Helgens heliga handling, hänfört häftigt!

 No place I would rather be, 
 no place I would rather be, 
 than here in your love,
 here in your love...

 Set a fire down in my soul 
 that I can´t contain ,
 that I can´t control.

 I want more of you God,
 I want more of you God...

Vilken speciell dag.
Jag är djupt berörd av min självständiga vackra dotters starka vilja.
Hon tror på Gud, Jesus Guds son och den heliga Anden. Hennes beslut att följa Jesus fotspår och leva likt honom vill hon visa med en helig handling.

Sjön ligger spegelblank och solen har spruckit upp när de fyra unga kliver ner på stranden. Hon är lycklig och sprudlande glad som en ung brud på sin bröllopsdag. Hennes kärlek till Gud går inte att ta miste på, så äkta och ren och stunden är mäktig. Med lugna, övertygande steg vadar hon ut i det kalla vattnet.








Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och se jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:18-20

"Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet." Rom 6:4

Hjälmarens södra strand

Svanarna startar sin strapats söderut, skränar så spitzen skäller

Vaknade med ett ryck i morse. Ett himla oväsen passerade över vårt hustak tidigt i ottan.
Det är svanarna som tycker att de har hittat en bra resväg. Helt ärligt kan jag inte säga att det faktiskt var svanar för jag är inget bra på fåglar och jag gick inte ut och studerade dem närmre heller. Kan lika väl ha varit någon sorts gäss säkert men då fungerar inte rubriken. Snorkråkor däremot hade passat bättre in..

Aslan skällde irriterat åt flyttfåglarna, det var ett oljud han inte kände igen och blev otrygg. Hade man verkligen inte vaknat av fåglarna så såg nu hunden till att alla i huset blev klarvakna. Svårt att somna om sedan, särskilt som jag blivit så fruktansvärt förkyld.

Den tråkigt återkommande höstsjukan dök på mig helt utan förvarning igår under dagen på jobbet, och när det var dags att cykla hem efter stängning var jag helt matt med sprängande huvud, tunga ögon, tjock hals och med värk i hela kroppen. Den långa, sega uppförsbacken hem är jobbig nog när man är frisk. Att bli sjuk lagom till helgen är väl en perfekt tajming så behöver det inte bli några diskussioner om vad man ska prioritera att fylla sina lediga dagar med.


Har inget annat val och ingen annan ork än att bara kurera mig med filt och tekopp efter tekopp med rykande varmt gott te med honung i. Mina hårigaste killar håller mig sällskap i soffan, den oklippta tolvåringen bakom macdatorn och mittelspitzen på snart ett och ett halvt år nu. (varav den senare försöker slicka mig i örat)

Utseendemässigt känner man sig inte supersnygg en dag som denna. Risig som ett gammalt rivningsobjekt och med oputsade fulbrillor, håret uppsatt i en rufsig tofs och iklädd den utan tvekan sexigaste outfitten - min leopardmönstrade ziperall.

Nu tänker jag sova! Utanför fönstret ser det ut att vara en strålande fin höstdag med sol, klarblå himmel och frisk luft.
Trevlig helg! /Annelie

Skolan skulle sällan smygstarta så sakta, smått stressat schema slutar som skrattsalva

Höstterminen är i alla fall ett faktum och skolan har kommit igång på allvar för barnen, men innan rutinerna lagt sig till rätta igen efter sommarlovets lata och spontana dagar kan det lätt uppstå kaotiska morgnar. Utebliven info eller i bästa fall med så kort varsel som möjligt. Scenariot utspelar sig en kvart innan pojken åker till skolan..

- Mamma, vi ska ha matsäck med oss idag!!!

- Vaddå, idag? Lunch? som i riktig mat eller bara en fika? undrar jag och känner hur jag börjar jaga upp mig över att vi inte hört något om det här aningen tidigare och scannar samtidigt igenom kylskåpets möjligheter för mitt inre.

- Jag vet inte... blir det perfekta svaret just då.
Det är så underbart att sätta frukosten i halsen. 

Varje år får barnen också med sig en uppsjö blanketter som ska fyllas i och lämnas åter till skolan med vändande ryggsäck. Det är uppdaterade kontaktuppgifter och godkännanden av olika slag. Jag blir full i fniss när dottern missförstår (eller tolkar fritt) frågan jag kastar ut till henne medan jag fyller i formuläret.. 

Namn: Inte så svårt

Adress: Den kan jag

Mobiltelefon: ööööh iPhone 4s!? behöver de verkligen veta det??

Skolfoto 2005

Naturligtvis ångrar jag att vi inte skrev vilken mobiltelefonmodell vi har, för det är ju det mest logiska svaret på ett sådant tokigt formulerat formulär. Då kanske de hade lärt sig något också de där lärarna, att inte lämna något underförstått till exempel..
För det kan ju finnas ordknäppisar som vi outthere.

Tjejen får ingen ny chans att ändra sitt svar eftersom det här blir den sista blanketten av det slaget för hennes del på den här skolan. Hon har redan börjat nionde klass och till den här skolan i skogsbrynet har hon gått sedan hon klev in första skoldagen i förskoleklass med gluggar i munnen och färgglada spännen i håret.

Idag har vi utvecklingssamtalsmaraton och som deras stolta mor måste jag få lov att säga att de utvecklats väldigt bra. De är smarta och snygga båda två, äter duktigt och är minst lika långa som jag (om inte längre)

Hungrig har höstliga hallucinationer, härrör huvudsakligen Härjedalen.

Det har redan gått en bra bit in i september, men än har jag inte börjat med strumpor. Vi får väl se hur länge jag envisas med att hålla kvar sommaren i sinnet. Så lätt är det inte när jag kommer hungrig hem från jobbet och tar mig en smörgås för att stilla magknorret. Ett tunnbröd som smakar som alla minnen från Härjedalens höstar på en gång. Konflikt pågår i huvudet medan jag tuggar. Minnena och illusionerna av den klara, höga luften, färgprakten och den friska, kalla bäcken får mig att längta dit och nära nog efter ett par strumpor.

Ynklig, yrvaken yrkeskvinna yrde ytterst ymnigt

Det var så blåsigt idag att till och med jag själv skulle kunna övertalas att tro att jag bor vid kusten. Det gör jag förstås inte för då hade jag velat haft havsutsikt och det har jag ju inte. Precis som alla andra morgnar var jag sen iväg till jobbet och det hade verkligen underlättat om vinden legat på i rätt riktning. Det gjorde den naturligtvis inte och för den delen inte hemåt heller. Kämpigt, pustigt och när ska man någonsin få bättre kondition?
Jag vill också ta tillfället i akt att göra minnesanteckningar; andas med stängd mun om du ska envisas med att flåsa så där. Flugor är inte gott att svälja och inte lätt att undvika när de hamnar rätt ner i halsen i en uppskattad hastighet av 80km/tim. Fast som sagt så uppskattat är det inte.

Helt osökt kommer att jag att tänka på den sköna åttitalsdängan Opposites attract med Paula Abdul. "I take two steps forward, I take two steps back". Jag illustrerar låten på min cykeltur fast lite mer "ett tramp framåt och tre tramp back"

Redan igår kväll reagerade och förvånades även min pojke när han tittade ut genom fönstret, för molnen rörde sig med en nästan onaturlig hastighet över himlen. I kombination med att fasadflaggan fladdrade och blåste rakt västerut var det svårt att få grepp om ifall det inte var så att det var villan som var ute och åkte i stormen. 

Ungefär som den lille söte farbrorn som åker iväg på äventyr med sitt hus i  filmen Upp som jag faktiskt  inte har sett än men som jag bara måste se! 

Skåda Stockholms skärgård - Skepparholmens spa särdeles speciellt ställe. Samarbetande söktes svaren supersnabbt, segraren spurtade snöpligt.

Vaknade stilla och i god tid i mitt rum på Skepparholmen så att jag skulle hinna äta en långsam god frukost innan dagens konferens. Hotellfrukost är så gott och något man skulle vilja efterlikna hemma vid frukostbordet. Det lyckas jag inte med riktigt varje morgon så jag passar på att njuta här och nu.

Sedan blir det samling i konferensrummet, tal om framtiden och siffror från nutiden, grupparbeten och redovisningar. Precis så som konferenser förväntas vara.

Jag förbereder mig för eftermiddagens aktiviteter med ett åksjukepiller. Bäst att ta det säkra före det osäkra eftersom jag inte valde det andra alternativet, kajakpaddling. Jag valde konstigt nog det första alternativet "Rib Archipelago race" arrangerat av Öppet hav. Jag är egentligen inte är så superförtjust i fartfyllda och ryckiga äventyr som påminner om en läskig åkattraktion på Liseberg. Men den här helheltsupplevelsen var faktiskt riktigt häftig! Känslan att flyga fram över vattenytan i dryga femtio knop med skärgårdens storslagna vyer runt om oss var minst sagt hisnande och har gett mig oförglömliga minnen. Vi fick klä oss snygga i röda något för stora one-pieces i bävernylonliknande material med en lätt doft av sur disktrasa. Kombinera outfiten med flytväst, vindglasögon och mössa och läckrare sjöbusar får ni leta efter. Fyra ribbåtar med runt åtta-tio personer i varje lämnade bryggan i sanslös hastighet som fick mig att dra efter andan. Vi hade tyvärr inte så tur med vädret så regnet piskade oss i ansiktet. Rätt snart vande man sig vid farten och då var det dags att fokusera på uppdraget, att på tid navigera till utsatta mål på en karta med bildfrågor att svara på. Vårat lag hann samla flest poäng men kom inte in först i mål vilket gjorde att ett av de andra lagen spurtade om. Snöpligt värre.


Innan festmiddagen hann vi kliva ner till spa-avdelningen och relaxa lite i den tempererade utomhuspoolen. Underbart! Helt i min smak med utsikt över havet och stora båtar som passerade då och då. Hade kunnat slappa där längre men måste upp och duscha och klä upp sig fint till festen. Det vankades smarrig trerätters och sedan dansade vi hela kvällen tills musiken tystnade och fötterna värkte. Avslutade så natten med mera bad under stjärnklar himmel..

Kalaset kallas kick-off, kramar kuliga kollegor (krökande kvinna klår kränkt karl)

Nu tänkte jag få skriva ner några rader om min helgs upplevelser. Vill du läsa vidare fortsätter du här nedan annars går det bra att sluta nu...

Årets kick-off med jobbet skulle dra igång i fredags kväll i Stockholm. Efter avslutad arbetsdag hann jag och mina kollegor precis med vårt tåg, som denna gång förvirrande nog inte avgick från spår tre som det brukar. Här och var märktes av att fredagsmyset skulle börja för det klirrade lite avslöjande i folks medhavda påsar och väskor.

Någonstans mellan Köping och Västerås reser sig plötsligt en stor stark (kille) och bröstar upp sig mot den något överförfriskade man som just klappat till (!) den kvinna han var i sällskap med. Alla i kupén blir givetvis bekymrade över vad som hänt och hur det gått för kvinnan som nu låg ned efter slaget. Det visar sig enligt rapport från den stora starka (killen) att mannen hade slagit i självförsvar mot den lika överförfriskade kvinnan. När de båda så rumlar av tåget tillsammans syns tydligt att mannen ser rätt illa tilltygad ut i ansiktet efter kvinnans attack. Ack så oskyldiga och värnlösa vi kvinnor är och vilken tur att den stora starka (killen) fanns där att rädda henne..

Nästan enligt tidsplan anlände vi till Stockholms central men ca 100 meter från perrongen blev vi ståendes och fick vänta bra länge på att få rulla vidare. Mycket retligt och det var nästan så man fick lust att kliva ut ändå. Så nära men ändå inte. Bussen som skulle ta oss till konferensstället missade vi och taxichauffören  försökte lura oss icke ortsbor att åka extra fel för att taxametern skulle hinna ticka lite mer.. Den killen var inte särskilt trevlig och satt definitivt på fel buss.

Middagsbuffé stod framdukad när vi kom fram och vi anslöt oss till det övriga gänget som redan hunnit börja hugga in på maten. Det var riktigt roligt att träffa så många av mina charmiga kollegor igen från alla hörn av landet. Mycket kram blev det innan kvällen var slut med både kära återseenden och nya möten.

Sedan somnade jag väldigt gott i ett väldigt fint hotellrum som tilldelats mig med utsikt över havet.