Sandhammarens sköna stränder stillar själen

Sista dagen innan hemfärd - Ystad, Ales stenar, Sandhammaren

Frukost i tältet och sen på med badkläder och ner till havet direkt. Jag gick förbi ett ambulerande torgstånd och kunde inte motstå att köpa en liter av de största jordgubbarna jag sett. Passa på, så mycket sol och bad vi bara orkar. Tanka fullt med sommarminnen så känslan kan stanna kvar ända till den bistra hösten. Känna den varma, mjuka sanden under fötterna, sitta vid strandkanten och få vågorna över sig. Äta glass i sommarvärmen.

Jag finner vila vid Ales stenar

Sedan när vi matat oss med allt det och nästan fått nog i solskenet var vi redo för nya äventyr.Ystad kallade på oss. Charmiga gamla stad med gränder och fantastiska hus. Lite käk på en uteservering innan nästa utflyktsmål - Ales stenar i solnedgången. Nordens Stonehenge, solkalendern uppe på åsen vid Kåseberga. Läckert ljus och häftig plats med fåren som betade i trakten runtomkring.

Som ett sista äventyr innan vi återvände till tältet för att sova sista natten stannade vi vid Sandhammaren. Solen hade gått ner och det började bli kallt i luften, men när vi fick se de böljande sanddynerna och klev ut på den svala, vita sanden kände vi hur havet lockade. Man kan bara inte stå där på denna sydliga plats av Sverige (nästan så långt söderut man kan komma) och inte kliva ut i havet. Jag ville i alla fall inte missa det. Kallt men underbart. Platsen kändes magisk men lite kuslig på samma gång. Tyst och stilla och det kändes som att vi ville viska för att inte störa...långt därborta gick en ensam vandrare längs stranden.

Sevärdheter såsom småstadslivet söderut, skåda Stenshuvud

Kivik och Stenshuvuds nationalpark

När man nu äntligen har fått så fina sommardagar med klarblå himmel och knappt ett moln i sikte kan det ju hända att man blir lite törstig. Då kan man med fördel ta en mysig tur till Kivik och köpa sig en flaska must vid musteriet. Årets smak av hallon/äpple var mycket uppfriskande. Vi stannade och åt lite lunch i den intilliggande lummiga parken vid en damm med bro hämtad från en Monetmålning. Aslan fick chans att leka av sig lite där.

Längs de små sommarvägarna tycker hunden om att vi hissar ner bilrutan (skrev först vevar ner men kände vid närmare eftertanke att det var några år sedan man behövde manuell fönsteröppning) så ställer han sig på bakbenen och sticker ut huvudet utanför fönstret. Pälsen fladdrar i vinden och han ser så nöjd ut. Det ser säkert väldigt rart ut utifrån också. Så är förstås inte optimalt att åka med hunden längre sträckor men lite frihetskänsla kan han också få en stund. 

Rigeleje strand med Stenshuvud i bakgrunden

Ett stycke utanför Kivik breder Stenshuvud nationalpark ut sin mäktiga natur. Där var det skönt att få promenera i skuggan genom Robin Hoods Sherwoodlika bokskog. Under vandringen upp på höjden möttes vi av ett flertal utsiktspunkter över havet. Pustade ut en stund där uppe och njöt av vidderna men solen gassade på rätt bra så vi fortsatte gärna neråt genom skogen igen.

Självklart gick vi också till den närliggande stranden men eftersom barnen tyckte att "våran" strand var finare så åkte vi tillbaka till den för kvällsdopp där. Kvällen var fin och vi stannade tills solen gått ner och vi faktiskt började frysa.

Åker åstad, åberopar Åhus å återvänder återigen

Upptäcker Åhus och Brösarp

I scream for icecream.. och vart åker man då om inte till torget i Åhus.

Alldeles nygräddade våffelstrutar med en, två eller tre enorma kulor svalkande god glass.
Men hur ska man kunna välja smak bland alla sorter som låter så goda? Persika/hallon, Brownie, Apelsin/Choklad, Marängswiss, Mjölkchoklad/Päron, Mango/Vanilj... mmmmmmm... orkar inte alla sorter, måste åka tillbaka.

I kvällssolen besöker vi Brösarps backar. Kuperad natur med kor och hästar fritt strövande i området. Aslan tyckte inte om hästarna, han skällde åt dem. Sedan sprang vi tillsammans över kullarna för att hinna ett stycke längre bort innan solen gick ner och jag fick en känsla av "lilla huset på prärien". Signaturmelodin till serien satt kvar i huvudet än och självklart sjöng jag den så det ekade över nejden.

Brösarps norra backar

Det mysigaste med tältlivet är att krypa in på kvällen efter en händelserik dag och stänga igen för eventuella mygg. Vi sätter oss runt det lilla campingbordet, tänder upp med lite värmeljus och sedan spelar vi spel tills vi längtar efter sovsäckarna, natten och en ny dag. 

Övertalade önskvärt övriga, Österlen överraskande överdådigt

Resan nedåt landet - Kalmar, Sölvesborg, Hanöbukten


Vi packar ihop tältet, liggunderlagen och sovsäckarna och påbörjar vår resdag längre söderut. Åker via Kalmar och vet inte riktigt vart vi ska. Upptäckarlusten är stor och med målet Österlen i sikte är förväntningarna höga. Jag letar lite och surfar i mobilen under tiden vi åker vidare och fördelen med att ha tältet med sig är att det alltid finns plats för oss trots fullbokade campingar och vandrarhem så här års. Hyra en stuga vid stranden vore väl underbart men det måste bokas i god tid och du är bunden att åka just då även om regnet öser ner hela veckan. Bortkastat.

Vi kom till vårt mål. Platsen som jag så länge velat besöka och vi fann en strand där vi landade i flera dagar. En underbar plats med vidsträckt, vit, mjuk sandstrand och hav så långt ögat når ända till horisonten möter himlen. Till höger i vyn sticker Stenshuvud upp som ett riktmärke i landskapet. Storslaget så det förslår, och svårslaget. Sverige är ett vackert land med så skiftande natur från norr till söder, men här och nu undrar man om man hamnat utomlands fast till ett betydligt billigare pris. ..och vi hade i alla fall tur med vädret.

Österlen

Vi trivs i solen, badar i det kalla havet och äter jordgubbar. Hängmattan hänger vi upp mellan två tallar i skuggan och att ligga där med den makalösa utsikten är utan att överdriva inte så tokigt alls.

Kliver upp tidigt på morgnarna bara för att få mer tid att njuta av det vackra. Med stillheten och ljuset och alldeles folktomt på stranden promenerar vi barfota i vågorna.
Fotspåren lämnar vi efter oss men de kommer inte att bestå. Ljudet av det salta vattnet som sköljer in över stranden är så rogivande och lugnet känns i hela kroppen.

Här vill jag stanna länge..

Vi väljer vartefter vägen, Västervik verkar vara vackert.

Resan börjar här


Den här sommaren har Sveriges befolkning (och okej inklusive jag själv) klagat på vädret mest hela tiden. Köerna inne på resebyråerna slingrar sig långa. Uppgivna semesterfirare ledsnar på sitt hemlands väder och flyr utomlands.
Årets solperiod vill inte riktigt vakna till liv och allt regn gör oss på sin höjd vackert rostbruna.
Men så har man ju ändå semester och är fri att göra vad man vill. Hur underbart är inte det?
Vi kollar in väderprognosen för veckan och ser att visst ska det regna, hemma och i Dalsland där torpet ligger. Men söderut, vid kusten där kommer solen bo.
Vi åker dit. Österlen har lockat mig länge. Äntligen blir det av. Utan något bokat, bara köra spontant. Vi åker längs kusten och upptäcker eftersom. Sverige är vackert och jag njuter av ledigheten och upplevelserna. Visst kan det bli obekvämt och visst kan det bli tjuriga barn och visst kan det bli tjafsigt..men det glöms snabbt bort igen och glädjen och de fina minnena övervinner allt.

Första natten stannar vi strax norr om Västervik, ute i skärgården. Vi slår upp tältet alldeles invid havet och somnar gott till ljudet av vågorna. Men så mitt i natten vaknar vi av piskande regn, stormiga vindar och kottar som faller ner från tallarna runt om oss. Inte så lätt att sova då man inte riktigt kan känna sig säker på att tältet står stadigt. Vädret lugnade sig, tältet stod kvar och när vi vaknade sken solen och blänkte i havet. Svanarna tittade på oss medan vi åt frukost. Vi tittade tillbaka.

Loftahammar

Stoppar skriverierna- semesterslappar som skribent, säkerligen sparsamt saknad

Japp, så blev det.
Kom av mig lite.

I´ll be back...
Ska bara softa färdigt i hängmattan först.

Kram!