Sötaste skånska släktingarna spenderar söndagen sightseeing stadens slott

Dagen efter festen, alla andra gäster har sedan länge åkt hem till sitt. Fast kusinerna från Skåne får jag rå om ett tag till. Vi tar en lugn förmiddag, går ut i parken med lillkillen och passar på att umgås och prata. Vi börjar genast spåna på planerna när det blir nästa gång att ses, det får bara inte gå tio - femton år mellan varven..

När kusinerna var små och besökte oss här på sommaren åkte de alltid lilleputtetåget på Stora holmen. Bäst vi åker ner till Wadköping och stadsparken för att återuppleva gamla minnen, turista och låta lillkillen åka det där tåget. Nu somnar han redan på bussen dit så något åka blir det inte, han vaknar inte förrän han känner doften av mjukglass vid en parkbänk utanför slottet i sensommarsolen.

Jag kramar hårt och vinkar av dem vid stationen när det är dags för dem att åka hemåt med det riktiga, stora tåget och återigen är huset konstigt tyst och tomt när jag kommer hem.

Lillkillen kan gå uppför alla dessa trappor alldeles själv, Lenny får följa med under armen <3

Fortsätter fixa flera festligheter, för förälders födelsedag följde

När vi nu ändå är i gasen med festfix och blivit vana vid att ha massor med övernattande gäster,
så kör vi vidare med nästa stora fest. Vi firar mamma sjuttio år och bjuder alla släktingar hem till vårt hus, till och med en handfull som mamma inte visste om. Hon blev så överraskad och glad över att hennes bortgångna yngre systers tre döttrar från Skåne helt plötsligt stod i dörröppningen och sjöng för henne så att tårarna började rulla. Det blev ett känslosamt ögonblick för alla, det var inte igår vi kusiner sågs heller. Två av kusinbarnen var också med och lillkillen är så vansinnigt näpen. Jag charmades förstås och blev inte direkt mindre bäbissjuk.

Vi beställde hem cateringleverans med kallskuret och kycklingklubbor men kompletterade med en del eget för att göra ett så uppskattat buffébord som möjligt för alla gäster och för att få en variation från vår åttioårsfest i juli.  Det blev en mycket god kombination alltihop och mamma var nöjd med allt. Många fina presenter fick hon också. I samband med fikat höll jag och tjejen ett litet tal som jag och båda barnen diktat ihop, det löd så här..

Ode till sjuttiåringen som klev in genom dörren och dök upp.

Välkommen kära gäst

till en vad vi hoppas ska bli en mycket trevlig fest!

Idag är det dags att uppmärksamma 

farmor, mormor, svärmor och mamma,

moster, syster allt med detsamma.

Idag ska vi dig hjärtligt fira

men kanske inte upp i flaggstången vira. 

För det tycker du nog blir lite läskigt

trots att du nästan bantat bort allt fläskit.

Tänk att du nu har fyllt sjutti 

du är ju fortfarande väldigt hurti.

Dutti är du på att baka,

kaka och tårta vi gärna smaka

inte ens försöka försaka. 

Hon som vi nu ska gratulera 

gillar också att sticka och brodera.

Har ordning och reda i varje detalj

så våga inte flytta en enda attiralj. 

Hurra säjer vi nu till tanten

även ni som sitter där på kanten.

Så ja må hon leva uti hundrade år

nu går vi och tar oss lite påtår.

Men först ett fyrfaldigt leve 

också från dig här breve

Hipp hipp 

Hurra hurra hurra hurra! 

Sammansatta sprickdalssjöar - spatserar så sakta sedan skurarna slutat, skogsstigen slingrar sig

En sommardag med regn trotsar vi vädret, tar på oss stövlar och regnkläder och åker ut hela familjen till skogsmarkerna runt Dovra sjöar. Hunden behöver ändå få sin dagliga motion och vi också, så istället för att ta den vanliga svängen i vårt närområde är en liten utflykt inte fel. Vi går genom lummig skog och passerar branta stup längs sprickdalssjöarna. Regnet upphör så småningom men rötterna är hala så det gäller att gå lite försiktigt på farligt branta ställen. Man kan välja att gå runt en, två eller tre sjöar och vi tog givetvis hela den bradiga biten, plus lite till eftersom vi lyckades gå lite vilse vid en lägerplats. 

Sägen säger att jättarna inte tålde kyrkklockornas klang från Viby kyrka och att de med så kallade jättekast försökte förstöra den. En av jättarnas hustru hette Dovra och hon sörjde över att ha en så vildsint make. Hon grät så strida tårar att de samlades upp i sprickdalen och bildade de tre sjöarna.

Det sägs också att Dovra ska ha gömt en skatt på botten av den norra sjön, och är man inte helt knäpptyst när man ska försöka bärga den så sjunker den tillbaka till sjöns botten igen. Den lär fortfarande ligga där...