Minus tre grader i natt och fel tillfälle att bli kissnödig. Biter ihop och försöker somna om i min varma sovsäck. Men då hör jag något, ett skrapande ljud som inte ens valpen reagerar på. Han har annars varit mycket på sin vakt den här veckan eftersom han säkert vädrat djurlivet runtomkring. Men det här ljudet bekom honom inte. Jag kunde omöjligt somna om och till slut började jag peta på mannen för att höra om han hade hört något. Han sov. Petade lite till på honom och viskade försiktigt om han visste vad det var ett ljud. Han sov fortfarande. Nöp honom lite försiktigt i stortån och pratade aningen högre den här gången. Ut kom då till slut ett sömnigt svar från den andra sovsäcken: "det är bara en mus" Men min sluga baktanke gick enligt planerna för nu låg den andra sovsäcken också och lyssnade på ljudet och kunde inte heller somna om. Han fick nog och gjorde till sist det som inte jag vågade. Min räddare, min hjälte klev upp och lokaliserade var djuret befann sig. Traskade ut och letade upp en lagrad bit ost, gillrade en fälla och gick sedan och kröp ner i värmen igen. Smäll!...Tystnad.. somnar om.
Medan jag sedan roade mig med att försöka bli frisk från denna dåligt tajmade feberförkylning gick de andra på maskjakt. De ville göra ett försök att följa bäcken och meta bäcköring i höljorna som ett sista äventyr innan det snart är dags att tänka på hemfärd. Veckan har gått fort och vi vill tacka för oss för den här gången. Vi har alla trivts och haft en underbar tid blandat med avkoppling och äventyr. Valpen har älskat att få springa i den här naturen och har sett ut som en liten fjällräv med vinden i pälsen. När vandringen blivit för tung för honom har han förstås fått åka färdtjänst i någon av hussarnas eller mattarnas famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar