Candy crush cirkulerar - celeber cannabis, crazy crack

Tyckte nog de var lite töntiga..

de där vännerna som skickade förfrågan efter förfrågan på Facebook om det där sockersöta godisspelet. De lade till och med ut statusar som talade om hur duktiga  de varit som klarat si och så många banor. Ge er någon gååång, vem bryr sig om att du mixar en randig och en bubblig karamell och sen .. baam lixom! Släng bort er tid på något viktigare eller åtminstone ett mer utbildande spel som t.ex. Wordfeud om jag får ge ett förslag. (Tussilado heter jag om du vågar)



I över ett år stod jag emot det där Candy crush och frestades inte ens att ladda ner det till min mobil.. tills en dag för ett par månader sen när jag var sjuk, trött och hängig (ja, jag måste få skylla på något för att rädda mitt anseende).


Skulle bara kika lite vad det var för något alla fastnat för. Jahopp, det var det det. Nu sitter jag fast på level 165 på pastillpyramiden sedan flera dagar tillbaka och är frustrerad över att jag inte har något liv kvar på nästan en kvart.

Beroendeframkallande skitspel som slösar bort min värdefulla tid. Men kul är det!

Pluggade på provet - platina, pärlor, Patek Philippe, princesslipad piquet plus praktisk press

I min bransch måste man ha en väldigt bred baskunskap vad gäller värdeföremål, för hur tokigt blir det inte om man ser ut som ett stort fån i ansiktet när kunden kommer in för att få sitt föremål värderat. Även om det precis som i antikrundan ibland dyker upp något man aldrig sett förut, för man blir aldrig fullärd på alla områden. Då får man ta till en livlina, ringa en vän och hjälpas åt att forska en stund. Precis som jag nu kanske spoilar tv-programmet för de som trodde att experterna kan rabbla allt om ett föremål efter en enda anblick i sändning. För det kan de i regel inte.. Ha ha!

Jag fick i alla fall den äran tillsammans med ett gäng tretton härliga medarbetare från olika butiker runt landet att delta i en ganska omfattande skräddarsydd utbildning, med många olika kurser och workshops. Det handlade förstås om diamanter, ädelstenar, pärlor, märkesklockor, mera märkesklockor, instrument, silver, tidsepoker, smyckesdesigners, mer diamanter, konstglas, porslin, formgivare, ännu mera märkesklockor, densitet, hårdhet med mera, med mera. Studiebesök på Svenskt tenn i Stockholm och en kväll med föreläsning av Jan Ribbhagen om antikt silver är minnen jag bär med mig.

Men till slut tog det roliga slut och allvaret kommer ikapp. Man måste se till att kunna bevisa vad man lärt sig i allt detta. Jag var mycket nervös under min resa upp till huvudstaden för ett par veckor sedan. Närmre 120 frågor plus ett antal tidspressade praktiska stationer. Jag åkte tåg tillsammans med ytterligare en kollega från samma stad och vi hade full fokus under resan. Vi satt båda två helt knäpptysta sista sträckan i taxin upp till huvudkontoret där provet skulle äga rum.
Jag var så disträ att jag till och med trodde att jag förlagt min telefon på matstället vi slank in på för att snabbt få något i magarna innan. Jag kunde inte ringa till mobilen heller för jag hade redan varit duktig och tänkt på att stänga av ljudet inför provet. Hur ska det gå.. kräks nu inte!

Pennan glödde, luppen fick jobba. Äkta -inte äkta. Diamant - Moissanit. Hublot, Omega, Breitling, Rolex.. serienumret sitter var..? Top Crystal - small inclusions med litet bord och normal rondist. Matsilvermodeller - Olga, Rosenholm, Sachsisk och Uppsala. Gunnar Cyrén formgav glasen och besticken till Nobelservisen...14 Karat är 58,5% guld och man började med årsstämplar 1759.

Tick tack tick tack.. tiden är ute..
Oh yes! Vi klarade det! Godkända och legitimerade hela gänget.
Let´s fira! och vad passar väl bättre än ett besök på Stampen i gamla stan en kväll som denna, följt av oförglömlig middag på E-Types medeltidsrestaurang. Nöjda, lättade, mycket glada och lite snurriga landade vi till sist väldigt trötta på hotellet och sov riktigt gott.

                                       

Frozen- förlöser frostig förbannelse finurligt, fin film för frusna flickor

Under sportlovet förra veckan var jag och tjejen som sagt ensamma hemma några dagar.

Så på kvällarna när jag kom hem från jobbet fick vi chansen att mysa i lugn och ro bara hon och jag. Vi fixade filmkvällar med popcorn, något som vi verkligen gillar båda två. Krypa upp i soffan med tofflor och varsin filt. 

Vi inledde med  "About time" ett lite konstigt men ändå charmig story om en tidsresenär som söker efter den rätta kvinnan. Han träffar en fantastiskt vacker och underbar tjej och utnyttjar möjligheten att få allt perfekt genom att åka tillbaka och göra om alltihop en gång till om det inte blev så bra första gången. En mix av romantik och humor precis som vi tjejer vill ha det..?

Kvällen därpå vet jag inte vad som slog i oss, men tekniken strulade och till slut blev tiden knapp att hinna välja en film om vi överhuvudtaget skulle hinna se färdigt innan läggdags. Vi tog en i princip på måfå och det fick bli  "Jack and the giantslayer". Ni vet den där klassikern om bönstjälken. Denna version var ändå en ganska ny produktion av riktigt amerikansk storslagen äventyrskaraktär med Nicholas Hoult i huvudrollen. Bitvis ganska löjlig, men i det stora hela en mysig film även här med kärlek och fantasi.

Till sist fick jag så se "Frost". Den senaste i raden från Disney. Gulligt, magiskt och alldeles underbart! 

"Cold never bothered me anyway.."

Motionerar måttligt men mumsar mycket, måste minska magens mullighet.

Ja så var det dags igen.. att börja våndas inför bikinisäsongen.
För inte ser man riktigt ut som modellerna på baddräktsbilderna i katalogerna just nu.
Det måste man visserligen inte för alla av dem är inte skitsnygga.

Men nu syns det, klart och tydligt att jag inte haft någon som helst disciplin på min träning å det senaste. Å det senaste kan jag förtydliga med att det troligen menas hela det senaste året och i det närmsta obefintligt. Jag cyklar inte till jobbet, och jag använder inte mitt löpband nere på källarplan som jag dyrt och heligt lovade att jag troget skulle när jag fick det för två jular sedan. Resultat - jag är rund som en boll. Eller som en discokula om jag finge på mig Lina Hedlunds glittriga catsuit från Alcazars uppträdande på melodifestivalen igår kväll.

Desto mer av mig att krama måhända. Men det är så jobbigt när man skapligt  lyckas pressa in fläsket i ett par snygga jeans, råkar tappa något på golvet och inser att man måste böja sig ner för att plocka upp det. Fläsket är liksom i vägen, pressas upp ytterligare vid själva kroppsböjningen och andnöden blir ett faktum.
Att knäppa upp byxorna offentligt för att släppa på tillstramningen är inte att rekommendera.
Så..ska jag lyckas få tillbaka disciplinen? Ska jag lyckas försaka allt det goda jag älskar att stoppa i mig? Choklad, ostbågar, popcorn med läsk till, smaskig helgmat och till det ett passande vin.. Fy va taskigt!

Jag går ut på en långpromenad med vovven och funderar över saken.. noga..

Sportlovets slutskede - snöslaskig storstadsshopping

Storstad var väl i och för sig att ta i
men trots sin sjätteplacering i storlek över Sveriges största städer så är jag nöjd med den lagomheten staden erbjuder. Rulltrapporna är inte för höga och åker inte för snabbt så att man blir åksjuk, folket har lagom bråttom och det vimlar lagom med folk på stadens gator en lördag som denna helgen innan lön (och det trots att det utöver oss fasta boende även färdas gummistövelsbeklädda folk från närliggande småsocknar för att ta del av vår stads utbud.)

Här har barnen haft sportlov denna vecka och grabbarna åkte iväg på lite utförsåkning några dagar. Allt för att inte ynglingen ska fastna vid datorn hela veckan. Tjejen har passat på att hänga med kompisar nästan varje dag men idag åkte vi alltså på stan tillsammans. Hon, jag och hennes mormor.

Det var vår julklapp till mormorn, shoppa något snyggt till henne och sedan äta något gott.
Hon var inte så snabb med att kvittera ut klappen efter jul, men å andra sidan är det inte så kallt nu och det finns ett större utbud i butikerna. Tyvärr var det ganska grått och småpissigt regnrusk med slasksnö idag men vi slank snabbt ut och in mellan butikerna och satte oss sedan i restaurangvärmen och mös. Vi gottade med välsmakande mat och smarrig dessert därefter. Runda om magarna tackade vi för denna lördag med umgänge över tre generationer kvinnor. Den ena betydligt yngre, snyggare och slankare än oss andra två..

