En lämplig stund för det när man egentligen inte kan göra så mycket annat än sitta på sitt säte på sin breda bak. Folk kliver av och nya kliver på, den ena morgontröttare än den andra. Vi stannar vid en hållplats och blir plötsligt av med vår busschaufför. Det kommer väl en ny snart kan jag tro. Hoppas det för jag kan inte köra..
Då kastar jag en blick ut genom rutan och ser en ung tjej stå och vänta på den buss hon vill åka med. Hon ser så där lagom uttråkad ut den här morgonen i busskuren med händerna indragna i jackärmarna eftersom hon antagligen glömt vantarna hemma. (trots att mamman säkert tjatat på henne om dem)
Men plötsligt skiner hon upp av något som jag inte kan se. Hela hennes uttryck skiftar och hållningen ändras från den säckliknande, trötta till rak och plötsligt pigg. Jag undrar lite vad som hände där ute och får snart svaret för fram kommer en trevlig ung kille och ger henne en snabb men kärleksfull kram som hälsning. Lite blyg verkar hon bli för hudfärgen ändras en smula till varmare ton och kroppspråket talar också för det. Hon rör sig lite som en katt, lite slingrigt så där och lägger huvudet lite på sned när hon talar. Men hon vågar prata, hon har full koll på charmen, ler sitt finaste och blinkar med sina ögonfransar. Han ser på henne och hon ser på honom, ögonen talar sitt eget språk.
Den nya busschauffören på min buss har hittat sin ratt och startar bussen som åker vidare. Jag sneglar på de två där ute i kylan. De är nog varma ändå gissar jag. Blickarna tränger genom bussrutan och kärleken mellan dessa två är outtalad men så sann att ingen kan ta miste.
Alla hjärtans dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar