Plumsigt på pingstens poolpremiär

Som han har väntat och längtat efter sommaren, värmen och buset i vattnet.

Den här helgen var väntan äntligen över och sommarlovet kan få börja nu tycker killen.

En försmak blev det i alla fall... Underbart! 

(det här är inte den filmsnutten där badbyxorna halkade ner lite för långt)

Det är mors dag idag och även jag som också är en mamma blev väckt och uppvaktad med en stor otroligt starkt doftande bukett nyplockade liljekonvaljer. Så fint att vakna så. För min skull hade de utsatt sej för myggor, fästingar och huggorm där i skogsgläntan där liljekonvaljerna bodde. Dyrt.

Ett paket med gott i följde också med. Sånt uppskattar den här mamman. 

Snälla, charmiga, roliga (bråkiga, tjatiga, gnälliga, pain-in-the-ass-annoying) härliga och vackra barn vars presenter aldrig kan mäta sig med den gåvan de är i sig själva..

Euphoria e Europas etta...eller!?

Klockan är snart nio och det är ännu varmt ute. Solen är på väg ner bakom grannens hustak och börjar bli alldeles eldigt orange på kvällshimlen. Altandörrarna står öppna och de ljusa skira sommargardinerna fladdrar som i sommarvisan även om inte mina är i tyll. Sommaren är så välkommen till mig.

Poppa popcorn och sjunk ner i soffan nu, för nu är det dags att heja på Sveriges bidrag till Eurovision song contest.

Loreeeeeeeeeen!!!
Bästa!
Bara så.

Familjens festligaste fyllhund firad. Förnärmande favorisering fräser Freja fisförnämt, frånvarade fräckt från födelsedagsfesten.

För ett år sedan idag föddes, i en kull tillsammans med två andra hanar och en tik, en liten ful Mittelspitzhane på Madre Marias kennel i Odensbacken. För inte är de väl egentligen särskilt söta när de är helt nyfödda? Pappan heter Timo (Daydream Secret) och bor på Sable Shade´s kennel i Arboga.

När det så äntligen blev dags att hämta hem den lilla skruttvalpen hade de hunnit bli desto sötare.

Oerhört näpet och jag är lite chockad över att jag skulle kunna fastna för en hund. Jag har aldrig gillat hundar. En stor hund jagade mig på stranden när jag var liten, det var otäckt. En stor hund hoppade efter åran min pappa bar över axeln. Den hunden bet pappa djupt i axeln, det var också otäckt. Fast min hund är inte otäck. Det sötaste med min hund är näsan, eller nos heter det kanske på ett djur. Den rör sig så rart när han känner lukten av något och så är den av ett sådant märkligt material.

I morse fick Aslan sjävklart ett paket på ettårsdagen. Bortskämd som den lilla sladdis han är. Det var inslaget med papper precis som ett vanligt paket till vilket annat födelsedagsbarn som helst. Han blev ivrig och kände säkerligen lukten av innehållet rakt igenom pappret. Han satt stilla och väntade, tog det fint i munnen och smet sedan snabbt undan med det bakom soffan så att han kunde vara säker på att ingen skulle kunna ta det ifrån honom igen. Där i fred slet han upp paketet med tänderna fortare än kvickt. Innehållet var fest!

Freja fick inget, hon ville inte vara med då. Hon tycker heller inte alltid om när Aslan försöker kliva på henne och göra upprepande stötande rörelser mot hennes bakdel. Då fräser hon ifrån. Kanske som kvinnor i allmänhet...?

Tiden med bäbisar går alltför fort och det känns som igår han fyllde ett halvår.
Grattis Aslan! och grattis till mig som i honom fått en sån charmig följeslagare i livet.

Firar förstås farsans födelsedag.

Fin månad att fylla år på.. Grattis alla som gör det!

Idag hissar vi flaggan och sjunger för pappan här i huset som börjar närma sig fyrtio.
(Fast det betyder ju att jag också snart är mogen för den åldern så vi säger väl dryga trettio i stället)

En lång frukost ute i vårsolen som värmer underbart mot husväggen, trots att termometern på altandörren från köket bara visar +2 grader den här morgonen. Den sidan sitter vi inte på. Det vore dumt. Det lilla plommonträdet han fick i födelsedagspresent ifjol blommar för fullt bredvid oss. Flickekatten är med och rullar sig på plattorna, njuter i fulla drag av solens strålar. Hunden är också med, och han sätter av ett par gånger efter katten för att valla in henne när han tycker att hon går för långt bort från huset. Göken hoar i närheten.

Har den äran.. att åka till Karlskoga och hämta hem ett gäng tonåringar (inklusive egen tonårsdotter) från lägret. Under tiden tränar grabben på "happy birthday" på gitarren och slår in paket. Men i sista stund ångrar han sig och plockar istället fram den ostämda ljusblå ukulelen att lira på. Fin stämning..

Dagboken darrar då dimmiga drömmar dagas

En dröm kan vara så fin, så stillsamt rogivande, samtidigt rysligt otäck, hemskt fruktansvärd..och ..alldeles underbar.

Nu för tiden sover jag stenhårt, helt klubbad om nätterna och kommer nästan aldrig ihåg vad jag drömmer när jag vaknar på morgonen. Dimmiga små axplock som mest. Är lite ledsen för det. En dröm kan ge inspiration. Fast om jag misstänker att jag drömmer mardrömmar som jag haft en förmåga att göra då vaknar jag nog hellre ovetande...

För några månader sedan drömde jag i princip en hel deckare. Det var rätt häftigt. Jag vaknade mitt i natten och mindes klart och tydligt hela handlingen, somnade om och fortsatte drömma i storyn. Mordhistoria a´la Agatha Christie. Tänk om jag förvaltat den drömmen och försökt fånga den till en bok, eller varför inte en film... Storsäljare utan tvekan. 

Jag har fortfarande en alldeles klar bild av en fruktansvärd mardröm jag hade när jag var en liten tjockis. Den måste ha varit rysligt läskig för mig då eftersom det antagligen är därför den finns kvar i mitt minne. Ler åt drömmen nu.
När jag tänker tillbaka så tror jag att måste ha sett några avsnitt för många av Laura Ingalls Wilders "lilla huset på prärien". För inridandes med häst och vagn, på torget i den stadsdelen jag bodde då, kommer grisar i höga hattar och karaktäristiska kläder som hämtade ur serien. Vackra, kråsiga klänningar på suggorna. Grisarna går på bakbenen och samlar ved och gör en stor brasa i mitten på torget (kan det ha varit första maj eller påsk när jag drömde detta?) Sedan måste jag och mina kompisar vettskrämda springa och gömma oss bakom pelarna för att grisarna inte skulle hitta oss och grilla oss över elden... Hu vilken dröm!

                                   

Sötaste, snitsigaste servitrisen Soleo skådat *skryter stolt*

Min vackra duktiga dotter.

Nu vill jag ta tillfället i akt att få säga hur stolt jag är över henne.
Det började bli dags för en två veckors praoperiod och det är inte nu som det var på min tid minsann. Åtminstone inte på den skolan hon går på.
När jag skulle ut och prya som det faktiskt hette då så sattes det upp en lista på arbetsplatser som kunde tänka sig ta emot en elev och så fick man välja utifrån den. Oftast var det flera som slogs om samma platser och så blev man till sist lottad en plats på något dagis eller på en monoton fabrik på andra sidan stan. Det var ändå en skön trygghet i det eftersom man var lite blyg. Det var tillräckligt läskigt att behöva prya.

Tjejen tog sig en funderare var hon ville vara någonstans, tog själv kontakt med den mysiga serveringen på torget mitt i city. Hon ringde först och presenterade sig över telefon och frågade artigt om det skulle kunna passa. (För mej var telefonsamtal till okända rena skräcken i hennes ålder) Hon åkte sedan också dit och visade upp sig för restaurangföreståndarinnan som verkade tycka att hon såg hel och ren och beskedlig ut så visst fick hon komma och praoa hos dem.


Jag passade självklart på att äta min lunch på det matstället hennes första arbetsdag så jag kunde tjuvkika lite på henne i smyg. Hon märkte inte att jag stod i kön, för hon var fullt upptagen med alla sysslor i lunchrusningen. Hon såg ut som vilken proffsig servitris som helst redan efter bara några timmar där, med samma enhetliga klädsel i svart, med förkläde och håret uppsatt. Hon sprang som en tätting och fyllde på vid salladsbordet, torkade bord, plockade disk och serverade gästerna sin mat. När jag hade beställt min lunch och satt vid mitt bord fick hon syn på mig och sken upp, då erkände hon att var rätt trött i fötterna och att hon var alldeles svettig av allt springande i trappan upp till uteserveringen och in i köket och tillbaka igen. Och inte hade fått äta något själv ännu. Tuff tjej som sliter hårt.


Innan jag gick tillbaka till mitt eget jobb hann hon springa förbi mig och bedjande uttrycka:
"Be mig inte hjälpa till och städa när jag kommer hem... SNÄLLA!"

Idag har hela första arbetsveckan gått och hon kände sig osäker på hon skulle orka åka med på lägret i helgen. "Jo, det blir roligt" peppar jag henne. Ha en skojig helg nu älskade Alice! Vi ses på söndag! <3

Tjockaste tunnan tvåtusentolv - träning till trots

Vågen skriker mej rakt i ansiktet den här morgonen.
Den har varit tyst och snäll en längre tid eftersom den inte haft någon kraft att uttrycka sig utan batterier. Jag ångrar att den fick nya.

Fy tusan vad den måste ljuga!?
Jag cyklar varje dag 8 km till jobbet och lika långt fast i uppförsbacke hem igen efter arbetsdagens slut. Gärna i motvind, och den där reklamen i busskuren skrattar åt mig när jag kommer flåsande på min vanliga manuella cykel.

Elcyklar för alla

Jag promenerar mycket både med hund och utan, både ute och inne på mitt löpband. Nåja, inte med hunden på löpbandet då förstås..
Men inte verkar det hjälpa ett dyft.

Jag tycker om ostbågar, visst gör jag det. Choklad är också gott. Och glass kan väl inte va så fel om man får 18 gillamarkeringar på FB när man äter direkt ur byttan. Pizza på fredagkvällen kan ju vara mysigt.. och så några Pringles till fredagsmyset framför tv:n i soffan. Några chips till.. svårt att bara ta ett par stycken. Platt i soffan.

Jaja, jag fattar.. skärp dig nu Annelie! Bitch 2012!!
(Ska bara bli helt frisk från min förkylning först, och idag tar jag faktiskt bussen till jobbet eftersom det fullkomligt vräker ner..)

Bejeweled Blitz blir bra botemedel

Usch vad långtråkigt det är att vara sjuk! *gnäller*

Och så lättirriterad man blir.. Ägget som man vill försöka orka äta till en sen frukost går inte att skala. Halva ägget följer med i skalet och till slut ger man upp i frustration och knaprar på skalet också. Jättegott. 

Att katten spyr i trappen ungefär samtidigt är ju också väldigt trevligt. 

Sedan vill man försöka somna en stund för att sova bort huvudvärken som plågar, men just idag har grannen förstås valt att ta hem en stor grävmaskin eller vad det är. Lugn och ro - nej. 

Ut med hunden måste jag oavsett hur jag mår. Trycker i mig en Alvedon och tar en promenad i skogen. Han vill jaga skator, det vill inte jag. Han vill streta bakåt där vi redan stannat och luktat i en kvart, det vill inte jag. Jag vill hem till viloläge igen. Mysebyxor och fulbrillor, tur jag inte möter någon. 

Så långtråkigt. Roar mig med Bejeweled på mobilen en stund. Ungefär lagom många hjärnceller som går åt till det spelet. Men ganska snart får jag något superflax och slår förstås rekordet med hästlängder och inser att jag troligtvis aldrig kommer kunna bräcka det.. så tog det roliga abrupt slut.  

...men så äntligen kommer pojken hem från skolan. Trevligt med sällskap, det gör mig gott.

Symptom: smurflik sensuell stämma, stackars snörvliga sjukling

Aaahhaaaatjjoooo!

Gårdagen höll inte vad jag utlovade. Förkylningen lättade inte alls trots att jag hade den inställningen. Den bröt istället ut rejält igår kväll och nu sitter jag här och nyser som en galning och funderar kring hur många viktiga hjärnceller jag förlorar. Jag har nog inga kvar efter det här. Känner mig ganska rubbad. Huvudet spränger och näsan ser ut som en jordgubbe. 

Hemma från jobbet. 

När sonen cyklat till skolan för att ha nationella prov i engelska hela förmiddagen, dottern tagit bussen in till stan för sin andra praodag på restaurangen och pappan lämnat hemmet för kurs, då är det bara jag och djuren kvar. De kan i alla fall inte skratta åt min sensuella röst som de andra människorna gör. Jag kan inte klandra dem i och för sig...jag låter som en blandning mellan Kalle Anka och en smurf just nu. 

Måndag majmorgon med många minus

Jag vaknar ganska så förkyld, bara det är ett stort minus..

Men jag låter inte det stoppa mej, sitter och äter min frukost just nu. 

Som vanligt består den oftast av en kopp te, en skål med fil och hallon med havrefras eller specialK och ett ägg med orange gula. Extremt intressant.

