Sammansatta sprickdalssjöar - spatserar så sakta sedan skurarna slutat, skogsstigen slingrar sig

En sommardag med regn trotsar vi vädret, tar på oss stövlar och regnkläder och åker ut hela familjen till skogsmarkerna runt Dovra sjöar. Hunden behöver ändå få sin dagliga motion och vi också, så istället för att ta den vanliga svängen i vårt närområde är en liten utflykt inte fel. Vi går genom lummig skog och passerar branta stup längs sprickdalssjöarna. Regnet upphör så småningom men rötterna är hala så det gäller att gå lite försiktigt på farligt branta ställen. Man kan välja att gå runt en, två eller tre sjöar och vi tog givetvis hela den bradiga biten, plus lite till eftersom vi lyckades gå lite vilse vid en lägerplats. 

Sägen säger att jättarna inte tålde kyrkklockornas klang från Viby kyrka och att de med så kallade jättekast försökte förstöra den. En av jättarnas hustru hette Dovra och hon sörjde över att ha en så vildsint make. Hon grät så strida tårar att de samlades upp i sprickdalen och bildade de tre sjöarna.

Det sägs också att Dovra ska ha gömt en skatt på botten av den norra sjön, och är man inte helt knäpptyst när man ska försöka bärga den så sjunker den tillbaka till sjöns botten igen. Den lär fortfarande ligga där...

Fick fem fina ferieveckor i följd.

Med hela fem veckors sammanhängande semester som jag aldrig någonsin haft tidigare i hela mitt arbetande liv har jag mycket att ta igen här. Trots att sommaren var en aning trögstartad med höstlikt kyliga vindar så kom ändå medelhavsvärmen med besked. Jag är nöjd och utvilad och även om jag nu börjat jobba så är sommaren faktiskt inte riktigt slut ännu.
Den andra parten är ny på jobbet och plockade därför bara ut två veckor denna sommar, vilket var mer än vi trodde skulle bli aktuellt. Så helgen före midsommar gjorde vi familjegrejen och packade bilen knökafull som vanligt och körde mot den lilla torpstugan i Dalsland. Vi fyllde vistelsen med utelivet, bad i sjöarna och allt det där somriga som hör barnens sommarlov till. Allt det där som gör att de faktiskt vill återvända till samma plats varje år.

Ett måste är en tur till godisfabriken i Bengtsfors för att bunkra upp med några kilo sötsaker att smaska på under tiden vi spelar sällskapspel i stugan om kvällarna. Ett par fisketurer på Svärdlången hann vi också med och jag drog förstås upp den största abborren. Men det mysigaste, knasigaste är när vi fyller vår lilla eka med tält, sovsäckar, campingbord, hängmatta, mat, oss själva och allt möjligt mer och åker långt ut på sjön för att övernatta. Förbipasserande (oftast tyska) kanotister ler och vinkar åt oss. Vi vinkar såklart glatt tillbaka men undviker att ropa något av de få fraser vi kan på deras språk.

Vi hoppar iland vid stranden till den lilla halvön och gör oss hemmastadda. Slår upp tältet med en magnifik utsikt precis vid vattnet, hänger upp hängmattan i kvällssolen och sedan fixar vi lite mat på Trangia.
Vi stannar ute till solnedgången, pratar, fnissar och fiskar lite. Sedan gömmer vi oss i förtältet för knott och mygg och spelar kort i skenet från ficklampan och några värmeljus. Ingen femstjärnig camping i världen kan leva upp till detta och alla gånger väljer jag tystheten och naturens närhet. Jag vaknar upp mitt i vildmarken, kliver direkt ut från tältet och tar ett morgondopp och tvättar håret i det friska, klara sjövattnet.
Efter frukosten packar vi ihop våra saker och puttrar vidare längs Svärdlången till Skåpafors där vi kliver iland till civilisationen och unnar oss varsin glass från kiosken.

Stora släkten samlas, serverar smaskiga saker ställer sedan sängarna smockat.

När både herr och fru i detta hem har fyllt fyrtio år och ingen ännu blivit ordentligt firad, ja då är det lika bra att slå på stort och göra ett jättekalas av alltihop. Det blev i sanning en stor fest i dagarna tre och en fest vi sent ska glömma. Tackar alla hjärtligt som var med och gjorde den så minnesrik.

