Det bitterljuva besväret med helgen och hur man väljer vad den ska fyllas med.
Fyra viljor och se hur det gick..
När ett par lediga dagar kommer som vi alla kan vara tillsammans, så har man så många tankar kring vad man vill göra. Saker man vill få gjort måste hinnas med, och den listan minskar visst aldrig. Dammråttorna skvallrar om att vi nog borde dammsuga, de fulla korgarna med smutstvätt måste vi ta tag i och fönstren har inte sett fönsterputs på bra länge.
Så här års är det dessutom hög tid att se över vintergarderoben åt barnen och åka och shoppa det som saknas. Kylan kan komma när som helst nu och då duger inte slitna jympadojjor och jeansjacka längre. Barnen har förstås också sina önskemål om vad de vill göra och det där sista ville de absolut inte höra talas om. Mycket hellre hänga med kompisar.
Vila och rekreation ska rymmas på schemat någonstans. Stressigt, hinner inte göra någonting av allt det som fanns i tanken från början. Men om någon frågar imorgon hur helgen har varit så har den varit toppen! Att strunta i alla måsten (eller åtminstone skjuta de lite på framtiden) det är den bästa helgen man kan ha.
Istället tog vi oss en lång skön söndagspromenad på skogsstigar i frisk höstluft. Vi hittade spår från sommaren som varit, i frostbitna klöver, prästkragar och blåklockor. Sommaren vill inte riktigt släppa taget. Men idag gav jag vika, idag hade jag strumpor i skorna.
Bästa stunden måste jag säga var när vi satt i soffan framför öppna brasan. Sonen halvlåg i min famn och så somnade vi tillsammans. Ett mammahjärta värmdes av både stunden och brasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar