Plumsigt på pingstens poolpremiär

Som han har väntat och längtat efter sommaren, värmen och buset i vattnet.

Den här helgen var väntan äntligen över och sommarlovet kan få börja nu tycker killen.

En försmak blev det i alla fall... Underbart! 

(det här är inte den filmsnutten där badbyxorna halkade ner lite för långt)

Det är mors dag idag och även jag som också är en mamma blev väckt och uppvaktad med en stor otroligt starkt doftande bukett nyplockade liljekonvaljer. Så fint att vakna så. För min skull hade de utsatt sej för myggor, fästingar och huggorm där i skogsgläntan där liljekonvaljerna bodde. Dyrt.

Ett paket med gott i följde också med. Sånt uppskattar den här mamman. 

Snälla, charmiga, roliga (bråkiga, tjatiga, gnälliga, pain-in-the-ass-annoying) härliga och vackra barn vars presenter aldrig kan mäta sig med den gåvan de är i sig själva..

Euphoria e Europas etta...eller!?

Klockan är snart nio och det är ännu varmt ute. Solen är på väg ner bakom grannens hustak och börjar bli alldeles eldigt orange på kvällshimlen. Altandörrarna står öppna och de ljusa skira sommargardinerna fladdrar som i sommarvisan även om inte mina är i tyll. Sommaren är så välkommen till mig.

Poppa popcorn och sjunk ner i soffan nu, för nu är det dags att heja på Sveriges bidrag till Eurovision song contest.

Loreeeeeeeeeen!!!
Bästa!
Bara så.

Familjens festligaste fyllhund firad. Förnärmande favorisering fräser Freja fisförnämt, frånvarade fräckt från födelsedagsfesten.

För ett år sedan idag föddes, i en kull tillsammans med två andra hanar och en tik, en liten ful Mittelspitzhane på Madre Marias kennel i Odensbacken. För inte är de väl egentligen särskilt söta när de är helt nyfödda? Pappan heter Timo (Daydream Secret) och bor på Sable Shade´s kennel i Arboga.

När det så äntligen blev dags att hämta hem den lilla skruttvalpen hade de hunnit bli desto sötare.

Oerhört näpet och jag är lite chockad över att jag skulle kunna fastna för en hund. Jag har aldrig gillat hundar. En stor hund jagade mig på stranden när jag var liten, det var otäckt. En stor hund hoppade efter åran min pappa bar över axeln. Den hunden bet pappa djupt i axeln, det var också otäckt. Fast min hund är inte otäck. Det sötaste med min hund är näsan, eller nos heter det kanske på ett djur. Den rör sig så rart när han känner lukten av något och så är den av ett sådant märkligt material.

I morse fick Aslan sjävklart ett paket på ettårsdagen. Bortskämd som den lilla sladdis han är. Det var inslaget med papper precis som ett vanligt paket till vilket annat födelsedagsbarn som helst. Han blev ivrig och kände säkerligen lukten av innehållet rakt igenom pappret. Han satt stilla och väntade, tog det fint i munnen och smet sedan snabbt undan med det bakom soffan så att han kunde vara säker på att ingen skulle kunna ta det ifrån honom igen. Där i fred slet han upp paketet med tänderna fortare än kvickt. Innehållet var fest!

Freja fick inget, hon ville inte vara med då. Hon tycker heller inte alltid om när Aslan försöker kliva på henne och göra upprepande stötande rörelser mot hennes bakdel. Då fräser hon ifrån. Kanske som kvinnor i allmänhet...?

Tiden med bäbisar går alltför fort och det känns som igår han fyllde ett halvår.
Grattis Aslan! och grattis till mig som i honom fått en sån charmig följeslagare i livet.

Firar förstås farsans födelsedag.

Fin månad att fylla år på.. Grattis alla som gör det!

Idag hissar vi flaggan och sjunger för pappan här i huset som börjar närma sig fyrtio.
(Fast det betyder ju att jag också snart är mogen för den åldern så vi säger väl dryga trettio i stället)

En lång frukost ute i vårsolen som värmer underbart mot husväggen, trots att termometern på altandörren från köket bara visar +2 grader den här morgonen. Den sidan sitter vi inte på. Det vore dumt. Det lilla plommonträdet han fick i födelsedagspresent ifjol blommar för fullt bredvid oss. Flickekatten är med och rullar sig på plattorna, njuter i fulla drag av solens strålar. Hunden är också med, och han sätter av ett par gånger efter katten för att valla in henne när han tycker att hon går för långt bort från huset. Göken hoar i närheten.

Har den äran.. att åka till Karlskoga och hämta hem ett gäng tonåringar (inklusive egen tonårsdotter) från lägret. Under tiden tränar grabben på "happy birthday" på gitarren och slår in paket. Men i sista stund ångrar han sig och plockar istället fram den ostämda ljusblå ukulelen att lira på. Fin stämning..

Dagboken darrar då dimmiga drömmar dagas

En dröm kan vara så fin, så stillsamt rogivande, samtidigt rysligt otäck, hemskt fruktansvärd..och ..alldeles underbar.

Nu för tiden sover jag stenhårt, helt klubbad om nätterna och kommer nästan aldrig ihåg vad jag drömmer när jag vaknar på morgonen. Dimmiga små axplock som mest. Är lite ledsen för det. En dröm kan ge inspiration. Fast om jag misstänker att jag drömmer mardrömmar som jag haft en förmåga att göra då vaknar jag nog hellre ovetande...

För några månader sedan drömde jag i princip en hel deckare. Det var rätt häftigt. Jag vaknade mitt i natten och mindes klart och tydligt hela handlingen, somnade om och fortsatte drömma i storyn. Mordhistoria a´la Agatha Christie. Tänk om jag förvaltat den drömmen och försökt fånga den till en bok, eller varför inte en film... Storsäljare utan tvekan. 

Jag har fortfarande en alldeles klar bild av en fruktansvärd mardröm jag hade när jag var en liten tjockis. Den måste ha varit rysligt läskig för mig då eftersom det antagligen är därför den finns kvar i mitt minne. Ler åt drömmen nu.
När jag tänker tillbaka så tror jag att måste ha sett några avsnitt för många av Laura Ingalls Wilders "lilla huset på prärien". För inridandes med häst och vagn, på torget i den stadsdelen jag bodde då, kommer grisar i höga hattar och karaktäristiska kläder som hämtade ur serien. Vackra, kråsiga klänningar på suggorna. Grisarna går på bakbenen och samlar ved och gör en stor brasa i mitten på torget (kan det ha varit första maj eller påsk när jag drömde detta?) Sedan måste jag och mina kompisar vettskrämda springa och gömma oss bakom pelarna för att grisarna inte skulle hitta oss och grilla oss över elden... Hu vilken dröm!

                                   

Sötaste, snitsigaste servitrisen Soleo skådat *skryter stolt*

Min vackra duktiga dotter.

Nu vill jag ta tillfället i akt att få säga hur stolt jag är över henne.
Det började bli dags för en två veckors praoperiod och det är inte nu som det var på min tid minsann. Åtminstone inte på den skolan hon går på.
När jag skulle ut och prya som det faktiskt hette då så sattes det upp en lista på arbetsplatser som kunde tänka sig ta emot en elev och så fick man välja utifrån den. Oftast var det flera som slogs om samma platser och så blev man till sist lottad en plats på något dagis eller på en monoton fabrik på andra sidan stan. Det var ändå en skön trygghet i det eftersom man var lite blyg. Det var tillräckligt läskigt att behöva prya.

Tjejen tog sig en funderare var hon ville vara någonstans, tog själv kontakt med den mysiga serveringen på torget mitt i city. Hon ringde först och presenterade sig över telefon och frågade artigt om det skulle kunna passa. (För mej var telefonsamtal till okända rena skräcken i hennes ålder) Hon åkte sedan också dit och visade upp sig för restaurangföreståndarinnan som verkade tycka att hon såg hel och ren och beskedlig ut så visst fick hon komma och praoa hos dem.


Jag passade självklart på att äta min lunch på det matstället hennes första arbetsdag så jag kunde tjuvkika lite på henne i smyg. Hon märkte inte att jag stod i kön, för hon var fullt upptagen med alla sysslor i lunchrusningen. Hon såg ut som vilken proffsig servitris som helst redan efter bara några timmar där, med samma enhetliga klädsel i svart, med förkläde och håret uppsatt. Hon sprang som en tätting och fyllde på vid salladsbordet, torkade bord, plockade disk och serverade gästerna sin mat. När jag hade beställt min lunch och satt vid mitt bord fick hon syn på mig och sken upp, då erkände hon att var rätt trött i fötterna och att hon var alldeles svettig av allt springande i trappan upp till uteserveringen och in i köket och tillbaka igen. Och inte hade fått äta något själv ännu. Tuff tjej som sliter hårt.


Innan jag gick tillbaka till mitt eget jobb hann hon springa förbi mig och bedjande uttrycka:
"Be mig inte hjälpa till och städa när jag kommer hem... SNÄLLA!"

Idag har hela första arbetsveckan gått och hon kände sig osäker på hon skulle orka åka med på lägret i helgen. "Jo, det blir roligt" peppar jag henne. Ha en skojig helg nu älskade Alice! Vi ses på söndag! <3

Tjockaste tunnan tvåtusentolv - träning till trots

Vågen skriker mej rakt i ansiktet den här morgonen.
Den har varit tyst och snäll en längre tid eftersom den inte haft någon kraft att uttrycka sig utan batterier. Jag ångrar att den fick nya.

Fy tusan vad den måste ljuga!?
Jag cyklar varje dag 8 km till jobbet och lika långt fast i uppförsbacke hem igen efter arbetsdagens slut. Gärna i motvind, och den där reklamen i busskuren skrattar åt mig när jag kommer flåsande på min vanliga manuella cykel.

Elcyklar för alla

Jag promenerar mycket både med hund och utan, både ute och inne på mitt löpband. Nåja, inte med hunden på löpbandet då förstås..
Men inte verkar det hjälpa ett dyft.

Jag tycker om ostbågar, visst gör jag det. Choklad är också gott. Och glass kan väl inte va så fel om man får 18 gillamarkeringar på FB när man äter direkt ur byttan. Pizza på fredagkvällen kan ju vara mysigt.. och så några Pringles till fredagsmyset framför tv:n i soffan. Några chips till.. svårt att bara ta ett par stycken. Platt i soffan.

Jaja, jag fattar.. skärp dig nu Annelie! Bitch 2012!!
(Ska bara bli helt frisk från min förkylning först, och idag tar jag faktiskt bussen till jobbet eftersom det fullkomligt vräker ner..)