Med mycket förberedelser i form av matlagning, planering, plock och städning flera dagar i förväg flöt det mesta på bra trots att vi hade huset fullt och diskmaskinen likaså.
Långväga resande från Storsjö, Härjedalen med barnens kusiner som de inte sett på flera år, anlände dagen innan och där och då började festligheterna. De fann varandra snabbt och skulle nu få ett par dagar att umgås på tillsammans. Dalslänningarna slöt även de upp den kvällen och ståhejet var ett faktum. Kvällen bjöd på våldsamma poolbad med välta palmer, badmintonmatcher, kubb och beachvolleyboll för alla som ville. Överallt sov vi för att få plats och det påminde om gamla lägertider. Mysigt faktiskt och jag tycker vi har gäster alltför sällan. Man måste ju inte ha 40 personer på besök samtidigt riktigt varje gång.

Tonårstjejens största bekymmer i allt detta var hur hon skulle komma åt en dusch och att få möjlighet att fixa sig. Sitt eget rum hade hon ju lånat ut till kusinerna och det var lång kö till morgontoaletterna. Välkomna till hotell Tallbacka.. frukosten serveras mellan 8.00-10.30. Sedan fick den som inte riktigt vaknat än skylla sig lite själv för därefter behövde jag ockupera köket för att fortsätta förberedelserna inför den stora bjudningen. Resten av gästerna skulle nämligen dyka upp vid tvåtiden och då skulle lunchbuffén stå framdukad.
I fantastiskt bra present fick vi kallskuret kött vackert upplagt och dekorerat på stora träbrickor, makalöst goda potatisgratänger, oliver och en fräsch grönsallad. Jag kompletterade med ett par olika kalla såser till köttet, rökt fisk, räkpajer, honungsmarinerade färska rödbetor med fetaost, bröd, ostbricka, ett dignande fruktfat och gott att dricka av valfri sort. Alla lät sig väl smaka av allt det goda och ändå blev det typ tolv korgar över. Ovanpå hallontårtan stod det förstås "Annelie och Andreas 80 år"

Att så många ville komma och festa med oss den här dagen var riktigt roligt och även om vi var ganska trötta efter helgen så var det värt alltihop. Det var så mysigt att få chansen att träffa så många släktingar på en och samma gång. Prata med än den ena än den andra som man inte sett på länge och när båda släkterna kommer tillsammans kan det lätt bli lite lustigt. Vi uppvaktades med presenter från alla håll, lite födelsedagssång, en komisk tipsrunda och nedanstående fotocollage sammansatt av svägerskan. Underbart!

På kvällen fick den som ville stanna och se fotbolls-VM. Bland våra nattgäster inför sista natten var det bara tre-fyra stycken som visade intresse för matchen, vi andra spelade kubb tills det började skymma och sedan gick vi in och umgicks över lite olika sällskapsspel. Ingen behövde gå hungrig för mat och frukt fanns det som sagt så det räckte i flera dagar framöver. Till sist kröp vi till kojs med ett jättestort nyskapat minne för alla inblandade.. och röjandet efter festen det tog vi flera dagar senare när alla gäster åkt hem till sitt och när tomhetens kontrast nästan ekade i huset.

                                

Tanten tar tonåringarna till terassen - tårtdags!

Så var dagen kommen, den stora dagen som många människor har stora kriser inför. 

Jag fyller fyrtio år idag!

Kan man fatta att man har levt i hela fyrtio år och orkar man filosofera över hur mycket eller lite man fyllt dessa år med? Dagar som kommer och dagar som går, vad har man gjort för vettigt eller ovettigt egentligen? Inte undra på att man får stora skälvan, prestationsångest och mer eller mindre livskris...

Villa, Volvo, vovve och allt det där ni vet. 

Hundslyngeln finns faktiskt  här i sjuttiotalsvillan men på uppfarten står en sönderrostad Ford som förhoppningsvis men inte säkert går i genom besiktningen i höst. Däremot har jag presterat två fantastiska tonåringar, det är sannerligen inte fy skam. I övrigt vet jag inte om jag är så bra på något. Mest halvbra på flera saker möjligen. Jag kan inte spela något instrument, mer än lite trummor på skoj och kazoo. Det måste betyda att jag är ganska taktisk. Jag vågar inte göra massa farliga saker som annars är populära att ha på sin checklista innan man fyllt fyrtio, som t.ex. att hoppa fallskärm eller ta dykarcertifikat. Jag är bättre på att nätt och jämnt hålla mig flytande och att bada skumbad i mitt badkar.

Jag har inte på alla dessa fyrtio år tagit ett endaste bloss på en endaste cigarett, det är jag ganska stolt över men jag funderar lite på att börja om det nu är så att man borde ta tag i saker man aldrig upplevt hittills.. Fast kaffe har jag upplevt och det tänker jag inte börja dricka hur pass mogen ålder jag nu än har uppnått.   

                                               

Familjefadern jobbar denna  annars vanliga vardag så jag och mina ungdomar beslutar oss för att ta oss in till city för lite stadsmys med gofika. Men först blev jag uppvaktad med blombud och choklad från mitt företag och trots att jag glömde chokladen framme på köksbordet medan vi var borta så den låg som en enda utsmetad massa i sin ask, så ska de veta att det var en mycket fin gest som jag uppskattade mycket!

Staden är livfull och somrig med alla uteserveringar så här års. Mysiga soffor under stora parasoll står uppställda på gatorna för lite avkoppling mitt i folkvimlet. Strax bredvid Våghustorget på Köpmangatan ligger Bara Vara Coffeeshop dit vi styr vår kosa. De har världens godaste milkshakes med hur många smaker som helst att välja på bedyrar ungdomarna. Själv väljer jag en stor potta te trots att de enligt namnet på fiket verkar priotera kaffet. Någon födelsedagstårta tog vi däremot inte för vi hittade mumsigare saker att tjocka oss med och vi gosade in oss bland kuddarna i soffan och hade det riktigt trevligt en stund tills det började regna så det skvätte in under parasollet. Vi förflyttade oss in och kurade på fikets övervåning en stund under det värsta regnet och sedan passade vi på att shoppa lite inför det stundande stora släktkalaset. På kvicka ben sprang vi mellan butikerna för att hålla oss någorlunda torra, men killen ville inte utsätta sig för shopping någon längre stund så han åkte hem före oss. Jag förstår honom så väl, tror han brås på mig.

Tack för idag härliga barn, tänk att ni har en sådan mogen mamma nu!

Omskrivna Oksas onaturliga omgivning omfattar oskuldsfull ordrikedom, orsakar okoncetration och omedelbar omläsning.

Det är mitt i sommaren och jag har redan haft två veckors semester fulla med upplevelser. Mannen har börjat jobba nu men jag och barnen är fortsatt skönt lediga här hemma några veckor till. Vi njuter av solen som strålar från klarblå himmel de allra flesta dagarna och många plaskvarma bad i poolen, äter egentillverkad glass och spelar spel på trädäck. Men så vill inte mina ungdomar umgås med sin gamla mamma precis dygnet runt av någon oförklarlig anledning och jag får helt enkelt hitta mig en egen syssla. Jag smyger in i tjejens rum, öppnar obemärkt hennes bokhylla och greppar en bok som ser lagom tjock ut för att fördriva tiden med några stunder i hängmattan.

Oksa Pollock är tonårstjejen med övernaturliga krafter som allt kretsar kring i boken som förmodligen är riktad till en målgrupp något yngre än jag. Jag är dock fortfarande ung i sinnet och fängslas förstås ändå trots det bitvis ganska naiva berättandet.
Jag försvinner bort från min hängmatta in i en magisk tillvaro, med trolldom, lustiga varelser och en parallell värld som är osynlig för oss utsidesmänniskor. Ondska och förräderi måste naturligtvis ingå i sådana här fantasyhistorier och så även här. Men det finns en räddning, ett sista hopp mitt i allt det mörka.. Oksa har nämligen märket som gör henne speciell, som gör henne till den nästa utvalda unga Härskarinnan.

Sedan måste jag så klart fortsätta läsa i den andra boken om detta äventyr (jo dottern hade den också i bokhyllan) och här känner jag igen händelseförlopp från berättelsen om landet Narnia av C.S Lewis. Men det kanske är ett vedertaget sätt att resa mellan världar genom tavlor..? Fortsättningen av mitt bläddrande i denna bokserie ger mig i alla fall ännu mer äventyr nu med inslag av drakar, svävande huvuden och en jagande tomhet.

Det är hög tid att tipsa min dotter om att öppna pärmarna till den här magiska insidan eftersom hon hittills faktiskt bara låtit den stå gömd i sin hylla.. och jag måste ha någon att skylla på när det nu är dags att införskaffa del tre ..

Vanns välgörande vatten vid vackra västkusten.

Ja, jag vet inte ens var jag ska börja någonstans och inser att jag kommer få svårt att hålla allt i exakt kronologisk ordning. Men vi tar en sak i taget så ordnar det sig nog.

Vi startar med midsommar, den vackraste tiden på året med fräsch natur, ängarna fulla av skira blommor, pigga fåglar i de lummiga trädkronorna och somriga klänningar som vinden tar tag i. Som vanligt infinner sig midsommar i slutet av juni och det är då endast någon dryg vecka kvar till min födelsedag. Som present inför min stora dag (40 år) fick jag önska mig det jag uppskattar allra mest tror jag, att få åka på spa med övernattning och denna gång tillsammans med hela familjen. Förväntansfull får jag beskedet i sista stund att det finns ett par rum kvar till oss på Vann Spa invid Gullmarsfjorden. Hunden får också följa med dit. Så på midsommaraftonens morgon packar vi in oss i bilen (med utgångspunkt från torpstugan i Dalsland) med sommarfinkläder på och badkläder i väskorna styr vi kosan mot västkusten. Men någonting luktar inte gott i bilen och när vi stannar för lunchrast vid en sjö lyfter jag på min klänning och får se en stor äcklig fläck av någonting ofräscht på tyget säkert orsakat av något av våra kära husdjur. Källan till den kväljande odören var funnen. Sådan tur att jag hade ombyte med mig och jag svidar smidigt om till något fräschare alldeles invid vägkanten precis innan nästa bil passerar..

Vann Spa ligger på väg mot Lysekil och väl framme ser vi oss omkring lite i omgivningarna innan det är dags för massa jordgubbstårta på altanen med utsikt över fjorden. En trubadur i klassisk midsommarhatt laddar upp för sång, musik och dans runt midsommarstången vid stranden. Sedan byter vi om till badkläder, stoppar fötterna i spatofflorna och sveper om oss badkapporna som låg framlagda åt oss på hotellsängarna. Som fyra vitrockar masar vi oss ner till spaavdelningen. Det är härligt att se hur mina söta tonåringar också trivs i denna harmoniska miljö. Varma sköna pooler med salta vatten, läckra ljussättningar och goda dofter. Gå runt och bara vara och äta hur mycket "gratis" frukt man vill. Bastun med panoramavy över fjorden måste vi så klart prova men ingen av oss orkar sitta särskilt länge. Vi doppar oss snabbt i isvaken efteråt och intar sedan istället den stora poolen med en lugnande flammande brasa vid kortändan.

Sedan blir det dags att göra sig i ordning för middagen, en trerätters midsommarbuffé med underhållning av den charmiga trubaduren i bakgrunden. Gott, mycket mysigt och lite snurrigt..

Tjejen och jag ställer klockan tidigt nästa morgon och går ner och spaar så fort de öppnar. Skönt att vakna upp och starta dagen så när man har chansen. Endast några andra hade samma tanke som vi så vi njöt av tystnaden i lugn och ro en bra stund innan den överdådiga hotellfrukosten.
För en grabb som aldrig ätit hotellfrukost förut så var det här rena himmelriket och han åt som han aldrig ätit frukost förut med melon, wienerbröd, våfflor, macka, blåbärsjuice och mer därtill.

En hel dag i Grebbestad fortsatte vi vårt midsommaräventyr med. Vi gick upp på berget för att få en maffig utsikt över alla små minibåtar där nere och sedan åkte vi ut och vandrade runt på naturreservatet Tjurpannan och njöt av havsluften, vinden, båtarna, måsarna och de storslagna vidderna.

                                        Tackar ödmjukast för att jag får fylla fyrtio på detta sätt!

Anar avslutad arkiverad agenda, alltmer avlägsen antecknare avslöjar att apatin angriper.

Here I go again...

Jag har inte varit här på länge. Är det ytterligare ett tillfälligt avbrott eller en på riktigt avslutad och arkiverad agenda?
Men har jag då ändå inte varit här hela tiden fast i verkligheten, livs levande med en massa äventyr och upplevelser i mitt inre och runt omkring mig?
Det är nog bara så att jag inte riktigt har tid att skriva när jag har semester för jag har helt enkelt för mycket att göra med att lata mig hela dagarna. Dessutom är det det här med rubrikerna. Jag har tappat förmågan tror jag. För egentligen har jag massvis med uppdateringar att dela och minnas sedan sist och jag hoppas jag kan tillföra något med det jag förhoppningsvis har kvar i huvudet. Det är sommardagar, firande, vardagsknäppheter och roliga historier som väntar.
Stay tuned!

Here I go again Whitesnake