April, april.. alltid allvarlig Annelie accepterar affektion

Jag är dyngförkyld!

Hur många nysar jag högljutt gjort ifrån mig idag vore kul att ha hållt räkning på. Men i takt med hjärncellernas förlust så är det inte så lätt att tänka på det. Eller något annat för den delen. Jag tröstäter lite godis. Jag gillar godis, erkänner min kärlek och tycker att det är elakt att påsken förläggs innan beach 2013.

Drar mig till åminnes att månen får vara med att bestämma när påsken ska infalla, första helgen efter första fullmånen efter vårdagjämningen visst är det så.. och att det var fullmåne precis innan påsk gick inte att ta miste på. Den var enorm på himlen och de som har sett filmen Bruce almighty med Jim Carrey vet vad jag menar.. i scenen där han drar månen närmre för att imponera på sin kvinna. Han förstorar för övrigt inte bara månen.. hennes boobs blir också oförklarligt större.

Men månens kraft är även inblandad i det här med ebb och flod.. vilket borde betyda att om jag har tur så blir det ingen beach..? Orkar inte grubbla mer på det och äter lite mer godis. Jag tar en Mars trots att det är första april. Softar ed studd i soffan på det.

Senare på eftermiddagen är det så pass lä i solen mot väggen ute på altanen att jag vågar mig ut. Barnen och hunden följer med. Värmen gör gott och hunden får leka av sig lite. Han hoppar rockring, högre och högre och får också lite påskgodis som belöning, fast sitt eget förstås. Jag tycker inte om hans godis även om de är formade som hjärtan. Det hjälper liksom inte.

Såpbubbletraditionen från när barnen var små väcks till liv och påskkänslan är total. De fick ofta såpbubblor i sina påskägg förr. Det fick de inte i år men grabben letar rätt på en kvarglömd flaska i syrrans rum och kommer ut och blåser massa bubblor till hunden. Han skulle kanske tycka det var roligt att jaga dem tänkte vi efter vad vi hört berättas om andra hundar, och han sätter mycket riktigt av efter ett par stycken som glider iväg längs husväggen. Men han är skeptisk och plötsligt råkar en landa på nosen när han nosar lite för nära. Den spricker förstås och det skrämmer honom den lille fegisen. Efter det ligger han mest och trycker under min stol i trygghet undan farorna. Vi har i alla fall roligt med bubblandet och se så fina de är i solens sken..

Which witch watch which watch?

Glad påsk!

Man bli aldrig för stor för att leta påskägg.
Spänning och iver. Barnet i oss lever då. Däremot ökar svårigheten att få till en bra planering av jakten i takt med att barnen blir större och därmed också är uppe och vakna längre. Jag å andra sidan blir ju äldre och tröttare och måste kämpa för att hålla mig vaken längre än den sista tonåringen för att slutföra den yttersta touchen i äggjakten. Jag är lika kreativ som vanligt och gömmer deras ägg i den nya torktumlaren nere i tvättstugan. Utanför deras dörrar planterar jag varsitt litet pytteägg med några få godisar och första ledtråden på en lapp. Självklart på rim. Fattas bara annat. Jag måste gömma de små äggen instuckna i varsin toffla så inte hunden får för sig något tokigt hyss under natten eller tidig morgon.

De två

måste så

tillsammans då

likt Hercule Poirot

komma på

var äggen är då

Med ledtråd efter ledtråd vägleds de genom huset, vilseledda och med en smula spex inblandat. Självklart får man äta godis före frukost på påskafton. 

Vi blir inte så många som träffas den här påskaftonen. Mamma och borsan kommer över vid tretiden då har jag nybakta scones färdiga med ost och egentillverkad krusbärsmarmelad. Pappa fattas oss.. väldigt mycket. Vi umgås i alla fall på bästa sätt hela kvällen med lite tv-spelskamp, godisätning och äggmålning. Påskbuffén smakar mycket gott trots att flertalet av oss är mer eller mindre förkylda. 

Three switched witches watch three Swatch watch switches, 
which switched witch watch which Swatch watch switch?

Skådespelarna speglar skickligt Shakespeares stora sorgliga sextonhundratalsskildring.

"Så konstigt den slutade"
uttrycker den unga flickan i raden bakom mig. Jag kan förstå hur hon känner. Slutscenen är dramatisk och den sista bilden innan ridån går ner är mörk, kall och tyst. Tomheten är fullkomlig, precis som det förväntades efter att ha sett pjäsen Hamlet framföras..till slut.
Men vi tar det från början..

Det är skärtorsdag. Jag står i foajen och väntar på att få bli insläppt, med en hop fjärilar i magen och en iver som hos ett barn på påskaftons morgon. Teater, jag älskar teater.. men jag kanske inte ska gå in djupare på det nu för det vet ni nog redan.
Eftersom tillfällena är få blir stämningen desto mer högtidlig.
Våra biljetter talar om för oss att vi ska sitta på balkongen och äntligen öppnas dörren som ska leda oss dit. Men så befinner vi oss plötsligt i pjäsens inledning som en del av skådespelet, mitt på scenen med rekvisita runt oss. Min längtan att själv agera och stå på scen i en pjäs som denna blev en sanndröm snabbare än jag trodde, även om detta bara är en illusion och en del av spelet. Jag tappar handlingen en stund och försvinner in i drömmen. Njuter av den vackra salongen framför mig och värmen från alla spotlights. Precis till vänster om mig står ett bord dukat med vaser, rosor och omkullvälta vinbägare. Den vita duken har fläckvis färgats röd. Hamlet kliver ner från trappan och sätter sig alldeles invid mig på bordet. Att se hans känsla och uttryck så nära ger mig rysningar.

Hamlet spelas av Omid Khansari, och han är helt fantastisk i rollen. Blek i synen och ihopkrupen i ett hörn förmedlar han en skakande rädsla i mötet med vålnaden. Med stark karaktär och scennärvaro imponerar han. Maria Simonsson som kärestan Ofelia är inte dum hon heller. Hennes kärlek, sorg och förvirring känns synnerligen äkta. Malin Berg som drottningen är ståtlig och trovärdig, jag känner igen hennes uttryck från sommarens utomhusteater ute vid Karlslunds herrgård i rollen som Fröken Julie. Tyvärr utsågs en något mindre duktig i rollbesättningen som drog ned pjäsens helhetsintryck en aning men jag tänker inte klaga på det eller hänga ut vem. Jag lämnar ändå teatern berörd och inspirerad.

Se upp i pausen

Teatern är så vacker. Ursprungligt byggd på mitten av artonhundratalet. 

Historien talar om såväl konkurs som brand och förfall. 

Rumpans rörelser rycker röjigt, rytmerna rockar!

Livet utan musiken är ett tomt liv, anser jag.  Har jag någonsin sagt detta förut? Jag kommer att upprepa det tills jag blir senil och fortsätter upprepa det just därför. (slår man däremot på wikipedia om senilitet kan man som betydelse läsa gubbaktighet vilket jag i så fall förhoppningsvis bör klara mig ifrån...)
För egen del talar jag, men tror nog att det finns en och annan att finna där ute som håller med mig. Gömma sig en stund  i lurarna och bara gråta till fantastiska tonsatta texter, eller röja loss till medryckande rytmer i glädje.

Jag vill passa på att slå ett trumslag för rytmgänget.. Gang of the rythm. Allt du behöver är en gammal gitarr med slitna strängar. Enkelt!

Eller röster som synkar så här.. då behöver man inte ens några instrument..

Jag brukar inte lyfta fram grupper som till större delen gör covers på andras låtar, men de här är ju bara för grymma och i flera fall till och med bättre än originalen. Dessutom är bruden ballast så är det bara. Spelar denna om och om igen just nu. "Jag visste att du var trubbel när du klev in..."

Skulle man hitta ett riktigt stort instrument så kan man ju försöka samsas om det och då kan man om man har tur eller riktig begåvning få det att låta så här:

Walk off the earth.. Keep jammin´

Begåvad, bögig belgisk besserwisser belyser bestialiskt begångna brott

- Bon!

Den lille korpulente mannen som Agatha Christie skapat lärde jag känna redan på mellanstadiet och då i pocketform mest troligt under regniga sommarlovsdagar. Den världsberömda detektiven Hercule Poirot är alltid välklädd, oftast i ljusa kostymer och alltid utan en enda skrynkla. Han är pedantiskt noga med finishen på sitt vältrimmade ansiktshår och besväras av saker som oreda och obekvämligheter.

Vi tittar på avsnitt efter avsnitt med den ena mordgåtan efter den andra och den första värre än den tredje och den sjätte läskigare än någon annan. Den feta, elaka kvinnan som grillades i solen. Drogad av något som förlamade henne så att hon förblev sittandes där på sitt feta arsle i sin solstol utan förmågan att ropa på hjälp. Alla utom maken hade viljan att peta ihjäl henne, men vem gjorde det? Jag försöker lära mig att tänka precis som hjärnan med de grå cellerna så att jag kan briljera med att först av alla i soffan avslöja mördaren. Jag jobbar dessvärre fortfarande på det..




Den sexiga mustaschen tilltalar numera även min tonårsdotter och vi tittar gärna tillsammans under samma filt. Skrämmer varann lite på skoj och gömmer oss bakom kuddar om det blir alldeles för läskigt. Under sportlovet laddade vi med popcorn och hann plöja igenom ett par avsnitt per kväll. Snart är det lov igen med påsken som stundar och kanske kan det ge utrymme att se resten av avsnitten..

Älskar det. Älskar honom. Älskar henne.

Kallt, kallare, kallast - knyter kimonon kring kalaskulan

Vårdagjämningen i år kom med snöyra och ruskigt kalla vindar.

Jag fryser så jag skakar fastän jag kommit in i värmen och fastän brasan brinner och fastän jag kurar under dubbla filtar. Är det vinterns kyla som klamrar sig fast både vid våren och vid mig, eller är det något annat? En rysligt trötthet har också envisats med mig ett par dagar som för en gammal tant kan jag tänka mig. Ingen sådan där pigg, ärtig gammal tant med trimmad rullator då, sådan som jag ämnar bli när den tiden kommer.. Nä, något stämmer inte.

Jag satt och arbetade vid datorn på jobbet sen eftermiddag när det helt plötsligt flimrar till framför ögonen och sedan svartnar det. Jag klarar mig precis från att inte svimma av. Läskig upplevelse och skakig på benen pallrar jag mig ut i köket för att dricka lite vatten, på min uppskrämda kollegas inrådan.

Väl hemma tar jag ett varmt, vilande, skummande bad och hoppas på bättring. Det blir inte riktigt så och jag blir hemma från jobbet. Det värker i nästan varenda kroppsdel och några jag nästan inte visste att jag hade förrän nu. Öronen spränger och det snurrar i huvudet som vid en fredagkvällsfylla.
Frossan höll mig sällskap och vaken stora delar av natten.

På dagen kom solen och värmde mig. Att det skulle bli premiär för solstolen i mars hade jag väl aldrig trott, i alla fall ute. Men på det här sättet var det riktigt gott.
Inne i vardagsrummet mitt framför det stora fönstret när solen står som högst och strålar in i rummet ligger jag. Solterapi, ljus och värme. Somna som en katt.

Teater tilltalar, tycker talangen torde tillta

Jag har alltid älskat skådespeleri, fascinerats av uttrycket och scenerna, kläderna och känslorna. Har minnet av mitt första riktiga teaterbesök på näthinnan som om det var igår. Anne Franks dagbok på stadens anrika teater med plyschstolar.

Jag har alltid sedan barnsben varit som en disktrasa i sådana sammanhang, men faktiskt även på bio och med böcker. Jag suger åt mig och går in i handlingen med hela själen, vilket ibland kan bli riktigt jobbigt och nästan aldrig utan tårar.

Men av dessa tre, störst av dem är teatern.. Speciellt, extra, pampigt, äkta.
Ändå blir det inte besök så ofta. Men NU har jag köpt biljetter till Hamlet minsann. Längtar till påsk mer än vanligt och ser verkligen fram emot skärtorsdagens besök! Fest.

När jag var liten ville jag bli skådespelare, det har jag säkert redan tjatat om. Jag var med i en liten teatergrupp ett tag men tror nog jag var lite för blyg och osäker då för någon större fortsatt karriär. Men inget är väl någonsin för sent va? Har fortfarande drömmarna kvar.. Kanske man skulle..