Färjan fraktar förväntansfull familj, fantastiskt fina Fårö

En vecka på Gotland var precis vad jag behövde. Den lilla ön hade allt jag önskade mig på min sensommarsemester, och ändå fokuserade vi bara på en liten del av den.

Den lilla vackraste ön heter Fårö, tillhör Gotland som tillhör Sverige men som känns som en fantastisk utlandsresa.Vem behöver egentligen utlandsresor när Sverige är så här fint? 

Du behöver inte växla till någon annan valuta, du förstår språket (med undantag av vissa dialektala småproblem) du kan trafikreglerna och resan kostar dessutom bara en tredjedel av priset. Den enda nackdelen jag kan komma på (om det nu är en nackdel) är avsaknaden av den där extrema medelhavsvärmen som uteblir om man åker i slutet av augusti. Å andra sidan får man i gengäld nästan hela stranden för sig själv.

Naturen på Fårö är helt underbar och jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att återvända dit någon dag. Vi bor alldeles invid Sudersand där stranden är vit, mjuk och vidsträckt, havet är friskt och inbjudande och vågorna höga. Vi slappar och solar och hoppar i vågorna, och sedan går vi på barfotapromenader med hunden längs stranden. Vi ser hur landskapet ändras, till kargt och vindpinat. Jag blir förtjust i alla charmiga väderkvarnar som finns varstans, slitna men med ståtligheten i behåll mitt på slätten.

En hel dag minst går åt till att utforska alla läckra raukområden. Först Gamle hamn där vi minsann lyckas få regn på ett Gotland med flest soltimmar. Vidare till Lergrav med en av de största raukarna formad som en port och senare ett magnifikt Langhammars i solnedgången. 

Vi tipsas om en öken mitt i skogen bara ett stenkast från Sudersand. Det lät inte jättespännande först men klämde ändå in det en eftermiddag på upptäckarlistan. Överraskande nog slutade det som en riktigt maffig promenad i vitaste sanden mitt bland alla tallar på Ulla Hau. Vi hittade spår i sanden efter myrlejon men lyckades aldrig få syn på några.

Längst ute på Holmudden finns Fårös fyr. Där är stranden inte av sand utan istället drösvis med stora vita stenar och det är så otroligt fint att gå runt där på den allra östraste delen av ön med havet åt alla håll så långt ögat kan se. Tonårstjejen saknar sin pojkvän och skriver med stenarnas hjälp sina initialer inuti ett hjärta vid strandkanten. Sedan lagar vi mat på trangia och med den utsikten och med fyren bakom oss kan man väl minst sagt kalla restaurangen fyr-stjärnig..

Ja nu låter allt detta som en text hämtad från en turistinformation om Gotland men faktum är att vad man än skriver för att locka turister dit så stämmer inget med verkligheten. Inget mäter sig med att faktiskt uppleva den miljön på riktigt. Magiskt, vackert och alldeles underbart.. för alla sinnen.