Ibland blir man så där rysligt avslappnad i soffan på kvällskvisten att man inte orkar ta sig upp ur sin soffpotatisposition. Ännu mindre orka gå några steg till badrummet för att sedan dessutom masa sig nerför trappen till sovrummet våningen nedanför.
Nej vad jobbigt. Huvudet blir tungt av att tänka på kraftansträngningen. Ögonlocken också. Blir klubbad av något och somnar visst med nacken lite konstigt på soffkanten.
Så tyst och mörkt det blev, och vad klockan är mycket plötsligt. Vägen ner till sängen känns lång. Under tiden jag borstar tänderna piggnar jag till och med huvudet på kudden blir jag klarvaken. Halvmånen lyser upp och jag kan inte sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar