Tar tåget till tävlingen, trevligt trots taskig turnering

Det gick inte så värst bra på tävlingen i helgen ska jag väl erkänna.

Inte för mig men för andra, för de som är bäst.

Usch, fy och blä är kraftuttryck som jag vågar häva ur mig utan att väcka för stort anstöt.

Fast inombords är uttrycken kraftigare och jag ångrar jag att jag inte låg kvar i sängen istället. 

Huvudvärk och andra tråkiga månatliga besvär ställde till det och mitt resultat blev pinsamt. *skäms*

Trevliga människor vägde upp och med sällskapet och gott att äta och dricka tillsammans blev helgen ändå ett härligt minne. 

Det är inte så tokigt att åka tåg heller med tanke på att det inte händer så ofta längre. Med skön musik i öronen se naturens höstvyer susa förbi utanför det skitiga tågfönstret och fabriksbyggnaderna efter Arboga när vi blir stående ett bra tag på grund av tågmöte. (Ganska otydligt uttryckt det där och det dröjde några resor innan jag förstod att det var ett annat tåg som skulle passera och inte två tåg som skulle stå stilla parallellt och ha möte)
Vi blev stillastående på återresan också och jag missade snöpligt nog bussen hem med två minuter. Att vänta på stan i fyrtio minuter kändes lite sömnigt. Tack SJ för det söndagsnöjet. 

Solen sken i alla fall. Strålade hela vägen hem, och hela eftermiddagen. Behåller solen inom mig. 

Hunden är som en studsboll när jag kliver innanför dörren och jag tar med mig honom ut på en långpromenad. I över en timme är vi ute och sedan vänder vi tillbaka in och spelar trummor..

Tack för den här helgen. Snart fredag?