En fortsatt trevlig helg önskar jag!

Besynnerlig bästsäljande berättelse, byrackan blev blodig.

Jag fick ett ordentligt ryck i helgen som var att jag verkligen längtade efter att få gå och se en pjäs igen. Det är tyvärr inte så ofta det sätts upp något sevärt här i närheten på stadens länsteater. Senast var vi och såg Hamlet och det är snart ett år sedan nu. Efter det fick vi bege oss till storstaden för att få njuta av skådespeleri. Den gången på riktigt hög nivå med bland andra Robert Gustavsson i Rainman.

Mitt ryck fick mig i alla fall att vilja boka in en pjäs direkt samma lördag oavsett utbud, men det gick sådär eftersom det förstås var slutsålt på så kort varsel. Men redan på tisdagen fanns det ett par platser kvar. Kanske ett återbud vad vet jag, men vi hamnade allra längst fram med en extrem närhet till alla skådespelare. Jag hade två inbokade läkarbesök i rad på morgonen den tisdagen och valet av dag för teaterbesöket kändes fantastisk eftersom jag då kunde fokusera på och se fram emot kvällen under min oro kring alla prover hos läkaren. Dessutom var det faktiskt på dagen nitton år sedan jag fick en förlovningsring på fingret, så en dejt samma kväll var väl heller inte fel tänker jag. 

Jag hinner slänga i mig lite snabbmat efter jobbet innan föreställningen börjar, och eftersom jag jobbar på stan är det sedan bara att ta en liten kort promenad i kylan ner till teatern. Vi intar våra platser som är så nära scenen att det nästan upplevs som PÅ scenen. Lite längre upp i rampljuset ligger en död hund, spetsad av en högaffel.. Pjäsen kan börja!

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten"
av Simon Stephen efter Mark Haddons bästsäljare, som handlar om den femtonårige Christopher spelad av Peter Jansson. En autistisk pojke i hans värld där drömmen om stjärnorna finns och om förhållandet till föräldrarna och de andra i hans omgivning. Utspel och galet upprivna scener i förtvivlan och med ett tålamod som tryter. Starkast är pappan (Linus Lindman) som bryter ihop i ånger när sonen upptäcker lögnen..

Jag levde mig förstås in i ett underbart, känslosamt och humoristiskt skådespeleri från första raden. Tack för ikväll! Nu väntar jag ivrigt på nästa uppsättning - musikalen Lasse-Maja i april..

                                     

Riktiga livs levande hundar ingick i teaterns ensemble.

Denna hund på bilden var dock inte vid liv ens före den brutala spetsningen vill jag tillägga.

Bloggarens blackout.. borta bra - back in business

Here I am, missed me at all?

Varför jag inleder på engelska vet jag inte. Ibland faller orden bara över mig så och då blir det som det blir. Kan tycka att det hade varit snyggt att återvända med en inledning på dansant teckenspråk, precis som Loreen, men fick problem med det praktiska. Tangentbordet har inga färdiga tecken och att filma mej just nu denna sköna söndag är verkligen inte aktuellt. Jag ser alldeles för ledig ut helt enkelt. Efter ett varmt, skummigt morgonbad hoppade jag osminkad i min allra ledigaste, mjukaste dress.

En lång hotellfrukost fast hemma med blåbär i filen, ägg, rostat bröd och stor balja gott te hör softa söndagsmorgnar till. Avslappnat och utan press att över huvud taget se någonting på detta uppblåsta och påkostade vinter-OS i Sotji. Ändå kan jag hänga med i kallpratet i mötet med människorna tack vare era Facebookstatusar såsom "kall, kallare, Kalla" eller "Hellner is da man". Vilken tur.

Då.. föll plötsligt den konstiga längtan över mig att återvända hit. Så nu sitter jag här med benen uppslängda och musik inkopplade i öronen. Vad jag babblar om eller vad det ska tillföra det vet jag inte riktigt. Men jag har det i alla fall gott här och precis nu hittar solen fram mellan träden och bländar mig när jag tittar ut genom det stora fönstret bredvid mig. Där utanför ligger också resterna av något som för ett par veckor sedan var en vacker snöskapelse med stora bomber. Snöhen är död nu och morotsnäsan ligger sorgligt skrumpen på barmark bredvid en alltmer försvinnande snöhög.

"In Narnia there´s always winter but never christmas"..
men när kungen kommer blir det minsann andra bullar. Länge leve Aslan.. våren är gång!