Tredje timmen tickar, tar tillbaka tiden till två.

Det känns så skönt att få tillbaka den där timmen som har varit konstigt borta hela sommaren. Jag har letat när jag behövt några extra minuter ibland men inte hittat var tiden gömmer sig.
Jag ägnar en tanke åt de som jobbade natt just inatt, när klockan har blivit 03.00 och de har två timmar kvar av sitt skift så är det helt plötsligt ytterligare en timme kvar innan de får sluta för natten. Och hur räknar man lönen? Schemalagd mellan 23.00-05.00,  jobbar man då gratis den där timmen som inte syns och inte finns men som ändå är där någonstans mittemellan? Knivigt det där.
Precis lika knivigt och alltid samma tjafs med familjemedlemmar och kollegor om åt vilket håll man ska vrida klockan. Blir det ljusare eller mörkare på kvällen? Tyvärr kommer det mörkna ute väldigt tidigt nu.

Tur mobilen och datorn sköter sitt så den som inte orkar tänka själv slipper.. Lite sköna tips fick vi annars i senaste reklamfilmen från ICA.
Några mil härifrån, i Ryssland behöver de inte längre den här eviga tidsomställningen numera efter presidentens bestämmande. En skön söndag hoppas vi få hursomhelst med en extratimme att förvalta vare sig vi vill eller ej.

Inget "idol" - impoplulärt inititativ, innebär invärtes invaliditet.. Intressant internationell influens istället?

Va i...!!? Hela innebörden med fredagsmys försvinner!
Känner att jag lika gärna kan kasta ut teven på fredagarna inför nästa höst. Vad ska jag annars äta mina Pringles till? Jag behöver "idol"! Ingen tänker på den lilla människans saknad i det här beslutet. Jag kommer bli alldeles utmärglad och ledsen. Utan mina chips och utan idolerna att skratta åt och glädjas med. Min trivsel i soffan är helt förstörd för all framtid.

Jag och idoljuryn har många års förflutet och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera separationen i och med detta. Kära herr Bagge vad du ska fattas mej och vad ska du arbeta med nu? Julbock kanske men sedan då? Frågorna är många.. Kommer det att finnas någon jourtelefon för stöd? Någon likasinnad att få tala ut med om detta traumatiska. Alla de som sms-röstar på sina favoriters framgång vem ska de nu sms:a till?

Ett alternativ är på gång i X-factor. Men förstå detta en gång för alla: mänskligheten avskyr förändringar! Oavsett.
Bra skit det här...

November nalkas, nästan naken natur nu





Fotograf: Andreas


Så här års ifjol hade snön kommit och lagt sig som ett kallt bomullslager över staden och bygden. Länge stannade den och kylan gav sig inte. Frusna ända in i märgen skulle vintern överlevas med nöd och näppe.

I år är hösten längre och det trycker jag på gillaknappen för. Mild och vacker har den varit. Färger utöver det vanliga och med klarblå himmel som bakgrund i solens sken. Måttligt med höstregn och inte så farligt stormigt heller. Inte här hos mig iallafall.

Visst är det fint med snön, vitt och gnistrande absolut! Men den bitande, isiga kylan får gärna vänta en liten tid till med sin ankomst.
Trädkronorna, som jag passerar på min vanliga väg genom parken, börjar bli glesare nu och nästan alla löv ligger på marken. Som ett bäddat täcke på gräsmattan. Färgerna har gått från härligt gult till mörk eldig orange och nu tar snart brunt över.
På morgonen är luften fuktig och dimmig innan solen vinner kampen om dagen.

Snubben suttade snuset, susade snabbt söderom snoken

Härom morgonen nästan framme vid jobbet och arbetsdagens början, stannar jag vid rödljuset strax innan slottet. Någonting brunt (hinner förtsås knappt uppfatta färgen men så här i efterhand vet jag att det var brunt) kommer farande strax invid min näsa. Snubben som kastade snuset vände sig om förskräckt över att jag dök upp så plötsligt bakom. Men det var ingen snubbe, det var en tuff brud. Det finns en och annan tjej som snusar uppenbarligen. Hon utbrast sin ursäkt och skrattade nervöst åt min kommentar att hon  hade missat. Det slog om till grönt och vi cyklade vidare. Hon framför mig, utan snus under läppen, bestört över vad hon hade gjort utan att se sig för. Beklagade återigen och erkände att det nog hade känts ganska förnedrande om man fått en gammal snus i nyllet.. Men nu var den här tjejen inte så pricksäker så istället blev det ett härligt möte med en kul människa vid ett rödljus i rusningstrafiken en kylig morgon. Det är sådana saker man minns och kan le åt när man tänker på det i efterhand.

Underligt utan underbara ungdomar, ursprungligen ungar

Man märker att ens barn inte är barn längre när ingen av dem är hemma en lördagkväll, och vi sitter där på bara två av stolarna vid vårt stora middagsbord i vardagsrummet. 

Vi äter en riktigt god middag på tu man hand och de vet inte vad de går miste om... en smaksensation med fläskfilé, klyftpotatis och kantareller från Skifors, Dalsland.
Men inte ens det går att locka med?

Vi är inte vana vid tvåsamheten och saknar de där två som är en del i våran fyrsamhet.
Hela våran värld.
Från början var vi bara två, han och jag och det var livet. Sedan fick jag tjock mage och det som kom därav förändrade hela tillvaron. Allt vänds upp och ner med blöjbyten, barnskrik och nattvak. För att inte tala om det eviga dagispusslandet, vem lämnar och vem hinner hämta innan dagis stänger?

Öroninflammationer, maginfluensor, vård av barn. Lära gå, börja prata, äta själv med kladdiga fingrar. Ha barnkalas, börja skolan, lära sig simma. Ramla av cykeln, komma springande till mamma eller pappa och gråta en stund. Smeta av snoret på tröjan.
Den tiden är över och det känns konstigt att vi är där nu, vi som inte är gamla och inte åldras!

Ändå märks det på våra skitungar att det är så länge sedan de var sådana här busiga små skruttar..

De har haft mycket glädje av varandra under uppväxten de här syskonen. Mycket gnabb men lika mycket skoj och en stor portion kärlek. Ett är säkert, vi saknar dem mer än de saknar oss... Det är den tuffa sanningen för alla föräldrar och den förändringen som sker från liten hjälplös mjölktuttande bäbis till självständig människa på egna långa ben..

Skön soffsömn, svårt somna sedan

Ibland blir man så där rysligt avslappnad i soffan på kvällskvisten att man inte orkar ta sig upp ur sin soffpotatisposition. Ännu mindre orka gå några steg till badrummet för att sedan dessutom masa sig nerför trappen till sovrummet våningen nedanför.
Nej vad jobbigt. Huvudet blir tungt av att tänka på kraftansträngningen. Ögonlocken också. Blir klubbad av något och somnar visst med nacken lite konstigt på soffkanten.

Så tyst och mörkt det blev, och  vad klockan är mycket plötsligt. Vägen ner till sängen känns lång. Under tiden jag borstar tänderna piggnar jag till och med huvudet på kudden blir jag klarvaken. Halvmånen lyser upp och jag kan inte sova...

Slöa söndag, sorterar snygg samling strumpor som separerats

Är det någon där ute som har kommit på var enstaka strumpor tar vägen i tvättmaskinen än?!
Roar mig i tvättstugan denna söndag och hittar hur många udda och omaka par som helst...
Några lyckas jag matcha ihop men får en diger hög över.
Jag sparar på hyllan ifall de andra dyker upp. Inte så troligt men har inget annat där på den hyllan ändå. De kan med ett par knappar bli snygga handdockor (a´la Staffan Westerbergs lillstrumpa) till sötaste brorsonen om inte annat..

När jag grubblat klart på det är höstpromenad i solen med valpen ett måste.
Roligast tycker han det är att få springa lös på ängen, eller jaga löv på vägen som blåser omkring i vinden. Sköna soliga söndag!

Hörru hunden - haffade hela huvudkudden

Om det har undgått någon så har jag en bäbis. Han är hårig och fyller fem månader just idag.

Hans namn är Aslan av rasen mittelspitz och föddes 15 maj i år. Vi valde honom som den för oss finaste valpen ur en kull med en tik och två andra hanar. Han hade karaktäristisk eyeliner invid ögonen, svansen som en knorr upprullad på ryggen och hans öron var gulligt vikta.

Flera gånger åkte vi ut till kenneln (och till andra kennlar) innan vi till sist bestämde oss. Allt skedde i somras och vi fick hem honom till familjen den där mysiga soliga söndagen i mitten av juli. Spåren av honom finns utspritt i hela vårt hem, leksaker och söndertuggade äggkartonger. Mattor är ingen idé att ha i början, medan grindar och skydd för spjälorna ner i trappen är ett måste. En bäbis, precis på samma sätt som när barnen var små.

Jag har alltid varit en kattmänniska och trodde aldrig jag skulle fastna för en hund. Men det här är liksom vår bäbishund. Han sover i sin sovplats på golvet invid min huvudända men på morgonen hoppar han upp till oss i sängen och det får han visst. Men ibland tar han hela kakan. Ibland vaknar jag av att valpen ligger på hela min kudde...

Mötet mellan katterna och hunden går bättre och bättre. Eftersom hunden blev minstingen i familjen (åtminstone första veckorna) så fick stora hankatten fortsätta vara kung. 

Aslan vill busa men coola katterna har lärt sig att ignorera och lunkar bara sakta och nonchalant därifrån. Han är rumsren, kan "sitt", "ligg", "rulla", "highfive" och lystrar till namnet när vi kallar på honom förutom när det är andra hundar i närheten. Gå i koppel går bättre och bättre men han är rysligt feg inför allt på hjul och skäller därför på cyklister, barnvagnar och bilar. Om en vecka börjar valpkursen, hoppas på lite tips och kunskap för vardagssituationer där.

Aslan är nyfiken och busig och vi är så glada att få ha honom som en i gänget.

Badar bubblande bikinibeklädd, blir bäbismjuk.

Torsdagslyx. Vi kallar det smyghelg. Att efter skola och jobb en helt vanlig vardag åka till upplevelsebadet är en toppenidé.
Tonårstjejen har andra planer och istället tar grabben gärna med sig kompisen mitt emot.
Med tre killar som sällskap får man klara sig ensam i damernas omklädningsrum.
Jag hoppar kvickt i bikinin och inser i det skarpa lysrörsljuset att sommarsolbrännan redan bleknat mer än jag trott. Går ut och letar rätt grabbarna och medan de roar sig med att åka rutschbanor och kastas runt i vildforsen, så planerar jag att relaxa. Jag hittar en ledig bubbelpool att krypa ner i. Sedan hittar jag en annan jag måste prova, och en till. Jag badar så länge att jag blir så där russinful på fingertopparna. Avkoppling utan dess like i värmen och bubblorna och jag kan tänka mej att det är så där det låter för bäbisen i mammans mage. Det är inget jag kan säga att jag minns men det måste vara så att vi alla alltså har badat jaccuzzi som foster. För när man kliver upp är man precis så där mjuk som en nyfödd bäbis.

Trevlig helg!

Bedrövlig bilist, blindstyre! Brummade besinningslöst bredvid.

Jag har ont i foten. Bättre efter nattens vila, men ont.
Skulle cykla över stan, ta mej från punkt A till punkt B. Jag åker runt hörnet vid grekiska kolgrillsbaren där en lastbil står parkerad, och på andra sidan står flera personbilar längs kanten. Ganska trång gata med andra ord. Halvvägs förbi lastbilen ser jag hur en mötande bil kommer mot mig och inser att han inte tänker vänta vid infarten tills jag hunnit passera utan kör rakt på. Kommer jag bli mosad nu? Gatan blev för mej i princip obefintlig att färdas på och jag måste cykla så nära lastbilen att jag skrapar armen mot. Det gör att jag tappar balansen, och måste försöka parera för att inte bli överkörd av bilens bakdäck när jag sätter ner foten. Det är då den vrickar till olyckligt. Skärrad och darrig på bena tar jag mig vidare till punkt B. Fruktansvärt ilsken på bilföraren. Nästan lika arg på mig själv att jag inte hade fokus nog att se och memorera registeringsnumret.
..och så undrar de varför stadens cyklister har minskat...!?