Sedan orkar jag cykla till jobbet. Idag känns det lite motigare.
Det är flera minusgrader ute. Brrrr. Bistert.
Det blir en bra dag ändå, förkylningen kommer lätta och solen kommer att värma upp den frostbitna marken. 

Have a nice day! Hej va det går ner för backen...

Slapp, snorig, solig söndag som slutar strax

Min inspiration har lämnat mig.

Eller om det var jag som kastade bort den. Skrynklade ihop den som en bit papper och slängde den i papperskorgen. Det blir bara skit och jag saknar den.

Bokstäverna blir inte till några fina ord och orden blir inte till några vettiga meningar. 

Men jag försöker väl ändå..

Mitt huvud känns alldeles tjockt, halsen sticker och näsan bultar. Linserna skaver. Jag börjar fundera på om jag drabbats av allergi på äldre dar. Är inte och har aldrig varit allergisk mot något i hela mitt liv. Förutom gröt, men jag får inga otäcka symptom av det, det är bara inte gott och har en otäck konsistens. Det räknas nog inte som allergi. Å andra sidan är det här jag lidit av i helgen nog bara en helt vanlig vårförkylning.

Bäst jag slappar och tar det lugnt idag. Det låter skönt och jag skyller på den inbillade allergin och på förkylningen och på den bortslängda inspirationen. Jag och min son minsann börjar dagen med att spela tv-spel tillsammans. Måste leka så man inte blir för gammal i förtid. Vi spelar "Portal 2" och den engelska rösten talar om för mig att vi klarade utmaningarna med bra samarbete även om det mesta verkar bero på den ena av oss. Den engelska rösten menade antagligen inte mig. 

Solen strålade från klarblå himmel och det såg så fint ut inifrån. Men den bara lurades för hela förmiddagen visade termometern inte mer än plus fem grader. Först framåt eftermiddagen kunde vi njuta ordentligt av värmen. Varsin glass som fanns kvar från gårdagens inköp vid glassbilen höjde sommarfeelingen en aning. 

Tjejen har haft en kompis hos sig sedan igår eftermiddag och de två hönorna fnissade till sen kväll,  från tidig morgon och mest hela tiden. De har helt klart kul ihop och trots att de numera bor på varsin sida av stan så umgås de så ofta det går. Det är i alla fall inte på andra sidan jorden, som Skåne eller ännu lägre bort.. Det hade kanske satt käppar i hjulet, men så djup kontakt mellan två människor är svårt att ta död på. Jag hoppas tjejerna kommer att vårda sin vänskap länge, länge.. 

Nu är det snart slut på den här söndagen, och på mitt skriveri så det är lika bra jag säger jag godnatt redan nu. En kopp te för halsen först bara.. Sov gott! 

                             

Fick flera fredagar fastän fredagsmyset flyttades, förtvivlat förvirrande

Nu blir jag snurrig..

Vad är det för dag idag egentligen?

Jag trodde det var lördag, åtminstone tog jag helg igår kväll och busstiderna stämde mot lördagstabellen. Den här veckan har varit minst sagt konstig, både kort och lång på samma gång med två veckor komprimerat till en och vi har hunnit klämma in två helger och tre fredagar.

Jag ska försöka förklara hur jag menar..

Vi börjar med en måndag precis som vanligt. Sedan tar första veckan redan slut i och med Valborg och vi får vår första helg. Andra veckan börjar med onsdag som känns som en måndag och när vi relaterar till den riktiga måndagen så blir den dagen istället veckans första fredag. Så kommer torsdagen som på tv-tablån har fredagsmysets tv-program och veckans andra fredag infaller en dag för tidigt. Därmed blir den riktiga fredagen ingen fredag alls så den dagen kan vi lika gärna ta bort. Helg nummer två startar och när vi idag återvänder från (tro det eller ej) veckans andra shopping (!) så hör vi den välbekanta melodin "nanananana nanananana nana nana nana" och strax därpå svänger glassbilen upp på vår gata. Den brukar stanna precis utanför vårt hus varannan fredag så varför kommer den idag lördag? 

Fanns verkligen inte gårdagen och är det då veckans tredje fredag idag? Total förvirring...

Det finns bara en sak vi kan göra. Äta tacos ikväll! (och glass förstås)

Semester snart - sommaren stundar

..och om man inte har något att tala om kan man ju alltid tala om vädret..

Det har varit sådant underbart solsken här hos mig sedan några dagar tillbaka. Sköna vårdagar med smak av sommar. Det brukar oftast vara så här fint första veckan i maj och varje år säger man till sig själv att lägga det på minnet till nästa år. Ändå glömmer man likväl bort det lagom till semesterplaneringen..

Hemma på min gata har björkarna slagit ut, maskrosorna blommar och lyser gula och fina i stenpartierna invid huset. Min vinterbleka hud hann till och med få lite solrodnad på ett par dagar.

Stadsborna är öppna och varma, lyfter sina huvuden och törs säga hej. Pratar med grannarna och med nästan vem som helst. Mänskligheten kryper ur sina skal och vågar mer. Det unga paret vågar gå hand i hand mitt i city i likadana shorts och foppatofflor i varsin färg, till och med med strumpor i. Den äldre herren på torget vågar sätta sig alldeles bredvid mig trots att det är ledigt på hela bänken. 

Men idag verkar våren backa tillbaka och himlen är alldeles tjock av gråhet. Idag måste vi nog krypa tillbaka in i våra skal en liten stund. Vara tålmodiga. Och möter vi någon som inte verkar eller vill förstå att vi måste vänta lite till på sommaren, som är pratsjuk och öppen.. ja då kan ni ju alltid tala om vädret..

Snabb sommarshopping, så sjukt slitna skor ska slängas slutligen.

Jag är ingen vanlig tjej..

Jag hatar att shoppa! (och där hade jag kunnat satt punkt för så enkelt är det)

Men eftersom jag desto mer gillar att svamla så följer i vanlig ordning ett utlägg i mitt inlägg. 

Jag sörjer mina skor. Mina snygga svarta skor med lagom hög klack och spänne på sidan.

Både tuffa och snygga och passade till allt. Älskade de skorna. Hur ska jag kunna ersätta dem?

Men livet måste gå vidare för jag inser ju att de har burit mig alldeles för länge.
Jag ser på såren i skinnet, tuggmärkena som hunden hann göra en kväll när jag kom hem trött från jobbet och vårdslöst bara sparkade av mig dem i hallen. Klämmärket framme vid tårna vittnar om den där stressade morgonen när dörren stängdes på skorna innan hela jag hann kliva ut.

Vi har gått långt tillsammans, med ståtlig hållning. 

Idag var dagen då jag blev tvungen att förstå att jag inte kan ta på mig de snygga skorna en morgon till. Jag offrade lunchrasten och tog en snabb lov genom alla skobutiker på stan. Tycker inte om. Måste leta efter något nytt jag gillar. Vet inte vad jag kommer att gilla, hur ska man veta...?
I ett hav av skomodeller hittade jag inga likadana som de jag kommer sörja. I den tredje butiken hoppade jag till slut ner i ett par som såg mjuka ut. De köpte jag. Inte särskilt snygga och inte lika tuffa som de andra.

Och det värsta är att jag snart behöver ett par sommarskor också.

Maj, maj måne...

...jag kan lura dig till Skåne!

Årets vårtalare vid slottet igår Pernilla Månsson Colt måste absolut ha blivit lurad av någon för att lämna Örebro och hamna i söder.
Det är fint i Skåne, visst är det det.
Men om jag skulle bli lurad att åka dit nu skulle jag aldrig komma över min bebissjuka eftersom min vackra kusin precis fött en söt liten gosse. Grattis till det nya lilla livet!

Pernilla återvände i alla fall till oss under gårdagskvällen för att tala så vackert till stadens invånare och för att bränna sina långkallingar. Inledningsvis talades det om köttfärsblom och brinnande näsor fast jag tror jag måste hört fel...






På balkongerna i närliggande byggnader runt slottet stod människor på första parkett och i parken var det tvärfullt av vårglada Valborgsfirare. Kanslibron blir som vanligt ett utmärkt alternativ. Där kunde vi se fladdermössen busa nära vattenytan och över hustaken längre bort lyfter flera rislyktor och svävar med ett skimmer iväg högre och högre.. Månen ser på och stjärnorna är klara. Vi sjunger in våren och lyssnar till saxofonens toner som ekar i den ljumma kvällen.

För tjugofemte året i rad arrangeras firandet av Vasakyrkan. Men "allt som har en början har ett slut". Jag har inte varit med vid alla dessa tjugofem tillfällen men skulle sakna grejen om jag inte får åka dit och se på brasan nästa år. Bågskyttarna träffade med pilarna och brasans stora lågor flammade och värmde ända bort till oss på bron. Men en av bågskyttarna haltade dessvärre därifrån så vem vet om han blivit träffad i benet under genrepet...

Avslutningsvis sprakade tusenlapparna i färgformationer över slottet. Kvällen började mörkna och spektaklet var onekligen vackert.