Underligt utan underbara ungdomar, ursprungligen ungar

Man märker att ens barn inte är barn längre när ingen av dem är hemma en lördagkväll, och vi sitter där på bara två av stolarna vid vårt stora middagsbord i vardagsrummet. 

Vi äter en riktigt god middag på tu man hand och de vet inte vad de går miste om... en smaksensation med fläskfilé, klyftpotatis och kantareller från Skifors, Dalsland.
Men inte ens det går att locka med?

Vi är inte vana vid tvåsamheten och saknar de där två som är en del i våran fyrsamhet.
Hela våran värld.
Från början var vi bara två, han och jag och det var livet. Sedan fick jag tjock mage och det som kom därav förändrade hela tillvaron. Allt vänds upp och ner med blöjbyten, barnskrik och nattvak. För att inte tala om det eviga dagispusslandet, vem lämnar och vem hinner hämta innan dagis stänger?

Öroninflammationer, maginfluensor, vård av barn. Lära gå, börja prata, äta själv med kladdiga fingrar. Ha barnkalas, börja skolan, lära sig simma. Ramla av cykeln, komma springande till mamma eller pappa och gråta en stund. Smeta av snoret på tröjan.
Den tiden är över och det känns konstigt att vi är där nu, vi som inte är gamla och inte åldras!

Ändå märks det på våra skitungar att det är så länge sedan de var sådana här busiga små skruttar..

De har haft mycket glädje av varandra under uppväxten de här syskonen. Mycket gnabb men lika mycket skoj och en stor portion kärlek. Ett är säkert, vi saknar dem mer än de saknar oss... Det är den tuffa sanningen för alla föräldrar och den förändringen som sker från liten hjälplös mjölktuttande bäbis till självständig människa på egna långa ben..