Hennes älskade hälft som inte finns hos henne mer. Det knackar på dörren, och hon går för att öppna. Stilla i sinnet och med tankarna långt tillbaka blir hon så rädd när det där ute i mörkret står hemska varelser utklädda med dödsmasker. Eftersom hon inte har något godis hemma till dessa småväxta så får hon sina nytvättade fönster nedkletade med en näve ägg.

Vi tar till oss en tradition med skrämmande väsen och onda andar (oskyldig kan tyckas). Och trots att det står i almanackan att Halloween är flyttad bort från allhelgonahelgen så blandas dessa helger och firandet ihop. Kommersen trycker på att man ska handla godis till helgen för att barnen kommer och knackar dörr.. Kan de inte läsa?

Strike, spärr, split. Segraren spelade stiligt, snitsen satt som smäcken.

Jag har jobbat några lördagar och på det sättet samlat på mig lite komp som inte gör någon nytta på hög. Passade på att plocka ut ett par dagar nu inför helgen samtidigt som barnen har sitt efterlängtade höstlov. Sova länge, äta långsam frukost med ägg och hotellkänsla. Ta en mild skogspromenad tillsammans med vovven och mannen en helt vanlig torsdag förmiddag. Sånt är livet.

Aslan gjorde små avstickare och vi tränade inkallning med honom. Han kutar som skjuten ur en kanon med öronen bakåt. Plötsligt skäller han till lite kort samtidigt som vi känner hur det dundrar i marken. Valpen fick upp ett spår men blev sedan rädd för mötet med den stora älgen.

På eftermiddagen hade vi bokat en bana på Strike & Co för lite bowling. Jag kan inte skryta med någon större talang på det området, men det är en kul grej. Man kan skylla på att de lånade bowlingskorna är klumpiga som clownskor, eller att kloten är halkiga och glider en hur händerna ut i rännan. Men jag satte en (!) strike ändå, och det utan staket eller andra hjälpmedel för klotets rätta väg mot käglorna. Killarna briljerade.

Kvällen bjöd på kebab och sedan mysig film i soffan. Med andra ord en heldag med kvalitetstid.

Kvinnliga kursledaren kul karaktär, kontrollerad kloklippning ikväll.

Ikväll var det valpkurs. Del två.
Hela flocken deltog den här gången (dvs alla i familjen). Hunden själv fick stanna hemmavid. Han får gå på kurs sedan. Först ska vi människor lära oss hundspråket. Ganska roligt vad den kvinnan kan öppna ögonen på en nybörjarfamilj med hundslyngel. Så festlig, och så många skratt och igenkännande nickar. Hennes beskrivande vardagssituationer och minspel av olika slag är obetalbara. Ståuppkomedi en vanlig onsdag på ett ställe där man inte förväntat sig det.
Första intrycket av henne var ganska grått, en lite äldre kvinna med en med  all säkerhet självklippt frisyr och instoppad bomullskjorta med jaktväst över. Men vad spelar väl utseendet för roll när hon besitter en fantastisk kunskap och erfarenhet av hunduppfostran. Och den delar hon med oss nu. Hoppas vi kan ta till oss det hon försöker förmedla och att vi får det att fungera praktiskt i vardagen sedan.

Idag stod tips om att lugna hunden i stressade lägen på schemat. När man möter andra hundar till exempel kan ju bli ganska stressat för en valp, åtminstone vår valp. Vaff, vaff vaff, utfall! Stretar i kopplet tills han nästan spyr. Eller när man kommer hem från jobbet och hunden är som en studsboll. Att vänja sig vid att ignorera hunden. Vänta med att hälsa tills man hängt av sig och klivit in och hunden lugnat sig låter vettigt. Valpen blir ju faktiskt större, och små problem blir också större i takt med att han växer. Med tid och engagemang och tillsammans ska vi nog klara det här uppdraget...