Tvättmaskinens trumma tyvärr tvärt trasig

När man kommer hem efter ett vildmarksäventyr och ska vidare på bröllop, så ingår inte i planerna att man inte ska kunna tvätta sina kläder. Nej, det var sannerligen ingen bra timing att komma hem till en stendöd tvättmaskin. En dunkudde hade tydligen exploderat därinne av den senaste användaren och det vill jag inte rekommendera... 

Så nu står den fint ute på tomten i höstskrud och jag funderar på att lägga ut en annons.

Säljes till högstbjudande: 

Bosch extremt energisnål tvättmaskin max fem år. 

Alla isärplockade delar medföljer, 

dock ingen manual till maskinens utförande i ursprungligt skick. 

Motorbyte kan behövas för högst prestanda. 

Hämtas hemma hos oss.

.

Bästisens bröllop blir bra bilder

Tillbaka hemma i staden får ungdomarna gå till skolan på fredagen medan jag själv hade bokat tid hos frisören för att snygga till mig inför hösten och det stundande bröllopet den här helgen.

Mannens dalsländska vän fann en kvinna på andra sidan jordklotet och nu ska vi få vara med på deras dag. Vi packar ner finkläderna och sätter oss åter i bilen på kvällen och åker vidare till vårt lilla torp och eldar varmt i spisen. 

Nästa morgon gör vi oss stiligt fina och kontrasten att ta på sig tjusig klänning och att vara så pass stylad i håret känns ganska stor mot att osminkad slänga upp en slarvig tofs iklädd fleecetröja på fjället för bara några dagar sedan. Vi rullar ganska tidigt iväg mot Skifors där vi skulle möta upp det förväntansfulla brudparet för lite morgonfotografering nere vid sjön. Jag fick närvara som fotografens assistent och lovade att hålla mig i bakgrunden och inte störa för mycket. Jag kunde dock inte låta bli att fjanta mig och göra lite fula miner för att de skulle släppa lite på nervositeten och slappna av en smula.

Morgonen var magisk, dimmorna låg kvar på vattnet och kärleken var påtaglig i luften.

Dagen fortsatte så i samma anda och mannen fångade många vackra minnesvärda bilder från ceremonin inne i kyrkan och i miljön runt omkring. Hela vigseln sändes via webkamera till brudens släktingar i Nya Zeeland. Vårviks kyrka ligger oerhört vackert ute på en ö omringad av Västra Silens vatten. Det var strålande solsken hela dagen och vi umgicks, åt och firade tillsammans med brudparet hela dagen. Vi förflyttade sedan festligheterna och fortsatte lite till hemma hos de nygifta. Ett trevlig tillfälle att lära känna nya härliga människor.

Nästa morgon vaknade vi upp till ett grått och regnigt Dalsland och vi kunde bara gratulera brudparet återigen att ha valt en sådan fin dag att gifta sig på. All lycka till er båda och önskan om en fin resa genom livet tillsammans <3

Vårviks kyrka

Bestiger branter, badar behövligt bäckbad

Efter tre dagar och två nätter ute på fjället återvänder vi till den lilla stugan på höjden på andra sidan sjön. Då någon varit klok nog att stänga av strömmen när vi gav oss ut på äventyr men inte tänkt på att det fanns matvaror i kylskåpet, fick denne någon ta en tur till närmsta bästa butik i Ljungdalen för att fylla på med några nödvändigheter som förfors. Vi vilar, badar ångande varmt i karet ute under tallen nere vid bäcken och bara tar igen oss efter all vandring. Den känns liksom i hela kroppen.

Sedan passar jag på att få vidrig migrän på kvällen, det hade jag väl ändå kunnat få slippa. Jag däckar nere i hörnsoffan och vaknar mitt i natten med panik, för det sista jag hörde i dimman på kvällen var att mannen skulle ner till bäcken i mörkret och bada. Lampan lyser fortfarande i vardagsrummet och jag börjar tänka om mannen någonsin kom upp igen eller om han har drunknat där nere i ensamheten..  Jag ropar upp till barnen på loftet men då svarar mannen yrvaket och jag kliver darrigt upp och släcker lampan och somnar om.

Nästa morgon är vi alla piggare och vi har en dag kvar att hitta på något mer innan vi måste återvända till civilisationen. Så vi packar en rygga med mat och ger oss iväg på en ny vandring upp mot Högrensvålen. Laddade för en dagstur i både skog och fjällnatur och med en ny förhoppning om att få se renar där. Väl uppe vid vallen lämnar vi packningen vid en av stugorna och kämpar oss lättare upp på höjden med en magnifik utsikt som belöning.

Vi lagar vår lunch vid tjärnen nedanför när vi kommit ner igen och två av oss tar oss friheten att bada härligt där i det kalla, klara vattnet i höstsolen. Fantastiskt! Men återigen inga renar som tittar på. Inte ens en liten fjällämmel.

När det så till sist blev dags att åka hemåt över Flatruet förstod vi varför, för varenda ren i hela omgivningen måste ha vallfärdat dit. Där var hela vägen täckt av flock efter flock och renarna brydde sig inte ett dyft om bilarna. Vi inkräktade på deras passage, och så är det för vägens sträckning går helt över fjället i djurens vildmark. Respekt! Tack för att vi återigen fick låna naturen för en oförglömlig upplevelse.

Fjällvandringen fortsätter för fem familjemedlemmar

höstsemester 13-18 september

När vi gick denna vandring själva jag och mannen för ganska så exakt ett år sedan var djurlivet rikt.
De vackra vyerna med höstfärgerna som förgyllde fjällbjörkarna fulländades av ståtliga renar. Hunden jagade fjällripor och i ån simmade flera stora bäcköringar synligt. Allt detta talade vi så varmt om och våra ungdomar såg fram emot den naturnära upplevelsen. Metspöt var med och laddades med hopp om fisk. Men så väl ville det sig inte riktigt för ironin spelade denna familj ett stort spratt. Inte en ren så långt ögat kunde nå på hela turen, inte en bäcköring för ån forsade inte lika vilt överallt och inte en enda ripa flaxade ut ur bergsskrevorna. Så var det med det.

Men nog blev det äventyr ändå, med dimmor i tidig gryning, nakenbad i en hölja i den svalkande bäcken alldeles invid vår lägerplats och framförallt den branta klättringen uppför på andra sidan passet. Vädret var med oss hela vandringen. Strålande sommarsol på dagarna och visst blev det kyligt på kvällen och natten men snön höll sig borta och kom inte förrän en hel vecka senare..
Minnen tillsammans av storslagen vildmark med ett och annat gnäll och tjafs emellanåt, för det är klart att alla blir trötta och tappar tålamodet någon gång. Ryggsäckarna blir tunga och skorna skaver.
Men vattnet i bäcken som följer oss hela vägen är kallt och friskt att dricka direkt och ger oss nya krafter och den enkla maten vi lagar till här ute smakar gudomligt gott.

Höjdpunkten som fastnat i våra sinnen är när vi dag två vandrar ut ur passet och håller riktningen mot den ena bergskanten. Tjejen sätter ivrigt iväg före oss andra och jag blir lite orolig över lösa stenblock som skulle kunna rasa över henne när hon ensam börjar klättra för att komma så högt och nära som möjligt. Grabben lockas och sätter av efter henne. Jag lockas också och följer efter de båda som nu ser ut som två prickar därborta i förhållande mot det stora berget som sträcker sig över oss.

Det är brant, stenigt och en tuff stigning uppåt men framför mig hör jag grabben ropa uppmuntrande ner mot mig. Han fullkomligt skrattar högt av lycka när han landat däruppe på en liten avsats med mjukt gräs alldeles invid berget. "Mamma kom, du fixar det! Du måste se det här!"

Yes, we did this!

När mörkret närmar sig över fjället slår vi tillsammans upp våra tält och när kylan kryper på får vi plats att samlas alla fem i ett av tälten för att bara mysa i varandras värme och äta lite godis. Sedan är det dags att krypa ner i våra sköna sovsäckar och njuta av en natts välförtjänt vila innan nästa dag gryr.

Fenomenalt friluftsliv, försökte faktiskt förhindra fingerförlust.

höstsemester 13-18 september

En efterlängtad strapats som blev av. En resa uppåt landet, en favorit i repris. Härjedalsfjällen lockar oss än en gång och nu både med hunden och de två ungdomarna. Fantastiskt roligt att de vill göra detta med oss, det är tufft och ingen avkopplande chartervecka direkt.
Det krävs en hel del planering innan en sådan här fjällvandring för att den ska bli lyckad och vi har själva gjort den här turen innan så vi vet på ett ungefär vad som väntar oss där ute i vildmarken.
Bra vandringskängor måste provas ut och köpas in. Mina gick jag visst sönder sist det begav sig. Ett tält till behövs, bättre med två för att fördela packningen än ett stort. Varma men ändå lätta sovsäckar så vi inte fryser för mycket på natten, det kan bli kallt på fjället i mitten av september. Fleecetröjor, mössor, vantar, regnkläder till alla, liggunderlag, gas till stormköket och mat så vi står oss i de tre dagar vi tänkt vara ute. Vi provpackar allt i ryggsäckarna i förväg hemma. Det ser bra ut alltihop. Vädret kan vi däremot inte planera eller styra över utan det är bara att hålla alla tummar och tår.

..och när vi ändå pratar om tummar så leder det mig direkt in på första incidenten när vi precis startat vår vandring. Grabben hade köpt sig en kniv på rea som han suktat efter länge och som han så klart ville ha med sig i bältet på denna eskapad. "Men stoppa ned kniven för allt i världen, tälj inte medan du går.. snälla du, det kan sluta illa" Jag hann inte mer än säga det, när jag stannar för att fota lite vyer hör jag honom bakom mig. "Hörrni, jag skar mig lite illa här..." Blodet sprutade och tummen var uppfläkt och det var för väl att vi inte hade glömt förbandsväskan. Grabben håller sig hyfsat lugn genom allt, medan mamman blir hispig. Det var visst mitt fel också, för det hade så klart inte hänt om han inte blivit tillsagd att stoppa undan kniven..