"Varför får inte vi när de får".. eller.. "Hon får så mycket mer än jag"
I några fall får kanske andra barn mindre eller rent av inget alls men det nämns sällan i förhandlingarna...
Jag önskar jag hade facit för vad som är en rimlig månadspeng för de olika åldrarna och i förhållande till hur andra föräldrar resonerar med sina barn.
Mina barn får inte hela barnbidraget rakt av att förvalta. Vi ser också att vi alla hjälps åt hemma med hushållsysslorna och det kan också löna sig extra om man är riktig huslig. Viktigt att lära sig pengars värde och att det inte går att tillverka nya i skrivaren om de man har tar slut för fort på grund av slöseri.
Så står man så framför sin tonårsdotter på månadspengsdagen och beredd på en förhandling om påökt för att hon får mycket mindre än nästan alla i hennes klass. Föreställer mig en lång utläggning om alla grejer en tonårstjej behöver för att kunna överleva...
Men den uteblir till min förvåning. Vad har hänt egentligen?
Hon har varit till enorm hjälp den senaste månaden och bland annat dammsugit hela huset flertalet gånger utan påtryckningar av någon. Det är guld värt när man kommer hem från jobbet och fasar över att hemmet är i kaos efter en stressig morgon, men öppnar dörren och möts av ordning och reda.
Jag tycker att jag har varit lite snål och vill erbjuda henne några hundralappar extra som konkret uppmuntran utöver muntliga tacksamhetsuttryck. Visa att jag uppskattar hennes initiativ.
Det blir en strid åt fel håll, och jag förstår absolut ingenting. Tjejen vill inte ha!
För mig som för många andra som närmar sig fyrtio egentligen inte blir en dag äldre än tjugofem, var ju tonårstiden inte alls så länge sedan.. ändå förstår man sig inte alltid på de där barnen som är nästan vuxna men ändå inte. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar