Snön saknas så skippa skottdagen snälla

På Födelsedagen får man presenter?
På Midsommardagen är man bakfull?
På Påskdagen firar man påsk?
På Våffeldagen äter man våfflor?
På Fettisdagen mumsar man semlor för att bli fet som en fettis?
På Alla Hjärtans dag skickar man hjärtan till de man tycker om?
På Skottdagen skottar man...?
Vad är meningen med det när snön redan smält!?

Morgondagen kommer med en ny dag!

Wow vilken vacker vårdag, värmer varje varelse i vidöppna vinterjackor

Precis som jag kände i slutet av förra veckan och precis som småfåglarna ger uttryck för är våren på gång på allvar nu! Krabaterna kvittrar glatt när jag går genom skogen, pigga och glada över att vintern verkar släppa greppet för den här gången. Även om jag måste medge att den varit ganska snäll i år.

Jag tycker till och med det luktar vår idag, hur nu vår luktar...?
Jag vet inte själv hur jag ska kunna beskriva det egentligen, bara en doft av helheten och uppvaknandet i naturen som luktar gott.
Så enkelt är det.
Solen, värmen i luften och snön som smälter.
Grushögarna som yr runt och som sliter ut klackarna på skorna fortare än kvickt.
Alla vaknar och killarna sneglar på tjejerna lite tydligare än för bara några veckor sedan.
Uppknäppta jackor och fladdrande hår utan mössor, det är en härlig känsla som är varmt välkommen.

Slaskigt, snöfritt sportlov - snitsiga skridskoåkare strålar som solen själv

Så försvann snön lagom till sportlovet på gott och ont.

Det känns i luften att våren är på gång. Det märks på människorna som verkar mycket piggare och gladare, på regnet som vräker ner och på hundbajshögarna som dyker upp längs vägkanten. Men den här dagen skiner solen från en klarblå himmel och vi lockas att komma ut på sportlovsäventyr.

Jag har varit sugen på att åka skridskor sedan förra året då det var alldeles för brutalt kallt och alldeles för stora snödrivor på isen för att kunna åka. Visst kan man åka på rinken med tusen andra sportlovsungar men det är inte samma sak. Ute i friheten är det bästa.

I skogskanten finns en damm där vi har åkt sedan barna var små. Isen börjar i år sin bana redan på vägen dit så det är ganska halkigt att ta sig fram. Nattens regn har orsakat snösmältningen och isbildningen på vägen.

Jag håller mej på kanten, balanserar och parerar mellan hundbajshögarna. Jag konstaterar att både små och stora hundar har passerat här. Deras hussar och mattar har inte märkt att hundarna släppt en hög..? Så måste det vara.

Vi går in i hagen och ner till dammen och håller tummarna för att isen är okej att åka på. En del vatten ligger och flyter på isen vid kanten men innanför är det i princip glansis! Underbart, på med skrillorna och ut och halka i strålande sol. Vår hund (vars bajs hamnar i påsar) var också med och halkade. Det var första gången för honom. Han försökte springa ikapp oss men blev ganska trött och tjurig när han insåg att han inte lyckades.

Trots att det är ett par år sedan vi alla stod på skridskorna så gick det ganska bra. Man är väl ingen isprinsessa men kul är det. Vi lekte Disney on ice och dottern var "Skönheten" och jag var väl mer lik "Bambi" ..på hal is.

Betraktar båda bussbekanta, blickarna berättar

Jag sitter på bussen på väg till jobbet och sitter som alltid i mina egna tankar.
En lämplig stund för det när man egentligen inte kan göra så mycket annat än sitta på sitt säte på sin breda bak. Folk kliver av och nya kliver på, den ena morgontröttare än den andra. Vi stannar vid en hållplats och blir plötsligt av med vår busschaufför. Det kommer väl en ny snart kan jag tro. Hoppas det för jag kan inte köra..

Då kastar jag en blick ut genom rutan och ser en ung tjej stå och vänta på den buss hon vill åka med. Hon ser så där lagom uttråkad ut den här morgonen i busskuren med händerna indragna i jackärmarna eftersom hon antagligen glömt vantarna hemma. (trots att mamman säkert tjatat på henne om dem)

Men plötsligt skiner hon upp av något som jag inte kan se. Hela hennes uttryck skiftar och hållningen ändras från den säckliknande, trötta till rak och plötsligt pigg. Jag undrar lite vad som hände där ute och får snart svaret för fram kommer en trevlig ung kille och ger henne en snabb men kärleksfull kram som hälsning. Lite blyg verkar hon bli för hudfärgen ändras en smula till varmare ton och kroppspråket talar också för det. Hon rör sig lite som en katt, lite slingrigt så där och lägger huvudet lite på sned när hon talar. Men hon vågar prata, hon har full koll på charmen, ler sitt finaste och blinkar med sina ögonfransar. Han ser på henne och hon ser på honom, ögonen talar sitt eget språk.

Den nya busschauffören på min buss har hittat sin ratt och startar bussen som åker vidare. Jag sneglar på de två där ute i kylan. De är nog varma ändå gissar jag.  Blickarna tränger genom bussrutan och kärleken mellan dessa två är outtalad men så sann att ingen kan ta miste.

Alla hjärtans dag 

Färna - fantastiskt fridfull förstklassig förnöjelse, fingerfärdigt främmande finländskt fruntimmer fanns i fastigheten

Ibland ska man ha tur!

Det hade jag den där gången på slottet. Tre små söta burkar stod uppställda med tre olika goda sorters te och frågan gällde vilken som hade vilkens smak bara genom att doppa näsan och lukta på dem. Jag gissade rätt och det var duktigt av mig, och jag skulle komma att bli belönad för min insats dessutom. För sedan kom mailet där det stod att jag var en av vinnarna!
Ett presentkort på Färna herrgård och spa! Jag som aldrig vinner något blev extra glad. Lyxigt att få unna sig något sådant.

Men så har månaderna gåttt och det är inte lätt att få till en bra ledig tid att komma loss på. Det är den jäktiga vardagen och alla måsten som sätter käppar i hjulet för avkopplingen. Som alltid.

Jag hittade presentkortet i den röriga kökslådan och insåg att nu måste den ju faktiskt nyttjas annars var vinsten bortkastad. Sagt och gjort, ingen tid att spilla!

Bara dryga timmens körning hemifrån ligger Färna herrgård.

Klev ur bilen förväntansfulla och vandrade i lite mer snö än hemma upp till herrgården för att få veta var vi skulle bo. I salongen stod afternoon tea uppdukat med nybakta scones, marmelader i olika smaker, pajer, chokladtårtor, småkakor, frukt och så förstås en uppsjö av tesorter. Det började riktigt, riktigt gott.

Spa-avdelningen låg i en separat byggnad och dit skulle vi härnäst. En massage till lugna toner med avslappnande oljor kändes helt okej. Men jag tror att den finländskan som masserade mig måste ha fått valt musiken den dagen för när jag lyssnade noggrannare hörde jag att de sjöng på finska och fick svårt att hålla mej för skratt. Det tog liksom bort effekten av avslappningen en smula. Men jag kom över det..

För sedan stod "bara vara" på schemat resten av eftermiddagen. Iklädd badkläder, tofflor och Färnas badrock relaxade vi i rottingfåtöljer, badade i den underbart varma poolen, bastade och åt frukt i avkopplande miljö. Att släppa alla måsten och alla stressande tankar är inte så lätt, men med hjälp av omgivningen så gick det. Låta tiden gå utan krav, flyta runt i vattnet och andas djupt. Mjuk i hela kroppen och själen.

Tack för god mat och dryck och underbar avkoppling!

Inga idéer, ingen inspiration = inga inlägg.

Det har varit tyst från mig här...
av den enkla och lättförklarliga orsaken att jag inte haft något att skriva om.
Inte ens något strunt.
Ibland kanske man inte heller känner att man vill dela med sig av allt som händer.
Skriva är roligt, men ibland har jag helt enkelt ingen lust!
Då blir jag tyst.
Man måste inte prata jämt heller, öppna munnen menar jag.
Tänk om alla skulle prata om precis allt.
Prata högt om allt som bloggas, alla statusuppdateringar på facebook och twitter.
Vilket kaos och vilka märkliga konversationer man skulle höra överallt ifrån.
Jag ska gå och handla och "nu checkar jag in i mataffärn"
Varpå någon i närheten glatt håller upp en tumme och kontrar med ett: "gillar"
Eller så får man en puff av någon.
I ett hörn står en grupp människor och samtalar ivrigt om choklad, de har gått med i gruppen "alla vi som gillar Marabou"

Vilket struntprat.. jag borde ha varit tyst.