 |
| Fotograf: Andreas |
Så här års ifjol hade snön kommit och lagt sig som ett kallt bomullslager över staden och bygden. Länge stannade den och kylan gav sig inte. Frusna ända in i märgen skulle vintern överlevas med nöd och näppe.
I år är hösten längre och det trycker jag på gillaknappen för. Mild och vacker har den varit. Färger utöver det vanliga och med klarblå himmel som bakgrund i solens sken. Måttligt med höstregn och inte så farligt stormigt heller. Inte här hos mig iallafall.
Visst är det fint med snön, vitt och gnistrande absolut! Men den bitande, isiga kylan får gärna vänta en liten tid till med sin ankomst.
Trädkronorna, som jag passerar på min vanliga väg genom parken, börjar bli glesare nu och nästan alla löv ligger på marken. Som ett bäddat täcke på gräsmattan. Färgerna har gått från härligt gult till mörk eldig orange och nu tar snart brunt över.
På morgonen är luften fuktig och dimmig innan solen vinner kampen om dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar