Semester med familjen, hura styga i en stygbu.
Under min uppväxt har elaka jag och mina två äldre bröder ofta skrattat hjärtligt åt vår käre fars felsägningar. Han kom till Sverige från Ungern under revolutionen och kastades direkt in i det svenska samhället och arbetslivet. Språkkurser med SFI (svenska för invandrare) var inte tal om på den tiden.
Han upptäckte däremot att kroppspråket kunde vara till nytta i början när ingen förstod vad han menade exempelvis i affären. Han tänkte köpa ägg till sin ungkarlsmatlagning och visade butiksbiträdet med en hönliknande charad vad han ville köpa. Så gick det till när pappa skulle göra omelett. Det blev inte pannkaka av det inte. (också ett konstigt svensk uttryck som kan va märkligt att förstå när man tänker efter).
Det där var innan jag fanns, och jag hade heller inte funnits om pappa inte hade träffat den mörkhåriga sju år yngre svenska jäntan. De fattade tycke för varandra och det var uppstarten till vår blandrasfamilj. Men eftersom mamma var svensk och pappa behövde lära sig svenska så pratade vi inget annat än svenska hemma. Det kan jag för egen del tycka är lite synd idag, när jag lätt hade kunnat få ett språk på köpet. Mina bröder borde kunna mer anser jag eftersom de föddes som ungerska medborgare. Det gjorde inte jag och så blev jag också blondast av oss syskon.
Ungerskans viktigaste fraser, sådana som rör mat och ätande har jag snappat upp några stycken under släktmiddagar på min ungerska sida. Det kommer man ganska långt med.
Pannkaka = Palascinta
 |
| Hos faster Rakel i Ungern -76 (jag bjuder katten på kaffe) |
Underbar bild, äkta charm!
SvaraRadera