Man råkar ut för dem lite här och där och det gäller att se upp! Mitt i vägen går de i flock om tre eller fler i bredd. De täcker helst hela vägbanan. Pigga, raska och ärtigt klädda i cerise fleece och med stavar i händerna. Jag plingar på min ringklocka för att få till en öppning i ledet så jag kan komma förbi med min cykel, men ingen hör mig när jag plingar. Ingen bryr sig om att vända sig om. Hela gänget vevar med sina gåstavar åt alla håll och jag riskerar att få in en rakt i hjulet. Livsfarligt! Jag måste vika av från cykelvägen och åka ut på gräsmattan för att komma förbi.
Dessa motionärer är av det gråsprängda kortklippta håret att döma med all säkerhet daglediga, men väljer att blockera vägarna i rusningstrafiken. De här väninnorna vill förvalta sin dag precis som de vill. Hela världen är deras eller iallafall cykelbanan. De hör inget och ser inget i sin egen värld, precis som om de vore sexton igen. Hopplösa ungdomar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar