Dagmar stormade förbi hos oss i går kväll och i natt. Hela huset knäppte och det knakade i fönstren. Men vi släppte inte in henne. Att sova till ljudet av de mest oerhörda vindar jag någonsin upplevt blev inte så lätt. Följderna av hennes framfart i staden blev omkullvälta skyltar och flera av de fina julgirlangerna som pyntat hela drottninggatan hängde och slängde. Omkullfallna träd som blockerar vägarna. Förödelse.
Jag vågar inte gå ut i skogen riktigt än. Minns att jag på morgonen direkt efter stormen Gudruns värsta natt (för nästan sju år sedan nu) tog en motionsrunda över nedvälta tallar i den skogen jag bodde vid då. Förstår inte hur jag tänkte. En snubbe framför mej i spåret erkände att han aldrig sprungit så snabbt som den morgonen eftersom även han blev rädd för hur det knakade i träden runt om oss och över våra huvuden.
Dagmar var tuffare än Gudrun och den här gången tänker jag inte ta risken att hamna under en stor tung stam i skogen eller få något i huvudet så man däckar. Jag håller mej inne och läser en bok och på gatorna runt villakvarteret under hundpromenaderna.
Ps. Min mosters namn var Gudrun och min mormor hette Dagmar, inte utan att man undrar varför stormarna blir uppkallade efter mina släktingar på mors sida. Heter nästa storm Britt eller Barbro då blir jag nästan rädd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar