Vädret varierar väldigt, vestibulens välklädda varelse varvar vilt (vill visa värsta vitala vaderna) varpå vilsen vovve vinglar virrigt vid vägkanten.

Det ÄR sommar.

Almanackan säger att det är midsommar om bara en vecka och regnet står som spön i backen. Inget konstigt med det. Det är som det brukar vara. Det konstiga är hur man ska klä sig och det tycker pojken också. Tvära kast mellan varmt och kallt. Ena dagen kan han ha shorts och flipflop, nästa dag varmaste huvtröjan och stövlar. Solen strålar och plötsligt öppnar sig himlen och hinkvis med vatten sköljer över närkesslätten. Emellanåt behöver hunden komma ut och göra lite grejer. Han bryr sig inte så mycket om vad det är för väder eller hur han ska vara klädd. Vår hund har bara en päls. Pojken däremot kompromissar. Shortsen från den varma dagen ligger slängda på stolen, de blir bra. I hallen hänger en täckjacka kvar från i vintras, den blir också bra. Härlig kombination med bara ben och påpälsad upptill. Jag ler och påpekar att han är snygg.

"Meh mamma, jag ska inte gå på catwalken"
Nej, men ut på dogwalken skulle han..

Börjar bli butter, Behrns betongbygge barrikaderar banan

Mina rutiner rubbas.
Min kalkyl för hur snabbt jag måste cykla för att hinna ta igen min försening på morgonen går åt skogen. De gräver sönder min väg och styr om mig på omvägar. När jag snällt åker den alternativa väg de hänvisar mig står där en stor lastbil och täcker hela banan. Jaha!? Så snällt.

Får hitta min egen väg. När jag sedan är tillbaka på rätt spår grävs det på nästa ställe och jag måste styra in i parken. Slirar i leran på en sönderkörd grusväg, parerar i stora regnpölar och måste ducka under vildvuxna trädgrenar. Jag överlever i storstadsdjungeln. I morgon tar jag med mig machete.

Supande studenter sjunger som skrålande skator

Det är en enorm glädje i staden, nästan lite känsla av karneval och en doft av Rio de Janeiro.
"För vi har tagit studeenteeen!!"

På flaken står de och skrålar sig hesa. Lastbil efter lastbil med taggade, fria, mer eller mindre packade ungdomar åker förbi på gatan mitt i city. På trottoaren bevittnar anhöriga och annat löst dagdrivande folk cirkusen. En fördel är nog att vara lång till växten och smått halvdöv redan innan. Längs flakens sidor hänger lakan med skrivna texter enligt traditionen av de färdiga eleverna, den ena bedrövligare och den andra fyndigare..

Värsta exemplet: "Le om du är kåt"
Bästa exemplet: "Kan innehålla spår av nötter"
Mest sanna exemplet: "Idag redlösa - imorgon arbetslösa"

Årets studenter hade i alla fall tur med vädret. Det hade vi också på min tid.
En dag man minns, även om det är några år sedan (hur många kommer jag inte ihåg just nu)
En dag med frihetskänsla, oron för framtiden kunde vänta. Champagnefrukosten med jordgubbar,  morgonsol och värme. Fin vit klänning och den obligatoriska mössan som hamnade mer och mer på sned..

Ankommer alltid andfådd, andas alternativa avgaser

"Ååååka pendeltåg.. Jag är en looser baby...jag har inget körkort"

Jorå så är det.
Här hemma i min stad har vi inga pendeltåg vad jag vet. Därför vet ni mina vänner att jag brukar transporteras på min snart 17 år gamla röda 7-växlade DBS med traktordäck och tillräckligt anpassad bredd på sadeln. Den rullar bra fortfarande och tar mig från punkt A till punkt B utan större konstigheter.

Ett problem brukar dessvärre vara att cykeln oftast avgår lite efter tidsplanen vilket gör att en högre växel måste läggas i och har jag otur med rödljusen när jag närmar mig staden så är det på fisens mosse att jag hinner i tid till jobbet. Andfådd och med tårar som forsat utför kinderna av vinddraget i farten har jag ändå aldrig kommit försent hittills!
Bra cykel som förhoppningsvis håller några år till med mig.

När man väljer (frivilligt eller inte) att färdas i friska luften så kan man så här i början av juni njuta av syrenernas underbara doft som blommar i var och varannan trädgård. Skolavslutningskänslan från svunnen tid och en förälskad åttaårig flickas sommarpirr i hela kroppen gör sig till minnes.. Friheten den där första sommarlovsdagen med hela sommaren framför sig. En hel evighet av härliga dagar och äventyrslust. Jag susar fort nerför backen..

Vidare, framme vid en av skolorna jag passerar osar det mat. Lukten av någon sorts järpar med flottig sås strax efter klockan åtta på morgonen får det nästan att vända sig i magen på mig. Tack vare det får jag några minuters marginal för plötsligt åker cykeln snabbare förbi.

Ytterligare lite längre fram ser jag en tjej på håll. Hon syns med sin gula väst och den röda flaggan hon viftar lite med. Det luktar skarpt av ny asfalt och tjejen är vakt i ångorna. Det är också ett jobb. Strax därpå är jag framme vid mitt, cykeln tog mig dit jag skulle i tid.. idag också.

Plumsigt på pingstens poolpremiär

Som han har väntat och längtat efter sommaren, värmen och buset i vattnet.

Den här helgen var väntan äntligen över och sommarlovet kan få börja nu tycker killen.

En försmak blev det i alla fall... Underbart! 

(det här är inte den filmsnutten där badbyxorna halkade ner lite för långt)

Det är mors dag idag och även jag som också är en mamma blev väckt och uppvaktad med en stor otroligt starkt doftande bukett nyplockade liljekonvaljer. Så fint att vakna så. För min skull hade de utsatt sej för myggor, fästingar och huggorm där i skogsgläntan där liljekonvaljerna bodde. Dyrt.

Ett paket med gott i följde också med. Sånt uppskattar den här mamman. 

Snälla, charmiga, roliga (bråkiga, tjatiga, gnälliga, pain-in-the-ass-annoying) härliga och vackra barn vars presenter aldrig kan mäta sig med den gåvan de är i sig själva..

Euphoria e Europas etta...eller!?

Klockan är snart nio och det är ännu varmt ute. Solen är på väg ner bakom grannens hustak och börjar bli alldeles eldigt orange på kvällshimlen. Altandörrarna står öppna och de ljusa skira sommargardinerna fladdrar som i sommarvisan även om inte mina är i tyll. Sommaren är så välkommen till mig.

Poppa popcorn och sjunk ner i soffan nu, för nu är det dags att heja på Sveriges bidrag till Eurovision song contest.

Loreeeeeeeeeen!!!
Bästa!
Bara så.

Familjens festligaste fyllhund firad. Förnärmande favorisering fräser Freja fisförnämt, frånvarade fräckt från födelsedagsfesten.

För ett år sedan idag föddes, i en kull tillsammans med två andra hanar och en tik, en liten ful Mittelspitzhane på Madre Marias kennel i Odensbacken. För inte är de väl egentligen särskilt söta när de är helt nyfödda? Pappan heter Timo (Daydream Secret) och bor på Sable Shade´s kennel i Arboga.

När det så äntligen blev dags att hämta hem den lilla skruttvalpen hade de hunnit bli desto sötare.

Oerhört näpet och jag är lite chockad över att jag skulle kunna fastna för en hund. Jag har aldrig gillat hundar. En stor hund jagade mig på stranden när jag var liten, det var otäckt. En stor hund hoppade efter åran min pappa bar över axeln. Den hunden bet pappa djupt i axeln, det var också otäckt. Fast min hund är inte otäck. Det sötaste med min hund är näsan, eller nos heter det kanske på ett djur. Den rör sig så rart när han känner lukten av något och så är den av ett sådant märkligt material.

I morse fick Aslan sjävklart ett paket på ettårsdagen. Bortskämd som den lilla sladdis han är. Det var inslaget med papper precis som ett vanligt paket till vilket annat födelsedagsbarn som helst. Han blev ivrig och kände säkerligen lukten av innehållet rakt igenom pappret. Han satt stilla och väntade, tog det fint i munnen och smet sedan snabbt undan med det bakom soffan så att han kunde vara säker på att ingen skulle kunna ta det ifrån honom igen. Där i fred slet han upp paketet med tänderna fortare än kvickt. Innehållet var fest!

Freja fick inget, hon ville inte vara med då. Hon tycker heller inte alltid om när Aslan försöker kliva på henne och göra upprepande stötande rörelser mot hennes bakdel. Då fräser hon ifrån. Kanske som kvinnor i allmänhet...?

Tiden med bäbisar går alltför fort och det känns som igår han fyllde ett halvår.
Grattis Aslan! och grattis till mig som i honom fått en sån charmig följeslagare i livet.