Ingen isglass idag, insidan immar igen

Clara bloggade igår ett kul inlägg om dålig syn och den där missvisande stunden innan man får på sig glasögonen på morgonen. Jag känner så väl igen det där och säkert fler halvblinda med oss.

En annat glasögonsyndrom är resultatet av kylan som kommer nu. Om du vill se något genom dina snygga bågar så rekommenderar jag (förutom nyputsade glas) att du håller andan, precis så där lagom länge. Inåt går bra att andas, men vad du gör pusta inte ut! För då är imman ett faktum och den halvblinda är lika halvblind med glasögon som utan. Det är heller ingen bra idé att kliva ombord i värmen på en buss...

Det var så där kallt imorse. Sedan blev det kylskåpskallt. Man blir inte jättesugen på glass.

Även älgflugor är äckliga

När man som vi är mycket ute i naturen, så förekommer att man kanske råkar på lite djurliv. Om man har tur...eller otur, beroende på art. Olika djur bor i olika landskap också.

Under vår vistelse i Härjedalen räknade vi till många fjällämlar, en hel del renar förstås men tack och lov inte lika många björnar!

(En kul parentes kring det var när vi för några år sedan bodde i Storsjöstugan en höst, kommer ut på morgonen och ser en blåfärgad kletig hög alldeles invid en tall. Vi började genast spekulera i om huruvuda det var en björn på tomten som ätit våra blåbär i slänten och sedan gjort det den behövde som resulterade i den där högen. När mannen sedan ivrigt berättar våra misstankar för fadern, får vi svaret:

 "Nej, det var faster som hade kokat för mycket blåbärsgröt och slängde ut resterna!"
Men det är riktiga björnmarker i vildmarken där uppe så det hade inte varit helt omöjligt...)

I Dalsland händer det att vi ser räv och en och annan älg, men inte alls lika många älgar som för några år sedan. Tidigare kunde vi ligga i hängmattan på torptomten och se älgarna passera på nära håll. Ståtliga varelser!

Våra skogsturer här i Närketrakten i helgen har också varit ganska djurrika. Åtminstone en räv i sikte, och dessutom hittade tre av oss fästingar på kroppen. Sådana kryp är inte trevliga, men mitt största obehag av insekter i skog och mark måste nog vara älgflugan. Om dem tycker jag inte!

Vilken värdefull weekend, vad väljer vi?

Det bitterljuva besväret med helgen och hur man väljer vad den ska fyllas med.
Fyra viljor och se hur det gick..

När ett par lediga dagar kommer som vi alla kan vara tillsammans, så har man så många tankar kring vad man vill göra. Saker man vill få gjort måste hinnas med, och den listan minskar visst aldrig. Dammråttorna skvallrar om att vi nog borde dammsuga, de fulla korgarna med smutstvätt måste vi ta tag i och fönstren har inte sett fönsterputs på bra länge.

Så här års är det dessutom hög tid att se över vintergarderoben åt barnen och åka och shoppa det som saknas. Kylan kan komma när som helst nu och då duger inte slitna jympadojjor och jeansjacka längre. Barnen har förstås också sina önskemål om vad de vill göra och det där sista ville de absolut inte höra talas om. Mycket hellre hänga med kompisar.

Vila och rekreation ska rymmas på schemat någonstans. Stressigt, hinner inte göra någonting av allt det som fanns i tanken från början. Men om någon frågar imorgon hur helgen har varit så har den varit toppen! Att strunta i alla måsten (eller åtminstone skjuta de lite på framtiden) det är den bästa helgen man kan ha.

Istället tog vi oss en lång skön söndagspromenad på skogsstigar i frisk höstluft. Vi hittade spår från sommaren som varit, i frostbitna klöver, prästkragar och blåklockor. Sommaren vill inte riktigt släppa taget. Men idag gav jag vika, idag hade jag strumpor i skorna.

Bästa stunden måste jag säga var när vi satt i soffan framför öppna brasan. Sonen halvlåg i min famn och så somnade vi tillsammans. Ett mammahjärta värmdes av både stunden och brasan.

Lite levande ljus lyser ljuvligt lugnande

Att få komma hem en fredagkväll efter en arbetsvecka och bara få rå om sin tonårsdotter känns fridfullt och mysigt. Mannen jobbar kväll och hinner inte komma i tid till kvällsmaten. Grabben är på disco "på gårn" med polaren som bor i huset mitt emot. Killfritt.

En enkel kvällsmat för henne och mig som går snabbt att få iordning men med fokus på detaljerna. Vi dukar fint på matsalsbordet i vardagsrummet och tänder levande ljus, på bordet, i ljusstakarna på väggen och på skänken som står på kortsidan av rummet. Det flammar harmoniskt från de små lågorna, höstens och mörkrets stora fördel. Bordet känns så stort när det bara är hon och jag. Vi sitter mitt emot varandra och pratar om veckan och allt möjligt och skrattar en hel del.

Valpen vill så klart vara med oss och försöker flera gånger att ta sig upp på skinnstolarna som vi numera tänker på att skjuta in ordentligt. Han har siktet på att ta sig vidare upp på bordet för att äta vår mat. Det får han inte för vi får inte äta hans..
Han är särskilt pockande på uppmärksamhet den här kvällen, full i hyss och rackartyg och friden uteblir en smula. Men ljusen lugnar och till slut finner sig valpen till ro med en tuggring på kofällen framför fönstret.

Det är inte så ofta Tv:n står på hemma hos oss men ikväll landar vi platt i soffan både tjejen och jag med norsk choklad och gröna druvor och får sedan sällskap av resten av familjen allteftersom de ämnar komma hem.

Medvind möter motvind, massor med mjölksyra minsann

Det blåser snålt.
Vad är det för ett korkat uttryck egentligen? Blåsten har inte snålat, inte de senaste dagarna iallafall. Otroliga kastvindar, yrande löv och plastpåsar och andra oidentifierade skräpobjekt i luften. Inte världens lättaste sak att cykla i det vädret.
Balansen måste vara på topp och det gäller att ha tungan i rätt mun som man säger.

Och frisyren som jag har gjort iordning så snyggt får ändå en bad-hair-day-look.
Jag gillar hösten annars, färgerna och friskheten. Cyklar varje dag en liten omväg genom parken, bara för att där är så fint. Där står de stora ekarna med trädkronorna i makalös färgprakt och marken under är täckt av ett orangerött eldhav. Har inte gjort det än, men innan alla löv ligger där och multnar så måste jag nästan ta ett varv i havet och höra prasslet av höst. Tar med mig valpen som ursäkt..

Den sista långa backen uppför innan jag kommer hem är inte att leka med i motvind.
En pustig dag säger nalle Puh.

Budskapet blir belåtna bukar, bagarna bjuder bakade bullar bara bitvis brända



Söta saker bakade av Tea

Det luktade fortfarande nybakta bullar uppe från köket när jag klev upp ur sängen i morse. Så där otroligt hemtrevligt. En påminnelse om att det var kanelbullens dag igår fick mannen och sonen att börja baka tillsammans på kvällen. Vid 23-tiden satt vi alla vid vardagsrumsbordet med levande ljus och fikade på resultatet. Varma, goda kanelbullar.
Att det var skoldag och barnen egentligen borde ha sovit vid den tiden struntade vi i just då. Oansvarigt jag vet.. men vi firade ju!

Grattis alla bullar!
Ja, ok jag medger att det är en fånig dag att fira. Men tonårstjejen ville hävda att det faktiskt var kanelbullarnas dag och då måste man äta minst två...

Konstigt kan kallas konst, knallgul kanin kraschas

På Stortorget med rumpan mot Nikolaikyrkan låg en jättelik gul kanin slängd på rygg. Ett konstverk som ingick i sommarens Open Art 2011. Men när sommaren är över så kommer till sist dagen då kaninens framtidsutsikter slås i spillror. Mästerverket måste sågas sönder med motorsåg. Ganska brutalt kan man tycka. Skönt att bli av med den anser andra. Flera samlades iallafall för att bevittna och kanske lyckas få med sig en träbit hem som minne. Ungefär som när Berlinmuren föll. Hejdå kaninen... hoppas vi inte ses igen.

Men konsten dör inte i första taget. Längs ån pågår för fullt utställning utomhus av länets konstnärer eftersom konstveckan har inletts. Temat för i år är "Delad yta". Vi får väl hoppas att innebörden inte blir att ytan delar sig i ån när alla konstverk blåser i. För idag stormar det kring konsten.

Fin färg för feminin forskning, förutspår fler friska

Dagarna, månaderna och åren går fort förbi oss och det är redan oktober igen. Snart är det till och med jul. Vi planerar för kommande högtider och framtida semestrar tillsammans. Men för några av de tjugotal kvinnor som dagligen får diagnosen bröstcancer tar framtiden slut. Den här månaden färgas hela Sverige rosa (till och med min blogg) för att påminna oss att vi kan alla göra något litet.. exempelvis stödja Rosa Bandet...

Cancerfondens rosa band 2011,

design Per Holknekt och Lena Philipsson. Foto Melker Dahlstrand.

Oförklarligt obehag orsakar onekligen oro, ofantlig omsorg och omtanke.

Känslan att stilla vakna upp en skön söndagmorgon och upptäcka att man nästan inte vill vakna är ingen trevlig känsla. Sovit utslagen och tungt hela natten men är ändå så trött, så sjukt trött. Någonting hos mig är inte ok. Jag känner igen symptomen och de bekymrar mig.
Det är då han lyfter mig. Min hälft som älskar mig går upp och gör en värmande brasa i den öppna spisen. Det sprakar lugnande och det är precis det jag behöver. Det visste han..

Men sedan måste han åka till jobbet. Jag och barna och hunden prasslar med stövlarna i löven. En skogspromenad som slutar med att grabben blir otålig. Söndagsaktigt spatserar vi fram i höstskogen bitvis på ganska leriga stigar, men han springer före hem.. Ett extra koppel nästa gång kanske?

Hemmabakta chokladkakor med vinbärssaft från egna buskar till eftermiddagsfikat gav en god eftersmak av sommaren som varit. Öppnade den sista saftflaskan idag men har mer bär i frysen att koka ny på. Sommar på flaska hela vintern...

Hade hjärtat i halsgropen, hutlös hastighet. Hallåååå!! höll händerna hårt hela högersvängen

Det är redan mörkt numera när man cyklar över stan vid halvåtta. Att man måste sätta igång lyset på cykeln (om den är av modell äldre som min) och gatubelysning vid vägkanten är hösttecken och något vi måste vänja oss vid igen några månader framöver. Men belysning finns inte riktigt överallt.

Nästan hemma trampade jag på lite extra runt ett hörn för att få äta lite någon gång, kasta mig i soffan och fredagsmysa med barnen och popcornskålen framför idolkvalet.

Det var länge sedan jag blev så skrämd sist. Gosse, jag skrek rätt ut!
Runt hörnet kom en yngling från ingenstans i full sula och eftersom jag inte åkte så sakta heller blev mötet chockartat. Krocken klarade sig undan i blotta förskräckelsen. Jag kände hur knogarna vitnade när händerna reflexmässigt krampade hårdare tag om styret. Vi kastade oss åt varsin sida och cyklade sedan lite darrigt iväg vidare mot våra respektive mål..