Förutsedda förhandlingar förändrade framtiden fullständigt

2015 är redan över och det var inte det året jag överdrev mitt skrivande kan jag konstatera så här i backspegeln. Ändå var det mycket som hände som jag önskar jag hade dokumenterat och delat med er redan då. Det blev ett år i berg-och-dal-banornas tecken och det var bara att åka med. Jag tar med ett axplock i detta inlägg för hur kan ni förvänta er att jag som numera är 41,5 år ska minnas hela årets alla detaljer?

Vi hoppar direkt till försommaren då Drutten gick ut nian! Minstingen som vi är mycket stolta över. Han har blivit huvudet högre än jag och äger ett varmt, omtänksamt hjärta. Nu önskar vi honom lycka till på gymnasiet, en utbildning han var tvärsäker på men ändå inte valde utan började på en annan men till slut hamnade på efter ett byte i sista minuten... Det är inte lätt med val som framstår som livsavgörande när man knappt är sexton år fyllda. Men att de två barndomsvännerna som följts åt sedan de var riktigt små parvlar även delar klassrum nu, det är en trygghet för båda i deras nya värld i den nya skolan mitt inne i stadens tempo. 

Resten av sommaren minns jag knappt. Den känns verkligen avlägsen nu i januari när kylan biter som mest. I skrivande stund ligger snön tjock och grabben kom precis in med frost i tonårsmustachen efter en hundpromenad som inte blev riktigt lika lång som hunden säkert hoppades på. Det är minus 17 grader där ute och jag ropar åt honom att stänga dörren fort!
Men jag minns en magisk vecka på östkusten, vid Hanöbuktens vackra stränder där havet och himlen möts i ett fantastiskt ljus sent in i försommarnatten. Dit längtar jag ofta tillbaka och där vill jag bo när jag blir gammal.  

                                                                    Österlen 2015


Så vill jag inte bli långrandig utan rundar av med att vad som helst kan hända och ibland får man tacka för en spark i arslet. Sedan åtta år tillbaka hade jag ett bra jobb på pantbanken att gå till varje morgon. En vacker dag (ja, solen sken faktiskt och gör uttrycket rättvisa i denna saga) kom mina högre chefer på besök och glädjen vi hade på våra läppar som alltid på jobbet bleknade rätt snabbt när vi fick beskedet att butiken där vi jobbade inom kort skulle läggas ner. Jag var sist in i firman och förstod att jag plötsligt skulle förlora jobbet, inkomsten och tryggheten...

Dagarna fram till förhandlingarna var tunga och sorgen var stor. Världen hade vänts upp och ner på nolltid. På lika kort tid vändes den rätt igen, för redan samma kväll som jag satte min signatur på uppsägningsavtalet får jag ett meddelande på Messenger.

"Hallå där, är du på jakt efter ett nytt jobb?"

"Va!? Visste du att jag förlorat mitt jobb..idag..?"

En vän i Stockholm som förstås inte visste det. Hon hade bara tänkt tanken att den här tjänsten och det här företaget som hon visste skulle nyetablera i min stad kanske kunde passa mig. Jag blev så klart oerhört glad över att hon tänkte på mig precis då när jag var som lägst, och även om det inte skulle leda till ett nytt jobb så lyftes jag verkligen av den känslan. Uppskattad och efterfrågad och med den perfekta timingen! Så blev det att jag åkte till huvudstaden kort därefter på intervju och sedan var jobbet mitt och allt var nytt och riktigt spännande.

Min väg tog abrupt slut framför mig, men plötsligt dök det upp en ny stig att vika av på. Så började jag förväntansfull och tacksam resan till något nytt. Livet, det är bara att nyfiket följa med...